En aldrig dag…

Ingen bra dag idag.

Tvingar mig själv att vara uppe på benen. Det kryper i kroppen. Måste aktivera mig, hålla igång.
Kliar under huden. Känner mig rastlös. Tårarna bränner. Saknar.
Får tryck över bröstet. Promenerat på stan. Hälsat på olika vänner.
Vill egentligen hem och sova. Ta en tablett. Ett glas vin, tio?

Köpte en bok. En bok om förlust, sorg, om att mista sina barn i Tsunamin.
Sitter på Filips jobb, läser och bränner tid. Åker jag hem, lägger jag mig bara och stirrar i taket.

Vi ska hämta Charlie tillsammans. Åka till Goliath. Besöka graven. Filip är fin…

Känner en längtan efter graven, samtidigt ett gnagande avståndstagande?

Vill vara med Isak, tälta bredvid hans sten, samtidigt som jag INTE vill låtsas om som att den finns.

Kan inte titta på hans bilder.
Vill inte bli påmind idag. Samtidigt som jag vill?
Känner mig splittrad. Skör.
Vill lägga händerna över öronen blunda och skrika la-la

Vill inte till graven, samtidigt som jag inte vill att ljusen ska slockna. Inbillar mig att det blir mörkt och kallt.

Dagen har varit en karusell. Hoppas det känns bättre imorgon.

  1. Fina Maggan! Åhhh vad jag önskar att du kan hitta en bra terapeut som har sorgarbete som sin specialitet som du kan få gå och prata och ventilera med. Att du kan hitta någon som du kan få kraft igfån och som varit/är i samma situation. Hon som skrev om sina två barn och man som hon förlorade i tsunamin. Hon har ju utbildat sig till terapeut. Ring henne! Stor kram till dig.

  2. Hej du vackra kvinna! Känner igen mig i att åka till graven. När vi förlorade våran ofödda son (vecka 39) i magen. Vi besökte graven varje dag i 3månaders tid, det blev som en tröst att få vara nära, se till att ljusen brann, blommorna var fina. Det tog emot att inte åka dit för första gången på alla månader. Förstår dig i alla tankar. Ha en fin kväll. Kram i massor

  3. Då jag misste min mamma var jag 26 år.Hon tog sitt eget liv.Hadde då samma tankar gällande hennes gravplats, att alltid komma med blommor och se till att det var ett ljus som brann.Men har nu slutat med det då jag idag bor så lång bort från hennes grav.Men tänder ofta ett ljus hemma och tänker på henne.Hoppas du kan finna ro du med och inte känna som du känner.En sorg är en sorg och den kan ingen ta ifrån dig oavsett vad, men jag hoppas av hela mitt hjärta att du snart kan finna lugnet igen.

  4. Finaste du!

    Alla de känslor du beskriver har jag också haft tusen gånger. Man vill men ändå inte . Jsg har läst MÅNGA böcker om sorg och har många hemma. En hel del om sorgen efter ett barn. Min mail skrev jag i detta inlägg. Maila mig så kan du få många tips på bra böcker som hjälper. Tänker på dig varje dag.

    Kram carina i kristianstad

  5. Hej Magdalena!
    Stackars dig vad jobbigt du måste ha det. Försök att sysselsätta dig för att skingra dina tankar lite, vara med vänner som du kan både gråta och skratta med om det skulle vara så. Kom i håg att prata och älta är det bästa för sorgebearbetning. Jag miste min pappa när jag var 18 år helt oförberett och min farmor var min klippa, hon tog hand om mig och matade mig och vi pratade och pratade. Men att förlora ett barn är nog sju resor värre. Jag har ett barn som är 20 år och ligger ute på vägarna hela dagarna hon är lastbilschaufför. Är orolig varje dag att det ska hända något och snart kommer vintern. Ta hand om dig! Många kramar från Susanne!
    (Vi träffades på din och Monas bloggträff på Friibergs)

  6. Du måste nog tyvärr tillåta dig många flera sådana dagar innan det känns lättare.
    Fantastiskt skönt att du har så fina människor runt om dig som stöttar.

