Castle de’la Graafryd. Att känna sig svag, liten och otillräcklig.

Jag blev hämtade av Charlie och Filip på flygplatsen. ETT KÄRT ÅTERSEENDE!
Tristan är på cup och Lance på bio i Kista..

Nu har vi checkat in hos Graafryds i Sigtuna!
Hannah med familj är i Spanien och vi är husvakter! Underbart att få känna på villalivet lite….

Ps: TACK FRÅN HJÄRTAT! För att ni har tagit er tid att presentera er själva.
Jag älskar att läsa om dig!
Vad DU gör och hur ditt liv ser ut!
Tack för att VI finns här för varandra..
Du gör MIG stark. Och mina svagheter kanske får DIG att känna dig lite mindre ensam?

image

Vi har grillat och pratat livet. 

Det är lätt att man tappar bort varandra i allt kaos, när man går igenom svårigheter.

Vi är verkligen där! Fy fanken va vi kämpar, Jäklar vad jobbigt det är!
Bära eller brista…

Mansom hamnar på olika våglängder? Man når inte fram. Det blir missförstånd och påfrestningar.
Det tär, skaver, man känner frustration och otillräcklighet.
Man känner sig som ett stort öppet, levande och ilsket skavsår.

Jag och Filip har varit med om mer saker än vad andra har varit med om under två livstider.

Man släcker bränder och ska ”vara stark”
Vår uppgift under de 6 år vi har varit tillsammans är att släcka bränder.
DAGLIGEN.

Jag ÄR tuff på ytan, VILL klara mig själv..
MEN är egentligen väldigt vilsen och sårbar (säger Filip, och vägrar att ge sig)

Jag kämpar med mig själv, försöker vara proffsig på jobbet, strukturerad och sammanhållen. Men det brakar!
Jag fixar det inte alltid, fixar det inte själv.
Jag har svårt med tålamodet, sömnen, mitt humör. Mina drömmar.

Jag har svårt att handskas med den självklara tonårsproblematiken med övriga barn.. Jag har för mycket färska och smärtsamma minnen.

Jag har svårt att vara ensam, jag känner mig ensam. Jag VILL vara ensam.
Jag KRÄVER space, samtidigt som jag vill att någon bara klampar in och tvångskramar mig..

Jag räcker inte till, jag spelar.
Jag tar nya tag, och bryter ihop…
Skrattar, gråter. Sätter på mig en mask. Rannsakar mig själv.

Ibland blir jag självdestruktiv och googlar stuga i Kramfors. Lämna allt?!
Köpa ett gäng katter. Leva ensam, plåga mig själv.

Vem orkar med någon som mig?
Lika bra att bara försvinna och göra livet enklare för alla jag älskar.

Och DÅ har Filip varit ett otroligt stöd…

Det är svårt det där. En människa i sin djupaste och svåraste sorg. Man försöker vara tydlig, självkritisk.
Tappar det helt, och inser att man är vilsen.

Jag har svårt att hålla ihop ibland, och ännu svårare att vara ett stöd för andra.

Man får tunnelseende och lägger i en överlevnadsväxel. Jag måste medge att jag nog inte är den lättaste eller enklaste partner att leva med.

Vi får se hur länge herr Larsson står ut med mig 🙂

image

En fin kväll, mycket kärlek…
Vi hittade varandra, har pratat och kramats.
Jag ÄLSKAR Filip. Av hela mitt hjärta…

image

Jag är ju som du vet troende. Kristen.

Men jag har läst 100-tals böcker om livet efter döden. INTE för att jag tvivlar på min egen tro, utan mer för att jag söker möjligheter.

Jag vet att vi kommer träffas i himlen…
Men ÄNDÅ läser jag det jag kommer över…

Vad tror du på?

Vad tro du väntar på oss?

Tror du att de själar som lämnat oss förtidigt på någotsätt hittar tillbaks till oss via något annat?

Charlie (och de andra barnen) pratar om Isak dagligen.
MEN Charlie EXTRA mycket. Han är spontan, han ser Isak..
Senast ikväll sa han att ”Isak tittar på oss nu” han ler och vill komma ner och äta middag med oss…
Isak är här, varför kan ni inte se honom???
”Vilken tur att vi har en glasruta i taket på bilen, för då kan Isak se oss.
HÖÖÖJ MUSIKEN!!! Isak älskade hög musik!! ”Men mamma? Får han inte ont i öronen?
Vi måste prata högt så att Isak hör oss..
-Isaak! Vi älskar dig!!!!

Tack för att du finns, förgyller mitt liv och sätter  guldkant på min vardag.❤

  1. Ibland känns det som att det är mina ord o känslor som du skriver om…för så känner jag mig ofta. Tur att jag har min stabila Make som tar ner mig på jorden ibland 🙂

    Det tar inte Slut för att nån dör…Jag tror att man hamnar i en annan dimension. Dom är tillsammans med våra andra släktingar o vänner som lämnat oss, men kommer o besöker oss/tittar till oss emellanåt. Charlie är i den åldern han är mest mottagen, för honom är det naturligt att Isak är med honom ibland. Och jag tror att Isak vill visa sig för Charlie eftersom han är så liten o Isak vill inte att Charlie ska glömma honom. Jag vet inte, men det är det jag tror på. Min farfar visade sig flera gånger för vår ena pojke när han var i Charlie s ålder. Än idag kan han beskriva hur farfar såg ut när farfar visade sig..o nu är han 15 år.
    Tack än engång för en fantastisk äkta blogg!
    Kram från en med människa ♡

  2. Jag önskar att jag kunde tro på Gud. Har dock svårt att göra det för jag får inte ihop att det skulle kunna finnas en Gud som låter så många människor lida och ha det svårt på vår jord.
    Är dock lite avis på er som faktiskt vågar tro. På den styrka och tröst ni kan hämta ur tron och bönen.
    Jag tror på kärleken och på mänskligheten. Jag vill tro att det finns mer gott än ont i världen.
    Jag hoppas att vi får återse själar vi förlorat när vår tid på jorden tagit slut. Jag önskar det av hela mitt hjärta. Jag har några på andra sidan som jag inte älskat klart och som jag så förtvivlat gärna skulle vilja prata med igen om så bara för ett ögonblick.

  3. Oj, vad jag känner igen mig själv i dina tankar! Gift, två utflugna barn – vem behöver mig? Vad behöver jag??? Kram till dig och din familj! 🙂

  4. Fina Magdalena !! Mina tårar rinner när jag läser ditt inlägg. Du är så givmild med innersta tankar och känslor. Beskrivningen av hur du ser på dej själv är densamma som jag känner om mej. Träffade som en käftsmäll.

    För några veckor sedan läste jag din bok”Det ska bli ett sant nöje att döda dej”.. Har aldrig i mitt liv blivit så gripen och rörd av en bok tidigare. Alla mina känslor bara kom och jag grät hela natten.
    Den fina familj du har omkring dej är guld värd och du förtjänar verkligen all deras tid, omsorg och kärlek!

