Idag, är en sån dag…

Idag är en sån där dag.
En dag fylld av tårar, en känsla av ensamhet, tomhet och en enorm värk i hjärtat.

Usch vad jag saknar honom….
Jag saknar mitt älskade barn så mycket att bröstet vill sprängas.

Det gnager i mig idag.
Jag pillar på Isaks mobil. På något konstigt sätt önskar jag, varje gång jag gör det, att det ska finnas meddelanden på den. Missade samtal.
Ett litet nyårssms från en kompis?
Men den är tyst och orörd.
Inte ett spår av liv.
Klart det inte gör… Men jag hoppas så innerligt ändå. På något konstigt sätt?

Jag är rädd för tiden.
Tiden går så fort framåt. Jul och nyår är över. Den 22 februari fyller han 20 
Isak kommer aldrig att få åldras?
Hans bröder kommer växa om honom. Få barn. Resa. Uppleva sina drömmar och nå sina mål.

Människor lever sina liv i en rasande takt. Man glömmer. Man föds. Man dör. Jag vill inte att världen ska glömma min fina lilla pojk.
Jag vill inte att han ska falla i glömska. Bli ett inristat namn på en kall sten…

Jag vill inte att Charlie ska glömma bort sin bror?  Om något år kommer han inte minnas honom längre..
(Förutom de jag berättar för honom)

Jag känner att jag har ett omättlig behov av att få prata om Isak.
Vi låg hela kvällen igår jag och Filip, skrattade och grät.

Jag pratar med honom.
Förbannar och älskar honom om vart annat.

Idag så är det verkligen en sån där dag…

Ett par dagar innan olyckan var vi i Ystad tillsammans.
Det var en fin vecka. Vi åt pizza på Fredens och åt glass i Kiviks hamn. ..

image

image

image

Tittar på bilderna och skulle kunna göra allt för att få  honom tillbaks igen.

Minns dagarna med en sån värme….

Nu hoppas jag på en vacker dröm.
Önskar så innerligt att han kommer och hälsar på mig inatt. Behöver en kram. Det hade gjort mig gott

💜

  1. Hej

    jag är bara en vanlig bloggläsare ,känner ju inte er men så fort jag ser en rödfärgad himmel så är det första jag tänker på er din Isak 🙂 En himmel som brinner kommer alltid att vara Isaks himmel för mig.

    Kram

  2. Jag gråter när jag läser detta Magdalena 🙁 kan inte förstå hur du känner men förstår att det måste göra så fruktansvärt ont! Stor kram ❤️❤️❤️

  3. HejMaggan,

    Jag läser ofta din blogg. Det gör så ont i ens mamma hjärta när man läser dina ord… Så fint skrivet, så värme…. Vilken smärta… Herregud skulle bli galen. Hur fortsätter man??? Beundrar din styrka och ork. Tack för att du delar med dig. Stor kram.

  4. Jag tror att du skulle bli hjälpt av att flytta.
    Du kommer alltid alltid alltid att bära med dig Isak och dina minnen, men för att få en lättare vardag tror jag att du/ni behöver att börja om på en ny plats där du inte hör hans steg på golven och där han inte har kvar saker i garderoberna. Ett nytt hem.

  5. Men Maggan, han kommer inte glömmas bort. Förstår hur du menar men kan försäkra dig om att han inte kommer bli ”ett bortglömt liv”. Jag (som inte känner er personligen) kan inte se en brinnande himmel utan att med en gång tänka ”Isak”. Bara så du vet…
    Bamsekramar i massor.

  6. Alla vackra ord du skriver till ditt barn går rakt in i mitt hjärta, jag känner igen din sorg, alla tankar och hur vissa dagar är enklare än andra. Din nakna ärlighet är så befriande och en oerhört vacker kärleksförklaring till ditt barn. Jag begravde min man, 33 år gammal efter att han valde att lämna oss den 20 september 2013. Jag läser din blogg och gråter, skrattar och känner så med dig. En dag i taget, man hittar ett sätt, för att man måste. Stora varma kramar till dig<3

  7. Fina Maggan! Isak kommer inte att bli bortglömd, prata och älta, ta dagen som den kommer. ”Be inte om ursäkt” för att du har en dålig dag!! ❤️

    Jag tycker att köttskallen Susanne som skrev den sjukt elaka och dumma kommentaren nyss kan äta skit!!