    Styrkekrama i massor till dig, du klarar det här!!!

  7. Fina fina du!
    Ja han verkar vara fin din Filip. Verkar som han kan ge dig trygghet vilket är enormt viktigt, särskilt i jobbiga situationer. Finner som vanligt inte orden men någon som verkar finna orden är du, du skriver så enormt bra. Gråter varje gång, lider med dig. Tomma ord jag vet, ingen hjälp för dig har jag att ge men skickar en varm och go kram till dig!

  8. Usch, din stackare. Men det är ok att känna så. Och tyvärr kommer det troligen komma fler kassa dagar. Men förhoppningsvis blir det längre och längre mellan dom sen. Och får jag önska så tycker jag solen ska skina över dig alltid. Så mkt du fått stå ut med i livet borde ingen människa gå igenom. Men låt din sorg få ta tid, forcera inte fram något bara för att. Låt allt ha sin lilla gång. Tills dess många kramar till dig och familjen.

  9. <3 lider så med dig finaste Maggan, min dotter blev i helgen drogad och ev också utnyttjad jag trodde helvetet var över med henne :(. Men tackar Gud att hon iaf lever. Kärlek till dig du väckra själ som fått gå igenom så mycket. KRAM

  10. Jag har en kompis, som har varit med om samma
    tragedi, och hon fick rådet av en psykolog att plocka
    undan alla bilder av sitt barn och ej besöka graven
    dom första månaderna, och det har hjälpt henne.
    Styrkekramar!

    1. Ingen bra ide. Jag gjorde det i början, nekade att det hade hänt. Jag blev dubbelt psykiskt påfrestad efter det, allt kom ikapp en och man fick dubbelt av allt med panikångest etc.

    2. Jag håller med Birgitta. Den första tiden som är den
      plågsammaste, ska man nog försöka att tänka på
      annat och sysselsätta sig, så mycket man orkar, även
      om allt kännas fruktansvärt tungt. Sorgen kommer
      att lindras med tiden.

      1. ”Tänka på annat”, Anna? Snälla, kom inte med imbecilla råd om du har noll koll! Tiden läker heller inga sår om man inte går igenom alla stadier av sorg först. Man kan/bör inte fly eller skjuta upp sorgen!

  11. Kära du det är ok att känna som du .. Man är inte stark i det du går igenom . Tiden läker inte såren men jag lovar det blir lättare fast man inte tror det . Människor vi förlora kommer alltid vara nära , vi kan bara inte beröra . . . Att gråta och prata är det bästa man kan göra , jag har inte förlorat mitt barn men jag har förlorat min mamma .. Tro mig att prata och gråta är det bästa ❤️ Styrka till dig och dina nära .

  12. Du är en fantastisk människa! Du har hjälpt mig med din blogg genom åren, jag har blivit en bättre människa, du fick mig att få min livsglädje tillbaka när mitt liv var på botten.
    När mitt liv känns jobbigt så tänker jag på dig,
    Du skriver så oroligt känslosamt här på din blogg, direkt från hjärtat. Mina tårar rinner för din skull. Tack för att du finns, jag önskar att jag kunde få din smärta att försvinna.