    Jag vet av egen erfarenhet att de som lämnar oss på jordelivet finns med även efter deras bortgång. Jag har upplevt det, och det gör mej trygg. Så tro på att Isak finns med dej, han är omkring dej varje dag och hjälper dej fram. Er kärlek dör inte… <3

  5. All lycka till dej min tvillingbror är död o livet är inte lätt men
    också underbart att få leva. Ibland ofta må bra o dagar som är jobbiga. J tror på det goda runt omkring och i oss att mab kan
    göra så mycket gott för andra som du gör till din familj vänner
    och barnhemmet. Man tar en dag i taget o ingen vet vad som
    händer men jag känner det goda och det betyder mycket kramisar.

  6. Jag tror på ett liv efter döden. Jag tror att dem är med oss, skyddar oss och att vi en gång ses igen.
    Man orkar inte vara stark alltid i sin stora sorg, man måste få bli liten och omhändertagen i mellanåt för att orka vara stark.

  7. Jag tror absolut inte att ”livet är slut” efter att man dött.
    Jag tror absolut att Charlie ser Isak. Han hälsar på er för han vet hur saknad och älskad han är och för att Charlie inte ska glömma honom.

    Jag brukar faktisk gå till ett medium när jag behöver stärka min tro om ”ande världen”.
    Då säger hon saker som ingen annan vet och jag får hälsningar och råd från min gamla farmor eller mormor 🙂 och de yngre personerna jag mist under mitt liv.
    Min man tycker jag är knäpp för jag tror på sånt, men det brukar hjälpa mig 🙂

    Kram på dig och hoppas ni får en härlig helg ❤️

  8. Hej fina du! Förstår att det ni går igenom är ett helvete. Men jag vet att ni kommer att klara detta. Ang Charlie så ser han säkert Isak… Min yngsta dotter har sett o berättat flera gånger att någon är hos oss. Hon har kunnat beskriva och jag har förstått vem hon sett, olika personer. Detta skedde när hon var cirka 3-5 år. Nu är hon 7 och ‘ser’ inte längre någon som inte vi andra ser. Enligt ‘de som kan’ så har barn öppna kanaler för att se sådant inte vi vuxna ser. Lite om mig själv: blev mamma som 17-åring, har idag 3 döttrar. Är i din ålder. Bor ganska nära Ystad. Gift. Lärare. Tror på att ngt finns efter vi lämnat jordelivet. Är glad o positiv o vill alla väl. Jag älskar din blogg och ditt sätt att skriva!! Du är så rak, öppen och jordnära. Fortsätt skriv!! <3 Hoppas ni får ljuvliga dagar i huset! Kram

  9. Hej!

    Jag ville bara säga att jag känner igen mig så mycket i din beskrivning om livet. Nog för att jag knappast gått igenom allt du gjort – men de här när man är så uppe i något som hänt, ska ske och är stressad eller liknande så får relationen lida. Men man hittar tillbaka! Och är din Filip rätt för dig så ”står han ut”. Såklart.

    Tack för en härlig, ärlig och uppfriskande blogg.

  10. Jag tror som du, att vi en dag åter får träffa våra nära och kära! Och så tror jag på att änglarna vakar över oss! Att Charlie ser Isak tror jag också på, barn kan ha en speciell känsla för det.

    Och jag tror också att Herr Larsson kommer stanna hos dig för alltid!
    För som jag skrivit tidigare, det är något visst med männen från Ystad!

    Kramar till dig från mig i Köpingebro

  11. Hej Magdalena mu ska jag våga presentera mig jag läser din blogg dagligen du get mig kraft och många skratt, men jag känner igen mig i så mycket fär 17 år sedan misstr jag en dotter genom sjukdom livet är hårt och då ficking orättvist jag har tre barn till tack och lov . Jag är ensamstående mamma som är van att lämpa för att få ihop vardagen jobbat just ni på ett flyktingboende jag är pingstvännerna försöker gå i kyrkan regelbundet jag tror absolut på ett liv efter döden jag tror också att Jesus kommer snart. Alla barn tillhör himmelriket det vet du också . Jag tror att dom som är i himlen har lämnat oss just nu men att vi får träffa dom i himlen . Var rädd om dig Magdalena en dag i taget och tack för din öppenhet Gud välsigne dig stor kram

  12. Otroligt fint och uppriktigt skrivet. Jag tror också man möts på något sätt i någon form i livet efter detta. Jag blev själv troende alldeles nyss faktiskt, efter en speciell upplevelse jag inte kunde värja mig emot. Men att själarna möts efter döden trodde jag även innan. Likaså att barn är mycket mer mottagliga och oförstörda i sina sinnen när det gäller det andliga. Många många kramar!

  13. Då är vi nog två som funderar på att lämna allt. Jag hade gjort det definitivt om jag inte hade haft min dotter. Mina val hade då stått mellan att bli en tandlös cowboy i Colorado eller Montana (medan när jag är på gott humör ser jag mig då i en lyx ranch där =) eller bli hippie på Ibiza.

    Flera katter hoppar jag över mest för kattlådan som jag inte gillar om man ej bor i hus =)

    Skall vi boka Pilgrimsvandringen och se om nya insikter kommer på vägen. Du, My och jag? =)

    Härligt inlägg med smärta och hopp <3

    En stor kram från mig …

  14. Jag tycker det är så fint att du delar med dig av dina känslor, Maggan. Du kan verkligen beskriva känslor med ord så att man kan föreställa sig på något vis hur du mår. ❤️

    Ang Charlie så tror jag, precis som några redan skrivit, att han absolut ser Isak. Ta vara på det så länge han nämner det och fråga och be honom utveckla när, var, hur han ser Isak. Hade jag varit du så hade jag gått till ett medium också. Oavsett om du tror på det eller ej. Hade jag varit i din sits hade jag gjort det för att iaf ha en chans att få veta mer om hur Isak har det.

    Tror du och Filip håller ihop livet ut ❤️ Håller med någon här uppe ”det är något visst med männen från Ystad”. Jag gifte mig med min ”Ystadsman” i februari

  15. Den där herr Larsson ska du vara rädd om, att han inte har lagt benen på ryggen än betyder bara en sak, och det är riktig kärlek det!
    Jag känner igen mig i det där med att släcka bränder, så har mitt liv oxå sett ut, jag hoppas att det kanske kan bli små lägereldar snart

  16. Åh, vad jag känner igen mig i vad du skriver…. Har absolut inte varit med om att förlora ett barn men känner igen mig i dig som person

    1. Vet inte vad som hände… Allt jag skrev kom inte med…..

      Jag tror iallafall på att man ska fortsätta å kämpa på tillsammans

  17. Hej !
    Lyssna på Charlie han ser säkert Isak , min f.d man dog i en bil olycka för 4 år sen efter hans olycka började det hända saker som jag i efterhand har förstått att han ville ha kontakt med mej . 4 mån efter hans bortgång vaknade jag en natt av att han stod i dörröppningen till sovrummet så tydlig jag frågade vad han ville ? Jag svarar själv jag ska gå till ett medium vilket jag gjorde , i 2 tim satt jag där han hade mycket å säga … kändes så skönt efteråt även om.det var mycket känslor. Om du inte har provat det gör d om du e redo .
    Kramar till dej å lycka till !