    Kram till dig Maggan! /Carro x

  8. Susanne, hur kan du skriva så!! Barn och tonåringar är bra på att dölja om dom mår dåligt. Vi vet inte vad som hände, men jag är säker på att Maggan gjorde och gör så gott hon kan.
    Kramar till dig Maggan, från en mamma med två tonåringar som gått och går igenom jobbiga perioder nu.

  9. Ta bort Susannes kommentar! Jag blir illamående över hur vissa människor har mage att uttrycka sig. Tror du inte att Maggan har ”tänk om” tusentals gånger?

    Skickar en bamsekram till dig Maggan, en bamsekram från en som du inte känner men som känner med dig<3

  10. Tänker på er hela tiden, Isaks underbara mamma, Isaks fina bröder och hans fina mormor, moster och resten av Isaks underbara släktingar

  11. Finaste, finaste Maggan. Tårarna rinner nedför mina kinder när jag läser det du skrivit. ”Förbannade helvetes-döden!” vill jag skrika när jag läser om din smärta. Du skriver så målande och bra. Fint att du delade stunden med Filip. Jag hoppas innerligt att både du och Charlie mår bättre snart. många kramar till er

  12. Hej kära Maggan! Det du skriver går rakt in i ens mammahjärta. Tårarna rinner ner för mina kinder när jag läser det du skriver om din otroligt fina Isak. Jag är övertygad om att han ser och hör dig och är stolt över dig och sina bröder, jag är imponerad av dig och hur du delar med dig av hela ditt liv och känslor. Du är en stark människa Maggan. Håller just nu på att läsa din första bok och jag kan inte sluta läsa…. Jag är uppvuxen i jakan och har en bror i Viksjö. Härligt när man känner igen platserna. Du är sååå bra. Massa styrkekramar till dig fina Maggan! ❤️❤️❤️

  13. Hej finaste Maggan!
    Isak kommer aldrig att glömmas bort även om jag förstår din känsla. Jag känner igen den själv sedan jag var barn. Min syster och jag drabbades av Leukemi (tre gånger) och i allt kämpade i vår fruktansvärda bubbla undrade jag varför andra människor gick till jobbet? Att det pågick ett liv där utanför.
    Precis som många andra skriver så tänker jag på Isak varje gång jag ser att himlen brinner. Och oftare än så. Tänker på dig och din familj även om jag inte känner er på riktigt.
    Stor varm kram!
    /Helena

  14. styrkekram till dig! lider så med dig, Du kommer aldrig att glömma Isak, kommer att finnas även om det kanske gör mindre ont ! kramar

  15. Hej Magdalena! Det som hände dig är alla föräldrars mardröm!! Så ohyggligt och smärtsamt att man bara av att läsa dina ord blir helt förkrossad för er skull. Tanken och känslan att människor kommer att glömma din fina son måste vara hemsk! Fortsätt du att prata, prata och prata om honom, han kommer Aldrig att bli glömd! Och en dag, när din livsbok är slut så väntar han där på dig och du får träffa honom igen och DÅ kan ingenting skilja er åt mer❤️Lev med den vissheten närmast hjärtat så kanske det lindrar smärtan en smula❤️
    Många kramar
    Martina

  16. Som någon annan skrev här, du skulle må bättre av att flytta,
    för att börja om på nytt. Sorgen kommer ändå att finnas där,
    men den kan lindras betydligt genom att du inte blir påmind
    hela tiden om Isak, att se hans saker varje dag och besöka
    graven river upp så många sår. Styrkekramar!

  17. När jag läser detta är det morgon . Hoppas du sovit gott. All styrka till dig.
    Jag skickar en STOOOR Kram till dig från ett snöigt Skåne.