  13. Kära Maggot! ❤️
    Lider med dig, tycker så fruktansvärt synd om dig och din familj, hur mycket ska/kan en människa (du❤️) orka? Jag kan inte förstå…
    Har följt dig sen dag 1 och du är en fantastisk fin, varmhjärtad, stark och underbar person! Känner mig glad för att jag har fått träffat dig en gång på Fribergs Herrgård när du var där med Mona. Du var så glad, gullig och närvarande! Kämpa på!
    Kramar från Carro x

  14. Det finns inget som kan ta bort din smärta, inga ord som lindrar, den finns där och tar över dig totalt, du lever och andas men ändå inte , saknaden är vidrig , man kan skratta och le , men inte själen . Jag vet, jag vet… Låt dina nära ta hand om dig , ta emot dig när du faller, låt dom vara starka när du är svag. Massa kärlek till dig! Kramar Sara

  15. Det är inget konstigt det du känner och du ska inte skämmas alls för det. Det är sorg. Jag lever själv med det varje dag. Det är en kamp som alla hanterar på olika sätt, och jag känner igen mig så väl i det du skriver! Även fast allt blir mildare med åren. Tänker på dig och finns här för dig. Kärlek!

  16. Jag kan känna din smärta när jag läser vad du skriver, jag är så ledsen för din stora förlust!
    Styrkekramar till dig ❤️

  17. Som flera skrivit här inne…du kommer ha flera sådana dagar. Det finns inget annat än att ta sig igenom det. Små steg i taget. Någon gång något större steg och så små steg igen. Det är bara att genomlida det och tillåta alla reaktioner, tankar och känslor. Låt det komma det som ska komma.

  18. Magdalena, all styrka till dig. Du är inte ensam, vi är många med liknande förluster. Ingen tröst, men kanske en trygghet, ett svagt fladdrande i mörkret. Andas, lev, för din förstfödde, för dina söner.

  19. Fiina Magdalena! Finns inte ord…. Filip verkar vara så fin med dig! Låt honom finnas där för dig. Låt honom hjälpa dig genom detta helvete!!! Stor kram <3

  20. Älskade Maggan. Jag kan läsa att du mår jättedåligt, vilket jag naturligtvis förstår. Skulle så gärna vilja tala med dig, och kanske hjälpa dig att gå vidare, genom kognitiva samtal, inte terapi men samtal som en vän, så att det kanske blir lite lättare att komma vidare. Du får gärna höra av dig.kram

  21. Det är mycket starkt av dig Magdalena att du har kommit
    i gång med att jobba lite, utöva din ridning m.m. trots den
    fruktansvärda sorgen. Det gäller att inte tänka för mycket
    på det som hänt, älta det inte hela tiden för då kan man
    bryta ihop totalt. Sorgen kommer att kännas lättare med
    tiden. Styrkekramar!

  22. Men snälla M låt det inte bli en hang up med att ljusen inte får slockna… för din egen skull. Du får en sak till att må dåligt över. Jag vet, jag tänkte också så..
    Inte är det mörkt och kallt där I är?!
    Var rädd om dig

  23. Vissa dagar är extra jobbiga:( som tiden går blir det förhoppningsvis färre av de riktigt jävliga. Försök sova och äta så du är så rustad du kan vara. Mina varmaste tankar!

  24. Känns tufft att läsa dina rader, kan inte riktigt föreställa mig din smärta för den är förmodligen större än vad ord kan beskriva. Tänker på dig och sänder dig ett stort fång med kramar!

  25. Underbara fina !! Så jag lider med dig, så jag önskar att jag kunde ta bort smärtan, förvirringen och den overkliga känslan… Den hemska verkligheten som gör så ont men ändå är ofattbar.
    KRAM!!

  26. Jorden är lika svart som sorgen
    Som natten jag gick in i när jag förlorade dig
    Som dagen som aldrig vaknar
    Som stenen som aldrig gråter
    Du kommer aldrig åter
    Jag vet
    Jag vet
    Jag vill va kvar vid din grav
    Hos dig
    Jag vill aldrig gå hem
    Inte än
    Det tar ett tag innan vi ses igen
    Vänta på mig
    Lova det

    Du kanske känner såhär.
    Denna dikt skrev jag när min älskade väninna dog för ett år sen.
    Kärlek från Julia till er ❤️❤️❤️❤️❤️

  27. Det gör verkligen så ont att läsa om din smärta. Finns igentligen inga ord utan bara massa kärlek och tankar man kan sända till dig! Vi är ju många som skriver i komentarsfältet och det visar ju att det finns massor av medmänsklighet och omtanke i detta land! sänder en Stor kram till dig!