  18. De senaste 10 åren har jag befunnit mig i olika grader av sorg ochdärpå följande depression, först sörjde jag att jag förlorat min hälsa och att livet därför kom att bli väldigt mycket annorlunda jämfört med vad jag hade tänkt mig. Det kanske låter överdrivet att kalla det för sorg, men för mig var det precis vad det var, en stor svart sorg som kom över mig när jag insåt hur åren sprang ifrån mig medan allt jag orkade var att stå bredvid och se på. Sedan dog mina båda föräldrar, den enda familj jag haft, efter att jag hade vårdat dem under några år i livets slutskede, och det mig flera år att komma igenom sorgen så pass mycket att jag kunde återfå tron på livet.

    Jag har alltid hoppats att jag skulle ha träfat någon och bildat egen familj innan mina förlädrar dog, så jag slapp stå helt ensam i världen, men så blev det inte. Så här i efterhand kan jag tänka att det nog var lika bra, för under de värsta åren orkade jag egentligen ens leva med mig själv, hur skulle då någon annan ha kunnat orka med mig?

    Mitt bästa råd till dig Magdalena, om jag får ge ett, är att inte luta dig alltför mycket mot din man, hur frestande det än är och hur väl du än behöver det. Jag vet hur ont det gör och hur stort behovet av någon som lyfter är, men jag vet också hur påfrestande det är för omgivningen, jag förlorade i stort sett hela min bekantskapskrets och alla vänner i processen, och jag kan egentligen inte klandra dem. Den smärta och svärta som jag bar inom mig sipprade ut och hotade dränka allt omkring mig, hur mycket jag än trodde att jag höll det inom mig.

    Personligen är jag övertygad om att själen är odödlig och lever många olika liv i olika kroppar, och ja, det fungerar väldigt väl att tro det och samtidigt vara kristen. Faktum är att det står om själavandring i de tidiga skrifterna, men det var inget som passade kyrkans agenda så de texterna försvann ganska snabbt.

    De flesta barn ser och hör andra sidan eftersom de är så färska i den här världen, men efter hand stängs kanalen, delvis på grund av påverkan från omgivningen. Det Charlie ser och hör är säkert Isaks ande/energi/själ, de4t är ju självklart att han finns hos er, ni är hans familj och han vill vara med och se hur ni har det, och inte minst försöka stötta och trösta sin älskade mamma när han se hur svårt du har det. Det finns alla sorters utövare i mediumbranschen, både väldigt skickliga och seriösa och sådana som hittar på, men känner du dig öppen för tanken så tycker jag du ska prova. Välj någon med goda rekommendationer, jag tror inte du kommer att ångra dig. För mig var den kontakten helt avgörande de första två åren, annars tror jag att hade gått under. Nu fick jag bekräftelse gång på gång att de fanns med mig och att allt var som det skulle, att det jag gjorde räckte, att det skulle komma bättre tider och att jag är så oändligt högt älskad från mängder med själar på andra sidan.

    Du fixar det här, det kommer att bli bättre och allting kommer att ordna sig, i sin egen takt. Stor varm kram!
    Charlotta

  19. Magdalena, jag känner dig inte och jag har svårt att ens föreställa mig det du har och går igenom. Det är svårt att förstå att en människa ska gå igenom så mycket under sitt liv. Jag som aldrig brukar kommentera vill säga att jag tycker att du är fantastisk. Ditt sätt att våga visa sig svag och erkänna sina brister, att inte låtsas att allt alltid är fantastiskt… Kämpa på och var rädd om Er…

  20. Fint skrivet. Sitter med en tår i ögat.
    Såhär känner jag; SJÄLVKLART möts man igen efter jordalivet, vart och när är det ingen som kan svara på. Hur meningslöst vore det inte annars att min pappa tog livet av sig när jag var 6? Att hela mina familj utom mamma, syster, bror och syskonbarn har dött? Ska jag aldrig få träffa min familj något mera? Nä det tror jag inte ett smack på!
    Vissa har bara satans jävla otur att de går o dör tidigt. Som eran Isak. Det är fan ingen mening i sånt, det är bara ren skär vidrig otur. ( jag har ett par familjemedlemmar som haft samma otur men i yngre ålder jag menar det KAN inte finnas någon mening att ett oskyldigt litet barn dör för att någon kört på fyllan????) och det är klart Charlie ser och hör honom! Det kan alla göra om man inte blivit intutat med att ”Nä de döda är döda o begravda och aldrig kommer de höras o synas mera”. Charlie har sluppit höra de där orden och han vet att Isak är med honom. Jämt och för alltid.

    Och Maggan! Hojta till när du känner att du vill till Kramfors så hämtar jag upp dig med en gång så åker vi! Jag kan visa dig hela Höga Kusten, det är den vackraste platsen på jorden <3

  21. Jag undrar vad du själv aktivt gör för att förbättra din psykiska hälsa och därigenom göra er relation lättare och gladare för Filip?
    Vad hände med terapeuten du började hos? Slutade du för att det blev för jobbigt?
    Har du funderat på stämningsstabiliserande mediciner?
    Av egen erfarenhet vet jag att det är svårt för barn att växa upp med en förälder som är psykiskt instabil med humörsvängningar, att aldrig veta hur stämningen är när man kommer hem från skolan. Är det hög musik och bus och skratt? Eller argt så att man gör bäst i att vara tyst och hålla sig på rummet? Eller ligger föräldern i sängen och svarar knappt på tilltal eller är jolmigt kärleksfull?

  22. Djur och små barn har en större förmåga att förnimma eller se andar än vi vuxna, så Charlie ser säkert Isak när han är där och tittar till er. Låter helt underbart i mina öron! 🙂

  23. Hej!
    Jag vet att det finns något ,en fortsättning efter döden.
    När jag var ca 25 så kom min morfar som jag aldrig träffat och som dog när min mamma var lite ,på besök en natt till mig.
    Jag vaknade,vet ej varför och då satt han i min stol vid sängen och bara log och tittade på mig.
    Jag var konstigt nog helt lugn,gick upp och kissade och när jag kom tillbaka satt han kvar.
    Jag kännde mig trygg av hans närhet och somnade om. Tänkte mycket på vad som hänt och varför han kom. Han kom bara den gången.
    När jag sedan var ca 30 år så dog min mamma,och jag var förkrossad av sorg.
    Då kom jag ihåg besöket,och var så tacksam för det för nu visste jag ju att hon fortfarande finns med oss. Kanske var det det som var meningen med besöket,att jag skulle ha den tryggheten med mig i livet när det blev svårt.
    <3<3<3

  24. Herregud, det är MINA ORD som kunde stå där för det är PRECIS vad jag känner!

    TACK till dig Magdalena,för att du sätter ord på din sorg och att du ger Filip kredd för att han är din stöttepelare.