  18. Massor av kramar och kärlek till dig❤️❤️❤️ Säger som så många andra: Tänker också på Isak när jag ser en vacker brinnande himmel

  19. Hej!
    Jag är oxå en änglamamma…miste min 22 åriga son i somras.Vi har varit med om det värsta som kan hända…att mista sitt barn. Dina rader är precis så som det känns, alla tankar om att de aldrig får växa upp, aldrig ska få egna barn, aldrig få höra deras röst igen, aldrig får man berätta något mera för dem, alla jäkla ALDRIG!! Att det kan göra så ont så man tror att insidan är på väg ut. Ibland går det några timmar då man tycker allt är som vanligt MEN sen kommer det över en bara på en sekund är man tillbaka i förtvivlan, ilska, sån evinnerlig saknad och vill bara skrika rakt ut. Så här ska det tydligen vara och bli bättre med tiden….vi kommer aldrig att glömma och det ska vi inte heller, men jag hoppas vi får ljusare stunder iaf. Det du skriver om att tiden går fort, tiden går fort och allt runtomkring oss rullar på som vanligt, varför kan vi inte stoppa tiden, ingen får glömna våra änglar, jag vill de ska i evigt ska finnas kvar hos alla som känt dem och där de satt sina avtryck o gjort intryck. Det finns hur mycket som helst att skriva men jag lämnar plats åt andra. Sköt om dig, kram Mona

  20. Stor kram till dig Fina Maggan….förstår din smärta du bär på. Sen att komma hem och där finns hans rum.
    Klart du ska ha lite gråtdagar också, det är stärkande för stunden.
    Även om han finns inom er och med er så är han borta.
    Även här i Skåne ser jag detta röda vackra på himmelen. Då tänker jag på Isaac.

    Ta hand om dig….kram kram

  21. Lider med dig! Sorgen har sitt egna liv, den tar den tid den behöver. Glömma gör man nog aldrig, minnerna byter bara skepnad! Vi som är föräldrar kan nog aldrig förstå den kamp en förälder som mist sitt barn går igenom, men vi är många som mist någon så vi kan förstå lite iallafall! Skickar dig en hel massa cyber kärlek & stöd, torkar dina tårar & ger dig en varm kram!
    Var rädd om dig & de dina ♥♥♥

  22. Fina fina du!! Så jag lider med dig och visst ska du få känna som du gör, längta och prata hur länge du vill. Han ska inte glömmas, han ska för evigt vara i ditt hjärta och er familjs minnen. <3

    Killar är nog lite annorlunda, dom skickar nog inte sms till en mobil vars man inte vet om den ens är kvar vid liv eller stängts av.
    Men jag skriver än idag (5 månader senare) på min väns Facebook, hon som jag förlorade till en egen orsakad olycka i somras. Vi är många som fortfarande skriver tankar, känslor, grattar och önskar gott nytt på hennes sida. Jag är tacksam till familjen att den är kvar, sidan så att man kan få känna kvar en bit av henne. Och konstigt nog så letar jag tecken, från henne, då och då, inne på sidan. Vad konstig man är, som inte kan förstå hur det verkligen ligger till. 🙁

  23. Hej Magdalena.
    Vet precis hur du har det. Min änglapojke dog för 5 år sedan och var lika gammal. Nu har hans syskon växt om honom. Mycket märklig känsla…..
    Men fortsätt prata om honom, med honom. Det hjälper lite……
    Och tiden läker inga sår…..det blir bara ruvor på dom som ramlar av och då gör det lika ont igen

  24. Hej Magdalena. Jag kommenterar ytterst sällan på bloggar jag läser men har läst din blogg ett litet tag nu och har fått ta del av det fruktansvärda som hänt. Jag känner att jag med största ödmjukhet måste dela med mig av en kontakt jag har i mitt liv som hjälpt mig något så otroligt med sin healing. Hon heter Mona och jobbar som samtalsterapeut, livscoach och medium. Vet inte hur du ställer dig till det men jag tror verkligen det skulle hjälpa dig. Hon är en varm, intelligent, närvarande kvinna med stor förståelse för människan, livet, döden osv. Med respekt för henne så vill jag inte lämna ut hennes tel nr här men maila mig så får du det om du vill.
    Massa styrka och kramar till dig
    C