    Jag har nyligen nu på morgonen brustit igen, sorgen efter min dotters pappa, mina egna föräldrar, min svåger och alla släktingar jag förlorat på kort tid kom i kapp mig när jag lyssnade på låten ”I will see you again”. Det blir svårt att andas, känns som jag ska sprängas, jag vill inte vara ensam här, jag vill ha mina föräldrar här och kunna diskutera med Hasse om barnuppfostran och allt som hör till föräldrarollen.

    Men som jag sa till min sambo, jag vill inte att du/någon ska tycka synd om mig, jag behöver bara få vara liten och känna att mig älskad och ha stöd när det är svårt. Att få veta att jag inte behöver vara stark (fått veta att jag är FÖR stark av ett medium som försökte riva min mur ”det bara studsar som en liten studsboll”). Jag får ofta höra att ”Gud vad du är stark, gumman”, jag svarar då att det kan vara ett tecken på ohälsa, alla måste få vara svaga ibland.

    Min dotters pappa visste att jag ville ha barn på alla hjärtans dag innan jag blev oplanerat gravid. Han blev jätteglad över nyheten (först lite chockad eftersom han hade tänkt flytta ihop med mig först). Dock omkom han när jag var i 5.e månaden, rånmördad. MEN han gav mig den finaste kärleksgåvan man kan få (dubbel upp dessutom); en dotter på alla hjärtans dag!

    Så jag VET att livet fortsätter efter döden, att kärleken lever vidare, oavsett vilken relation man hade. Ta Charlies ord på allvar, hans ord om att Isaak finns där hos er stämmer, du är bara i för mycket sorg för att se honom och barn har inte satt upp ”blockeringarna” som vi vuxna har. Min dotter ser sin morfar och även andra. Jag ber henne säga att dem gärna får vara hos oss, så länge de är snälla och kan dem hjälpa oss så får dem gärna göra det. Jag frågar även om de vill hälsa oss något speciellt, och sedan tackar jag dem via henne.

    STOR KRAM TILL DIG MAGGAN!

  25. Jag förlorade min tvillingbror för en månads sen, endast 26 år gammal. Det har varit och är det mest smärtsammaste som man kan vara med om, och man funderar dagligen hur man själv ska fortsätta leva.

    Begravningen för min bror var för ca en och en halv vecka sedan, och några dagar innan så åkte jag och mina barn och min mamma och badade. Vi satt på stranden, och rätt som det var så kom det en citronfjäril flygandes, och satte sig på min sons badbyxor och satt där en bra stund, och min mamma sa ”citronfjärilar är ett tecken från ovan”.

    Jag tänkte inte så mycket mer på det, men när begravningen väl startade så sa prästen exakt de ord om citronfjärilen (och han visste ju inte vad vi varit med om dagarna innan), så den där citronfjärilen var nog min bror som ville kolla läget ♡

  26. Läs Till himlen och tillbaka” så får du en beskrivning av hur det ser ut på andra sida. Mannen som skrivit är hjärtspecialist och hamnade i djup koma. Efter återkomst berättar han i detalj vad han var med om och är själv förvånad över att minnet därifrån så starkt finns kvar när den delen av hjärnan var bortkopplad i hans koma. Min pappa är död, jag är säker på att han finns kvar någon annanstans nu efter att ha läst boken.
    Lycka till, du är en kämpe!

  27. Jag tror att det finns nån form av fortsättning när livet här på jorden tar slut.
    Det kan inte vara menat att vi ska leva o verka bara här. Dom som lämnat oss
    vakar över oss och finns där för oss. Vi kan inte bara se dom.
    En dag kommer vi att mötas allihop igen det tror jag på.

    Undrar om du fortfarande går till någon samtalsterapeut el liknande? Du gjorde
    det ett tag. Har barnen fått stöd och samtal från någon utomstående? Tror det
    är viktigt att samtala för att bearbeta sin sorg o förtvivlan.Sätta ord på känslorna.

    Kämpa på Maggan och va rädd om din familj. Njut av dagarna i huset nu.
    Kram från Småland// Lotta

  28. Att försvinna & göra livet lättare för alla man älskar & som bryr sig om en var länge min devis för ett antal år sedan… Jag kan inte riktigt sätta mig in i hur Du känner & jag har inte varit med om en bråkdel av ledsamheter som Du, men för ett antal år sedan genomgick jag en svår tid i mitt liv som gjorde att mitt liv slogs i spillror & jag tvekade starkt på mig själv som människa, vän, syster, familjemedlem & framförallt som hustru till den finaste mannen i hela världen. Jag kände mig som en andra klassens medborgare som inte kunde ge min man några barn pga en operation & en hormonsjukdom & det skulle vara så mycket lättare för både honom & för alla andra om jag bara försvann. En sådan usel & dålig person som jag kunde väl inte tillföra världen någonting… En kär & nära vän sade en kväll en sak som förändrade allt. Jag berättade hur jag kände & hur mina tankar gick. Då sade han:-Vad skulle hända med oss om Du försvann? Jag satt som ett stort frågetecken & frågade tillbaka:-Med Er??? Hans svar glömmer jag ALDRIG! :-Ja, vad skulle hända med oss? Vi som älskar Dig så mycket! Då vaknade något till liv i mig som varit dött väldigt länge. Nämligen en liten glöd av livslust & glädje! Det han sade hade min man sagt cirka en miljon gånger, men det gick in genom det ena örat & ut igenom det andra örat. Efter den helgen tog jag tag i mitt liv & beställde tid hos en privat psykolog så att jag slapp stå i kö & vänta på att få hjälp. Utan det var nu eller aldrig som gällde! Detta gjorde att jag fick tillbaka min självkänsla, kände mig inte lika dålig eller usel & framförallt gjorde det att jag gjorde mig av med alla ”dumheter” jag hade hemma som skulle hjälpa mig att försvinna så att världen skulle vara en dålig människa mindre & som skulle hjälpa min man att möta en kvinna som skulle kunna ge honom ”meningen med livet” enligt många… I efterhand har jag förstått att det var i mitt lilla huvud det var ett problem för honom att jag inte kan ge honom några barn… Idag har vi 7 alldeles alldeles egna underbara gudbarn som vi får ödsla hur mycket kärlek vi vill på. Och om vi gör! De means the world to us! Våra gudbarn tycker inte att vi behöver några egna barn, för vi har ju dem. Det har De ju alldeles rätt i!!! Vad mer kan jag önska mig än 7 barn som älskar mig villkorslöst som jag får lov att älska tillbaka & framförallt att jag har min alldeles alldeles egna man som alltid står stadigt när stormarna viner, som tycker lika mycket om mig vare sig jag ligger nedsövd med kateter som när jag är piffad till tänderna för att gå på fest. Med allt detta dravel vill jag ha sagt att sug åt Dig så mycket som möjligt av kärleken människor i Din närhet ger Dig, ge så mycket av Din kärlek Du bara kan, följ med in i Charlies egna lilla värld, så får Du umgås med Isak vid många tillfällen & ta vara på de tillfällena Isak ”kommer” till Dig. Vad det gäller Herr Larsson är jag ganska övertygad om att han redan hade kastat in handduken om det hade varit hans vilja. Han kommer att stå vid Din sida, så länge Du tillåter honom att göra det… Hade jag varit i Dina kläder hade jag tagit med mig Herr Larsson & Din familj & slagit till & gift mig med honom. För en bättre & tryggare man får Du nog leta lääänge efter! Gör det till Er grej & strunta i allt runt omkring för störst av allt är kärleken! Isak kommer att le i himlen!
    Du skall veta att Du ALDRIG är ensam. Det finns så många människor som bryr sig! Både människor i Din närhet, människor i Din omgivning & alla vi ”bakom skärmarna” som läser allt som Du så frikostigt delar med Dig av! Livet är inte alltid perfekt, men det är alldeles underbart ibland… All kärlek & styrka till Dig från mig!