  25. Hej!
    Jag läser och blir sååå berörd. Har en liten ängel som idag skulle ha blivit 11år. Vi fick ha henne i ett dygn.
    Jag känner igen känslorna, man ville vrida tillbaka tiden och önskade att man vaknade upp ur denna mardröm.
    Hur går man vidare!! Ja alla har nog sina sätt men jag VET att ”prata” hjälpte mig. Fast jag pratade inte m vem som helst. Jag pratade med vänner som ville lyssna, vet att jag inland frågar om de verkligen vill veta/lyssna.
    Till slut kommer det att lätta men man kommer aldrig glömma.
    Årsdagarna brukar vara jobbiga.
    Att flytta hjälper inte (som en del skriver) för det gjorde vi, man måste få bearbeta allt i sin egen takt och ja det tar tid.

    Jag sänder styrke kramar till dig och din familj.

  26. Åh. Jag blir så berörd av det du skriver Maggan. Jag kommer ihåg själv när jag förlorade min dotter Molly va rädd jag var att folk runtomkring skulle glömma bort henne. Det var en jättestor rädsla hos mig… Min erfarenhet visar att de människor som finns kvar i mitt liv och som betyder nåt för mig, de glömmer aldrig vad som hänt. Molly är och förblir en jättestor del i min familj och trots sina få veckor här på jorden så lämnade hon avtryck hos alla i min omgivning. Alltid älskad, aldrig glömd som man brukar säga. Sänder en massa kärlek och energi till dig.

  27. Vi påminns hela tiden om hur människor omkring oss ser ut, låter, beter sig osv. Det går ju inte med de som gått bort, men det betyder inte att vi glömmer! Våra älskade som lämnat oss är känslorna vi känner för dem – det var de i livet också och på så vis har inget ändrats och ingen försvunnit!

  28. Fina fina du.

    Jag läser och gråter. Blir så otroligt berörd. Jag känner inte dig mer än just här på din blogg, men jag är också mamma och den största rädslan man har är att något skulle hända ens barn.

    Du är en fantastisk människa.

    Skickar en varm styrkekram.

  29. fina Maggan!
    först vill jag skicka dig en kram, och berätta för dig vilken stark människa du är! att vara stark är också att kunna visa sig svag,ledsen,arg och förbannad. Fina människa.

    Varje gång jag ser en brinnande himmel tänker jag direkt ”Isak”, jag som inte ens känner er, ayldrig träffat din son. Han kommer inte att falla bort som ett bortglömt liv, han finns där hos er – Alltid.

  30. finaste Magdalena.
    det gör ont att läsa om din smärta. det gör ont att veta att ingen kan ge dig det du vill allra mest tillbaka.
    men jag är säker på att isak är hos dig, varje minut, i varje andetag.
    han torkar dina tårar och håller din hand i mörkret.
    så länge du tar hand om dig själv och dina andra barn så är han stolt.
    kramar

  31. Jag känner så med dig. Hjälper dig att förbarma mig över att livet är så jävla orättvist. Din fina Isak glöms inte bort, jag en 27 årig sliten undersköterska från karlstad kommer alltid minnas dina fina ord och din styrka! Du är en förebild, och din Isak är så fin.

  32. Hej vackra du! Vill lämna en hälsning och skriva någonting klokt och tröstande, men jag känner inte att jag hittar de rätta orden. Men jag skickar dig en stor varm kram i tanken! Kärlek till dig!

  33. Jag vill berätta. Jag vill berätta för dig hur mycket det tragiska i ditt liv har påverkat mig och säkert många andra. Jag känner dig inte. Inte mer än som en kändis från tv. Ändå känns smärtan så nära. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och undrar om det är en sån dag idag. Jag sänder dig styrka och hoppas att det kan ge dig lite tröst. Ha det gott. Ida

  34. Fina Maggan… ingen, inte ens vi här på bloggen (som aldrig träffat honom) kan någonsin glömma Isak! Men jag kan förstå din rädsla ändå… den är nog helt vettig och normal. Jag kan tänka mig att när du/ni pratar om honom så känns han nära… och det är ju så det är! Han är alltid en del av er familj, så prata om honom, med honom, det du tycker känns bra och naturligt för dig… Kärleken har inga gränser. Kram.

  35. Enastående Magdalena… Har via din blogg följt det länge och den sorg du kämpar med dagligen. Dina inlägg griper tag i mig och det är med en stor klump i halsen jag skriver dessa rader… Vill bara säga att du är enastående och jag beundrar dig, din styrka och den du är! En stor kram till dig från mig!

  36. Fina Magdalena. Jag kan förstå din rädsla om att Isak skall glömmas bort. Jag tror Charlie kommer att ha egna minnen kvar. Kanske ger detta lite tröst? Mitt första minne är fr när jag är 2år, jag och min tvillingsyster sitter i varsin pulka och puttar på varann, mamma ber oss sluta bråka med sträng röst, efter att ha sagt till massor av gånger, vi fortsätter givetvis ändå och jag trillar ur pulkan… Mamma fortsätter gå, och syrran åker vidare, där ligger jag kvar i snön, skäms och tror jag blir lämnad för att jag inte lyssnade, å jag kan inte ta mig upp pga all snö… Plötsligt vänder sig mamma om (efter ca 5m på vår egen gård) hon springer mot mig, tårarna rinner ner för hennes kinder, hon tycker så synd om mig som trillat ur, och jag minns värmen hon gav mig när hon plockade upp mig som om det var igår. Mamma förundras fortfarande över mitt minne, hon har inte pratat om detta, hon hade inte velat att detta skulle vara mitt första minne, men det är de, å vi minns ju händelsen på olika sätt! Jag minns det för hon kom tillbaka, trots att jag inte lyssnade på henne och att hon gav mig en varm kram… Och hon minns bara hur jag låg där i snön o grät

  37. Gissar att du såklart redan har fått all hjälp du kan få. Men du är ju helt klart depremerad och det finns ju medicin för det om man vill.

  38. Åhhhh finaste du Isak kommer ALDRIG att bli bortglömd och jag hoppas av hela mitt hjärta att du får en till dröm fylld av närhet & kärlek massor av styrkekramar till dig ❤️❤️❤️

  39. Jag har mist ett barn jag har blivit övergiven i två äktenskap och alla gångerna har det varit fråga om sorg på olika sätt,men jag kan verkligen relatera till att idag är det en sån dag. Det är som en varböld till slut trycker man ut mindre och mindre var medan det i början kommer det jättemycket. Man glömmer aldrig det som hänt men man lär sig att hantera det. Kram på dig Magdalena nu går vi mot ljusare tider!

  40. Fina Magdalena!

    Det värker i mitt hjärta av att läsa den smärta som du har, går inte att förstå men du beskriver saknaden och längtan av din underbara son så det känns in i kroppen på mig 3

    Massa kärlek till dig och din familj,

    Marie =)

  41. Bästa Magdalena, glömska är inget annat än tecken på stress som i sin tur är kroppens reaktion på sorg. Ta hand om dig. Och jag tycker du ska göra som Filip föreslog, gå och prata med någon. Det är inte ett tecken på svaghet, utan på styrka. Sorgen sliter på dig, dina nära och kära. Att få prata med någon utomstående ger oerhört mkt. Kram från en som vet

  42. Hej
    Jag känner inte dig men vi har sorgen gemensam efter förlorade barn som fått gå alldeles för tidigt… Min Michaela skulle/ska fylla 30 den 18/2 men vi förlorade henne för drygt 8 år sedan 21 år gammal… OK hon var sjuk, väntade på nya lungor som aldrig kom men är man beredd??? Nej aldrig… Och lägger sig sorgen??? Ja och nej… Den poppar upp närsomhelst och utan förvarning… Däremellan lunkar livet på precis som hon uttryckligen sa till oss så många gånger… Lev åt mig….
    Jag har skrivit… Gud vet hur mycket, för att lätta på spänningar, få ur mig ilska, älta om och om igen… Det blev en hel bok, om än outgiven än… Vill du skickar jag den gärna till dig…Det finns så
    mycket jag skulle vilja säga dig men kanske inte här… Skicka ett mejl om du vill höra….
    Kram

  43. Hej Maggan, tårarna rinner mär jag läser om saknaden efter Isak ❤️.
    Du som är duktig att skriva, kan du inte göra en minnesbok om Isak, till småbröderna? Du kan fylla den med bilder, minnen och berättelser. Sedan printa ut ett varsitt ex till grabbarna.
    Tror oxå att det kan vara bra för din egen läkning att skriva av dig.