  29. Nu blir det ett långt inlägg, till dig. Detta inlägg skrivet av dig är en av tusen anledningar till att jag alltid går in, först, på din blogg, dagligen. Öppenheten om det alla vi andra går igenom och känner, men som ingen annan har modet att skriva om.
    Jag växte upp i en kärnfamilj på landet med katter och nära till havet, en riktig idyll. Tidigt startade missbruk i familjen och den splittrades. Under flera år kantades livet av ångest, missär och dödsfall. Min pappa avled när jag var 14 år gammal, eller två dagar innan min 14årsdag. Han fattas mig otroligt, dagligen. Men, han tittar till mig ibland. Det kommer vindpustar av tobak och tobaksrök i rummet stundtals, inte så mycket nu då det är 16 år sedan, men i början ofta.
    Jag VET att det finns liv efter döden, jag har fått bevis flera ggr om. Och lever med den tröst att vi snart kommer att få träffas igen.

    Efter missbruk och dödsfall befann mig otroligt vilsen och ensam, som 15 tror man att man klarar sig själv och att man rustad för livet. Ngt som visar sig om och om igen, att man inte är, då man hamnar snett när tryggheten försvinner. Jag har flytt i många många år, både från mig själv och andra. Haft svårt med alla sorts relationer och arbetar med mig själv dagligen. Jag kan för en tid känna mig stabil och trygg för att sedan känna mig instängd och vilsen, vilja ut och vilja fly.
    Jag är nog inte lätt att leva med. Jag är omtänksam och sätter min sambo i första rum, men jag är destruktiv. Hamnar i otroliga svackor, svårt att lita på människor i min omgivning, svårt att visa mig svag, svårt att släppa in. Och det är inte lätt att veta hur man ska ta sig in när ngn kämpar med näbbar och klor för att hålla avståndet då närheten är så svår.

    Mina drömmar – de kan ändras från dag till dig beroende på hur väl jag lyckats samla mig själv.
    Huvudet går på högvarv. Men, de syns ju aldrig utanpå.

    Kämpa….fall….res dig upp….thats life.

    Miljoner kramar

  30. Jag känner likadant. Längtar så efter någon.
    Men också så skönt att va själv. Uthärdade ett så hemskt äktenskap så jag får panik av bara tanken att leva med nån. Är nog bäst för mig att börja som särbo om jag skulle våga gå in i nått nytt. Men jag har verkligen försökt. Ingen vill ha mig och mina tre barn med speciella behov 🙁 Och jag har ingen barnvakt heller så jag kan inte ha nån fritid/egentid/dejta. Så det är helt kört.
    Min tro har jag förlorat. Gud finns nog för jag känner ett lugn ibland som inte kan va nåt annat tror jag. Jag gick faktiskt flera år på din mors bibelskola osv. Såg dig ibland i kyrkan. Men för mig blev det för mycket Gud och för lite Julia/människa så jag la av helt med det kristna. Nu kämpar jag/lever jag bara för mina barn skull. Jag kommer aldrig få nån kärlek eller nåt för min egen skull. Har nog förlikat mig med det. Känns som jag dött som Julia. Allt jag längtat efter sen jag var liten. Det blev inget av det. Lever för mina barn.
    ❤️

    1. Klart livet efter döden finns.
      Jag har besök dagligen i mitt hem av nära och kära som gått vidare före mig.
      Det är bra. Jag är tacksam för det då känner jag mig inte så ensam. Jag har haft det så sen jag va liten. Naturligt för mig.
      Kram ❤️

  31. Mina tårar rinner av ditt inlägg. Det är omöjligt att förstå och ta in allt du har gått igenom och går igenom. Livet är så grymt och hårt ibland och jag hoppas innerligt på att du kan få några lugnare och fina år nu framöver. Att Isak besöker dig i drömmarna.

    Jag önskar så att jag kunde krama dig och lova att allt blir bra. Men hur ska du kunna känna det när du saknar ett av dina barn?

    Jag vill finna orden som skulle få dig glad men förstår inte hur den meningen skulle se ut.

    Sänder dig mina varmaste tankar och kramar till dig så du könner att du är omgiven av vänner.

  32. Hoppas verkligen ni fixar det.
    Ja tror charlie ser Isak. Alla små barn har den gåvan för dom e så öppna ännu.ska berätta några episoder om mitt äldsta barnbarn (8år nu ). På en fest hon va 11/2 år ca. Peka på en rosenbuske å sa vovve dä. Kvinnan i huset blev alldeles stum å tårarna börja rinna. Hon berätta att dom begravt sin hund där å satt en rosbuske. Ingen av oss visste detta. Vi va ute å promenerade i en skog och kom fram till ett öde torp. Då va hon ca 3. Hej hej säger hon å vinkar. Jag å min dotter tittar på varandra å frågar vem hon hejar på. Då blir hon riktigt arg å säger, på flickorna så klart som sitter på trappan. Ja det e klart säger vi 😉 och går vidare. Sen hela kvällen hade hon såna bekymmer å undra om dom inte frös för dom hade inga skor, å va deras mamma i huset? Många frågor.
    Va ja tror e att barn ser mer än vi för vi stänger av sånt. Nu e det borta från henne hon säger aldrig nått längre å det kanske e lugnare för henne. Själv va ja med om väldigt mycket när min storebror dog. Aldrig när ja gick å vänta på det. Ja tror vi fortsätter med själen nånstanns. Upplevt för mycket för att inte tro. Å att vi möts igen e jag övertygad om. För skulle detta va allt? Aldrig i livet. Kram på dig.

  33. Skickar dig en stor stor kram till dig fina❤️ Så smärtsamt att läsa , man känner så starkt för den hemska smärtan du går igenom

  34. Skickar dig en stor stor kram till dig fina❤️ Så smärtsamt att läsa , man känner så starkt för den hemska smärtan du går igenom

  35. Jag känner igen mig i det du skriver. Har misst båda mina föräldrar på loppet inom två månader. Pappa drunknade i Thailand i Mars o mamma fick ❤️Infarkt nu i Maj, båda 70 år. Jag härmed tonåringar hemma och orkar knappt vara mamma åt dom. Min man stöttar o tar hand om familjen när jag är arg, ledsen, förbannad mm. Men man får ta varje dag i sänder och hoppas allt blir bättre o bättre. Kämpa. Tack för att du delar med dig av ditt liv. Kram

  36. Du är fantastisk, jag beundrar dig så hur du har klarat allt!
    Res på dig och säg till dig själv; fan vad bra jag är för det är du!

  37. Du verkar stark o vilsen. Jag har fått höra att barn upp till ca 6 års ålder kan se o höra våra änglar. Mitt tips till dig är yourinnerlight.se fantastiskt är ordet! Skickar en kärleksfull kram till dig! ❤️

  38. Ja jag tror att själen efter ett jordeliv här kan komma i annan människokropp. Jag läser en bok nu som heter Själarnas resa av Michael Newton. Jag tror absolut att det är så. När jag läser boken och studerar liknande så är det som att alla livsbitar med livet och världen här faller på plats! Jag är inte rädd. Stor kram

  39. Kära Magdalena.

    Jag har nu följt din blogg ett tag. Du skriver så oerhört fint och från hjärtat. Jag känner igen mig så väl! Har själv levt med fel man i hela mitt liv. Har dessutom träffat din fd pga att dom umgicks i samma kretsar. Men till slut fick jag mod och hjälp nog att bryta mig loss från honom. Och det jag lovade mig själv då, var att aldrig någonsin ha en man igen! Men sen kom en man in i mitt liv som ändrade allt! Han är precis som din Philip. Mitt allt, min klippa, mitt livs kärlek. En sån kärlek som man inte kan sätta ord på. Som jag inte trodde fanns. All kärlek till dig och din familj. Kramisar

  40. Hej Magdalena!
    Så oerhört fint skrivet, du är så stark.
    Jag tror med all säkerhet att vi möts igen. Vi återförenas, själar känner alltid igen.
    Barn kan nog lättare se själar. Jag tror att när man är vuxen är det svårare för sorgen är så stor så man ser inte.
    Min pappa gick bort hastigt. Vi stod varandra så nära.
    Det var min trygghet som slets bort, det var en mardröm. Jag saknar min pappa varje dag.
    Men jag är säker på att de ser oss och följer oss från ovan.
    När det känns som jobbigast o helt omöjligt så är det våra älskade som ger oss kraft till att orka vidare.
    Kram

  41. Hej Magdalena.
    Känner så starkt med dig.
    Jag drabbades av en livskris för några år sedan. Det var en fruktansvärd period full av sorg och smärta. Jag har aldrig mått så dåligt som då.
    Vill så gärna dela med mig av något som jag och min man började med då och som har kommit att bli vår absolut bästa relationsinvestering:
    1 gång i veckan avsätter vi 2 timmar (ViTid) då vi sätter oss i lugn och ro (inga mobiler eller annat som stör) och pratar om oss, vår relation, hur vi mår/känner, vad vi vill, vad vi önskar av varandra. Vi tar upp både det som känns bra och det som känns dåligt.
    Regeln är att man inte får avbryta varandra. Den som pratar måste få prata färdigt.
    Detta har resulterat i att vi både har en fantastiskt relation och fantastisk kommunikation:) Vi är båda mycket mer måna om varandra. Tidigare så handlade det mest om vem som gjort vad och vad som var rättvist (en riktigt bra grogrund till en trist relation) Nu mera känns det självklart att den som hinner fixa (vad det än må vara:mat, städa,handla osv) gör det. Numera gör vi allt vi kan för att få så mycket gemensam tid över för varandra som möjligt.
    Under en period prioriterade vi inte ”ViTiden” utan slukades upp av allt annat i vardagen. Då märktes det tydligt hur småtjafs och tråkig attityd kom smygande. Alltså återinfördes ViTiden igen.
    Tack vare ett återkommande möte där man ventilerar smått och stort, högt och lågt, så rör man hela tiden om i grytan så att inget bränns fast i botten, så att säga;)
    Detta är den bästa investering vi någonsin gjort!!
    Ta er tid att se varandra, du och Filip<3
    Kanske viktigare nu än någonsin när du befinner dig i sorgkaoset…
    Allt ni går/har gått igenom kommer att göra er ännu starkare tillsammans. Glöm inte bort att använda de tre viktiga orden: Tack, Hjälp och Förlåt.

    Allt gott till Dig och din familj

    // Madeleine

  42. Oj vad jag kände igen mig med dessa ord skrivna. Orkar inte ens förklara varför. Har aldrig någonsin kommenterat i någons blogg tidigare. Men hjälp. Dina ord satte verkligen ord på det mesta jag länge känt inom mig. Tack.

  43. Googlar ständigt kontakt med andra sidan, kontakt med död anhörig osv.. Jag vill så gärna ”prata” med min döda anhöriga om så bara för en kort sekund..
    Ibland känns det som hon gick bort för flera år sen, ibland känns det som igår..
    Ibland känns det som att hjärtat ska brista av all sorg..
    Ilska ledsamhet och förtvivlan slåss mot varma minne leende och älskan

    Du har en fin blivande ”Skåne påg” Maggan.. <3

  44. Vilket personligt och berörande inlägg av dej. Det är fan inte så lätt det här livet, orättvist och lätt att tappa bort varandra i allt som kommer emellan. Kram från en nybliven 30 åring, mammaledig två barns mor, sambo och sjukskötare som bor på Åland

  45. Skickar en tvångskram till dig i detta nu fina Maggan! Det är galet svårt att stå ut med varandras sorg och livet i sig (utan svår sorg) är en utmaning som det är. Jag tror på det böljande i stå ut och vara drivande, att tillåta sig att älskas och att själva vilja överösa med kärlek, att orka hur mycket som helst för andra och att nedlåta sig till att ta emot. Det där är livet. När man älskar någon, då står man vid varandars sida genom dessa böljande vågor. Så är det bara….