    Ha en fin dag ❤️

  44. Hej Magdalena! ❤️

    Jag känner så jävla mycket för dig. Varje gång jag läser din blogg och dina inlägg om din fina Isak blir jag så jäkla arg och ledsen.

    Jag förlorade min syster i en bilolycka när jag var 14 år gammal. Hon hade nyss fyllt 20. Hon finns med mig varje dag. Jag gråter, jag skrattar och jag minns. Jag blir så jävla arg åt att hon och jag aldrig mer kommer skratta tillsammans. Jag kommer aldrig mer höra hennes vackra, ljuvliga skratt.

    Samtidigt är jag så jävla glad för dom skratten jag fick tillsammans med henne. Det är de finaste stunderna jag haft i mitt liv. Jag är så otroligt glad för dem.

    Jag vet inte riktigt varför jag kommenterar.(kommentrerar aldrig annars bloggar) Antar att du är en helande kraft med dina fina texter om din son. Som får mig att minnas allt det fina som jag fick vara med om med min syster, och inte bara det hemska.

    Massa otroligt mycket kärlek till dig och din familj. ❤️❤️❤️ Isak finns alltid med er.

    (Förlåt för svordomar, blir så känslosam bara)

  45. Hej Magdalena,
    Jag vill bara tacka för dina rader som jag ofta läser när jag av någon anledning bara råkar hamna på din blogg. Din blogg är den enda som jag stannar på när jag stöter på den då och då och det du skriver om saknaden av Isak berör. Känner både igen mig i sorgen och inte. Har förlorat alltför många nära och kära men inte någon av mina två pojkar, vilket ju inte får hända. Men som ibland händer en del ändå. Som du och Isak. Tyvärr. Men vet du vad…om Isak kan, så är han helt säkert där och kramar dig nu. Även om du inte kan se eller känna det. Nåväl, tack för att du delar med dig av dina känslor. Dom berör.

  46. Det gör mig så ont Magdalena att Isak inte finns med er! Sin älskade, fina familj! Jag har inte mist ett barn men nära anhöriga, tvillingbröder där Daniel gick bort 6 månader gammal och hans bror och deras mamma gick bort två år senare i en tragisk bilolycka. Pojkarna, våra fina killar! Skulle fyllt 17 år här i dagarna. Ser på deras jämnåriga, de är så stora! 17 år! Men inte Daniel och Andreas. Daniel är fortfarande en bebis, 6 månader. Andreas är fortfarande 2½ år. Fast ändå inte!
    Dina ord berör, önskar att jag kunde få krama om dig!
    Var rädd om dig, ta hand om dig! Världen kommer aldrig att glömma Isak, han finns, så länge vi minns!
    *Dem man älskar går aldrig bort, de går bara i förväg*
    Många varma kramar,
    Katie

  47. Har själv förlorat mina fyra absolut närmaste vänner i en olycka nyligen… Först nu upplever jag perioder när jag är glad att jag inte var med och över att jag lever, känns förmätet att klaga över att man lever, är så otroligt impad av din ödmjukhet och ärlighet gällande din son! Du är otroligt mycket människa som jag uppfattar har ett gigantiskt hjärta. Tycker om dig!

  48. Läst alt du skriver om din sons död… men aldrig orkat kommentera.

    Det du skriver speciellt om när han kommer till dig i drömmarna hur du känner hans närvaro är så jag kände när min son dog (1999). längtan att han skulle komma till mig i drömmarna och att jag inte ville vakna så när jag hörde Vanessa Falk sjunga ”Hurt” så va det som hon skrev om mig och mina känslor..

    Bara en liten stund till, så mycket jag vill att han ska veta… känna min saknad osv.

    Kram fina Magdalena det blir bättre. Vi som förloaart barn vet att tiden läker inte alla sår men vi måste lev vidare.

Lämna ett svar till Sanne Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..