    Jag tror också på livet efter döden. Och jag tror på att mina änglasjälar lever sida vid sida med mig. Jag viskar ofta till dem att jag lever och älskar för dem med. Eller som min yngste son sa under kvälslpromenaden härmokvällen:
    ” Kvällspromenad med Milou och så Gabbe på sparcykel. Vi tar vägen förbi havet, stannar till vid bryggan och kan inte undgå att prata om en spektaktulär himmel. ”Himlen är lika bra som jordklotet”, säger han Gabbe. ”Det är bara två olika dimensioner av liv. Somliga bor på jordklotet, andra i himlen”. Jag anar vart samtalet ska ta sin riktning och tar ett djupt andetag, har inte helt lätt att hålla tillbaka tårarna. Så kikar han på mig, ler lite snett och säger: Det spelar ingen roll om Lasse( min bror, hans morbror) är i Thailand eller i himlen. Antingen är man tillsammans eller också är man i varandras hjärtan.” Jag hyperventilerar, skvätter lite iskallt havsvatten i mitt ansikte, försöker febrilt se tapper ut.Gabbe pussar mig på pannan och säger mitt i ett hoppsasteg: ” Sluta gråt mami, man vet ingenting och då måste man bara vara glad. Livet är ju härligt!”
    Ta väl hand om dig och de dina. Kram Mia
    http://happyvardag.se/2015/06/27/soccermum-goes-caddie/

  46. Du kämpar verkligen. Men man har ju inget val. Jag sitter inte på psyket men däremot jobbar jag på en psykavdelning som skötare. Ett mycket intressant men påfrestande och krävande jobb. Vi får in de flesta som har ” misslyckats” med att ta livet av sig. Alla människor har sitt öde och kämpar och försöker komma vidare, i mitt yrke får man höra många hemska historier. Jag har 2 vuxna söner varav en missbrukar droger och den andre sonen har varit i en deppression och viljat dö endast 17 år då. men nu 4 år efter mår han bra.Men så länge man vill leva och ser alla möjligheter med livet så kämpar man. Kram jag läser din blogg varje dag och jag beundrar dig väldigt mycke.

  47. Gå till familjerådgivning! Så otroligt bra! Det hjälper på så många vis!!
    Man får upp ögonen för saker man inte sett och får hjälp att faktiskt bryta/ändra sitt beteénde…från båda håll!
    RING IMORGON O boka tid!
    Kram

    1. Håller med. Det är en ENORM hjälp och betyder inte att man ska separera utan snarare att man vill undvika det! Öppnar upp massor och hjälper en att kommunicera rätt.

      1. Ja precis så är det ju! Man går dit för att man vill kämpa för det man har! Ibland kan det vara svårt att se just det, vad man har…

  48. Underbara starka kloka Magdalena! Tack för att du delar med dig, gråten stockar sig i halsen och jag påminns om att glädjas åt mitt liv och ge de mina en extra puss

  49. Hej du starka kärleksfulla och ärliga människa. Maggan du är en förebild och skriver så direkt i från hjärtat. Jag beundrar din styrka men också din humor och att du i all sorg och efter denna jobbiga tid som fortfarande är ger oss alla ett gott skratt och mycket känslor om och om igen. Du är fantastisk och likaså verkar Filip vara. Att glömma bort varandra kan alla göra när livet inte alltid är lätt eller går för fort men det är att hitta tillbaka till varandra och bli starkare än någonsin som är det svåra. All kärlek till dig <3

    Stor Kram Linda.B

  50. Ett fantastiskt öppet inlägg, jag känner inte dig men jag känner MED dig. Kärlek kan vara ett sådant oerhört stöd och livboj, ni klarar detta tillsammans ❤️ Varma kramar

  51. Du är såå jäkla fin Maggan! Du delar med dig om allt svåra i ditt liv och även dina glädje ämnen.
    Det är så livet är, upp och ner. Visa drabbas hårdare än andra. Men att du som offentlig person delar med dig så otroligt mycket om det vi alla människor känner ibland ska du ha massa cred för.
    Önskar dig all lycka och håll fast i den där Larsson;-)En strump-VD skulle alla ha:-))
    Stor kram till dig!

  52. Åh vilket inlägg. Så skönt att du kan stå för att det är jobbigt ikbland. Känner igen det med skav och irritationen när det blir massa missförstånd.
    Vi är nog igenom det också tror jag. Men det var så klockrent det du skriver.
    Tack för att du sätter ord på dina känslor.
    Kram maria

  53. Hej. Har inte kommenterat förut men har följt din blogg länge. Vill bara skicka en stor kram och du är varmt välkommen tillbaka till Kramfors.

  54. Jag blir så glad varje gång jag tittar in här hos dig Magdalena..
    Jag har sagt det förut..du är en oslipad diamant!
    Jag blir stark när jag läser dina nakna ord, du skriver rakt ut och rakt på, exakt så som livet är.
    Inga krusiduller!
    Du visar den äkta sidan!
    Stor varm styrkekram till dig och dom dina!

  55. Min vän var dödförklarad efter en trafikolycka. Han har en del att säga och berätta om vad han upplevde på ”andra sidan.” Om vilka vi är, varför vi lever som vi gör, varför vi råkar ut för vissa händelser i livet. Mönster som alltid upprepar sig, varför? Han håller på och skriver en bok som snart kommer ut.

    Jag tror eller jag VET att du skulle få stor behållning av att prata med honom. (Han jobbar idag som terapeut, författare, föreläsare) Maila mig. Kram♡

    1. Åh, Sophia, tror du att jag skulle kunna få hans namn?
      Min mamma dog för 1,5 år sedan, och sorgen och saknaden är obeskrivlig. Som ett öppet sår! Jag känner hennes närvaro men skulle så gärna få prata med någon som ‘vet’.
      Kram Mia

        1. Sophia, jag skrev min kommentar efter att jag varit och kikat på hans hemsida, genom att jag följde din länk. Om han har lett människor till Jesus har han hjälpt dem att hitta rätt, annars inte. Som jag skrev; Jesus får vi fritt och för intet. Jesus dog för oss alla. Buddha var en godhjärtad människa då han levde, men han är död sedan länge. Jesus lever. 🙂

      1. Här är någon alldeles extra: Jesus Kristus! Det är dessutom gratis att konsultera Honom och ta emot Honom i sitt hjärta! Låt Jesus bli din bäste vän och guide i livet!

        Kram! ❤️

        1. Så fint Karin 🙂 …Jag vill bara poängtera att jag inte på något sätt refererar till någon religiös tro eller andlig förebild, utan till en person som har en kunskap och ett material som hjälpt väldigt många människor att hitta rätt i sina liv. Däremot så har jag en enorm respekt för alla människor som lever i kärlek och acceptans – oavsett religion.

  56. Hej!
    Jag är en kvinna på 32 år, ensamstående.
    Måste säga att du fascinerar mig ! Har sett dig på tv, hört din och din syrras skiva när jag va yngre.. Sett dig lite här och där liksom:) inte direkt haft något speciellt tycke om dig personligen. Men en dag satt jag och googlade lite olika bloggar , kom till din och började läsa…. Vet du , du chockade mig.. Du verkar vara Magdalena en underbar mor och kvinna och. Du är dig själv, du skiter i vad alla tycker och tänker och det ska du göra du kör ditt eget … Här är jag och mitt liv. Gillar att läsa det du skriver … Det känns jävligt äkta. Tro mig har aldrig fastnat för någon annans blogg men jag känner igen mig mycket i det du skriver. Egentligen är jag bara en helt vanlig tjej som läser och går vidare men idag bestämde jag mig för att lämna ett avtryck till dig! Du är en jättefin kvinna och jag vill säga dig att jag beklagar din sons bortgång. Kan inte säga mer om det. Jag va 8 år gammal när min far blev mördad i Sverige… Min mor ensamstående med 4 barn helt ensam utan släktingar vänner eller någon riktig hjälp. Min mor kämpade verkligen och hon gjorde det bra. Vi kommer ifrån Mellanöstern men jag är född i Sverige.. Vi har vår religion och våra traditioner. Jag vet att vi kommer att träffas igen efter detta liv. Allt har ett början och slut men det finns en mening i allt som händer eller hur? Så varför ska det inte finnas en mening med livet?…. Jag tror och jag vet att vi kommer att träffa våra nära o kära igen efter döden, sedan om man kommer leva ihop eller inte är en annan fråga men du kommer att se din son ISAK tro mig. Det är de enda jag kan säga dig. Jag tackar dig för att du är så öppen med dig själv och ditt liv och vad du känner och tycker. You go girl!!!! Du är en jättefin människa och jag är glad att jag lärt känna dig via din blogg som är the one and Only ÄKTA! Ha en trevlig dag vännen
    Kram nicole

  57. Åh du skriver så fint! Precis som det känns❤️ Kärleken behöver underhållas, det säger alla, men det är inte lätt….
    Din sorg o saknad är svår att förstå! Att förlora ett barn! Jag har 3 barn; 22, 19 och 13 år. Tanken att någon av dem går före mig är olidlig!
    Jag förlorade min mamma för 1,5 år sedan. Det är fortfarande ett öppet sår! Vill prata med henne varenda dag, och även om jag gör det så är det frustrerande att inte gå svar tillbaka
    Krama din fina mamma mycket❤️
    Kram Mia

  58. hej!
    Förstår precis. men ändå inte. Har inte förlorat ett barn men
    min pappa har cancer. Förra året var vi på Mallorca ihop o allt var som vanligt.
    fr augusti i fjol kände han sig annorlunda. Gick ner i vikt. Den 16 mars i år hittade de äntligen tumören o metastaser på levern. Han vägde 79 fr början o nu kanske 57-58 kilo. Han har genomgått 4 av 6 cellgiftsbehandlingar. men det ser inte så ljust ut.. Varje dag får man påminna sig om vad man har. Att man ska vara tacksam. Tacksam för den tid man fått o tacksam för vad man har. Men egentligen vill man bara skrika rakt ut VARFÖR? inget kommer bli sig likt. Jag ser hans begravning framför mig, Hur normalt är det? Han gav mig livet, styrkan, glädjen, modet. Hur ska jag klara mig sedan? min styrka.. men livet måste gå vidare säger de. STOR KRAM!
    ha en underbar dag!

  59. Och du är inte ensam att känna, tänka så om livet, döden, ditt humör, osv, osv…
    Känner samma… Du e en cool dam, tjej, kvinna.. Vad vill du vara??.. Kul att läsa om ditt liv… Kram/U

  60. Jag förlorade min mamma för 4 år sen, träffade henne för sista gången på en sön , dog på torsdagen efter 69 år gammal.. Hade varit skönt att kunna ringa henne…Men det påminns jag om hela tiden.. Det går ju inte, hon är död, borta….. Konstigt när jag kommer på det… Vi möts aldrig igen…//U

  61. Klart Charlie ser Isak, barn är mer öppna än vi vuxna tror jag. Isak är med dig i allt du gör och vill nog inget hellre än att du och din familj mår bra.Min mormor dog en gång och överlevde, förra året dog hon den” sista” gången och hon berättade att efter att ha dött en gång så var hon inte rädd för att dö ,för nu visste hon vad som väntade på henne. Efter hennes död kan jag känna att hon är med mig i allt jag gör, närmare än någonsin. .och då var vi tight i verkliga livet. Läser det du skriver och känner igen mig, känns som jag just läst om mig själv. Tycker du verkar ha ett hjärta av guld och power ifrån själen, men tillåt dig själv att må dåligt åxå. Jag är inte troende men när folk frågar brukar jag säga att jag tror på godhet, att vara snäll mot allt och alla och vår natur. Du verkar ha en fin älskande familj, och jag antar att din gube har det som min- han står nog inte ut med mig alla gånger – alla idéer och hjärnspöken man har som mänsklig, men samtidigt så undrar han vad han skulle göra utan mig 😉 haha! Ta hand om dig och keep rocking! !!!

  62. Hej vackra du. Vet inte riktigt vad som hänt eller vad du går igenom, men har själv en son på 2 år och kan inte tänka mig ett liv utan han <3 det du går igenom kan INGEN känna men du ska veta att du är en förebild att du är en grym kvinna och människa och främst en grym mamma. Du har dina vackra söner kvar som behöver dig mer än allt annat. Du är troende och vet att allt sker av en anledning, detta var Isaks öde och ni kommer att träffas en vacker dag tills dess njut av färden med dina små pojkar och din man som älskar dig över allt annat för att du FÖRTJÄNAR den kärleken. Du ska inte gömma dig, skrik ut vad du känner och krama om din familj och minns gårdagen med ett leende. Var tacksam för den tid ni fick ihop. För de minnen ni har ihop som INGET kan radera ut.

    Jag önskar dig och din familj all lycka och framgång <3 tron på högre makter får oss att förstå mycket mer och acceptera! Massa kärlek till dig <3

  63. Som de sager, barn har ju ett öppet sinne och ser de som gott bort från våra liv till ett annat.
    De kommer förbi lite då och då och sager hej. Då e det barnen som ar dar och sager Hej tillbaka och berattar for oss andra vad andarna sager till dem.
    KÄRLEK TILL ALLA BARN!!

  64. Ärlig och otroligt vackert beskrivit!
    Jag känner såååå jäkla mycket igen mig..
    Inte konstigt att man vara vill sticka iväg någonstans ibland och bara fly 😉
    En dagen tok strukturerad och andra bara faller allt o man känner sig som världens minsta.. Dra iväg ett mail till mig om du vill ta en kaffe i solen och bara vara o ventilera ut allt jag vet hur det är hihi.. Go girl!

  65. Åååh va fint du skriver och delar med dig till andra. Du måste vara den mest öppna utav alla bloggar jag läser….du skriver precis så som livet är…upp och ner. Så som du skriver och berättar om ditt liv just nu känner vi ALLA människor någon gång då och då.
    Helt ärligt så har ditt liv gått i ett så du har inte hunnit sörja ditt älskade barn…det tar tid och lång tid kvarstår…du har också dina andra barn som behöver dig just nu vilket gör att du glömmer att sörja vilket i sin tur är bra för att du inte ska deppa ner dig….
    Jag önskar dig all lycka av hela mitt hjärta – du verkar vara en sån fin person fast jag inte ”känner” dig…trevlig sommar & ta hand om varandra! Varm kram A.

  66. Vilken lättnad att läsa att fler än jag som känner och tänker så här.
    Men jag brottas även med att ha en sambo (som jag älskar) men som inte visar känslor särskilt ofta. Som inte inser att jag har behovet av en spontankram. En god morgon-puss. Som inte ser när jag har gråtit i duschen… Som inte förstår att jag ibland behöver någon som tar hand om mig när mina krafter är slut efter att ha tagit hand om allt och alla andra…
    Jaja, tack för härlig läsning! <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..