  28. Jag lider med dig och jag förstår att din saknad är enorm. Jag är, som alla andra, livrädd över att förlora någon jag älskar och vet inte om jag skulle klara av saknaden.

    Men jag vet att din fina son är på en bättre plats för jag lämnade själv min kropp och var på väg mot ljuset när jag höll på att dö som barn, men fick ”vända i dörren”. Det minskar inte saknaden men du kan vara säker på att han finns på en fantastisk plats även om du inte kan se honom

  29. Älskade Magdalena.
    Har inte skrivit och kommenterat dina inlägg förut, men känner idag att jag så gärna vill göra det.
    Det finns ingen som kan säga att så här kommer man reagera när man mister någon som står en nära.
    Det är så hemskt o jävligt så man finner inte ord. Döden är inte naturlig som alla säger när man väl är där och sörjer från djupet av sitt hjärta. Följ ditt hjärta,må skit ibland, gråt, var arg, alla vet vad du gått igenom (och familjen), ingenting är konstigt. Om det är den boken jag tror du läser nu, då är den underbar. Läs den. Massor med Bamsekramar fast vi inte känner varandra.

  30. Massa varma kramar till dej! ❤️ Dessa dagar är extra tunga. De kommer o går. Som tur är finns det ljusglimtar in imellan.
    Ta hand om dig!

  31. Var stark!! Du klarar den här dagen också. Tack för att du delar ditt helvete. Får mig att tänka till varje dag.. ”Ta inget förgivet” / Anna

  32. Jag går in på din blogg varje dag och det du skriver ger mig tröst och ro……du skriver det jag känner. Tack för dina fina ord och tankar. Din sorg är fruktansvärd och jag vill bara ge dig en kram!!!!!

  33. En dag i taget är ett bra mantra… Alla helgona-kvällen är snart här, den dagen missar jag helst inte att besöka graven. Hela kyrkogården badar i ljus, det är som att gå i ett hav av stjärnor, och man känner sig kanske inte lika ensam i sorgen. Om du är redo. Kram

  34. fina Magdalena!
    jag känner inte dig men läser här varje dag
    skulle vilja ge dig en varm kram även om den bara hjälper dig för stunden
    kan inte i min vildaste fantasi förstå vad du/ni går igenom
    ta varje dag i din egen takt,det viktiga är att du ska få må bättre så småningom
    jag tycker du är en fantastisk människa så stark i allt du gått igenom
    du vet väl om att du är värdefull?
    en varm styrkekram från mig / camilla

  35. Fina, din smärta träffar hårt i magen och hjärtat när jag sitter på bussen in till Mörby. Du går igenom en mammas värsta mardröm

  36. Kära du, jag beklagar så din ofattbara förlust.
    Så förfärligt tungt du måste ha det, orden du skriver träffar rätt i hjärtat och man måste vara gjord av sten för att inte beröras. Sorg är obarmhärtig och samtidigt så viktig eftersom den bottnar i förlusten av en oersättlig älskad. Jag går själv igenom sorg efter en älskad förälder, och dina ord är otroligt väl beskrivande av vad sorg innebär, även om min förlust inte på något vis kan komma någonstans i närheten av den du går igenom. Sorg är dock gemensamt för alla som älskar och förlorar, och därför så viktig att tala om. Jag som själv arbetar som psykolog hade inte en aning om hur utmattande, oförutsägbar och fysiskt tung sorg kan kännas, trots att jag jobbar med liknande känslor hos mina patienter. Sorg drabbar och vi måste nog låta den få finnas, även om man bara kan vilja slippa undan. Jag känner så otroligt för dig och följer din resa varje dag, och önskar dig all kraft, styrka och mod framöver. Du verkar helt otroligt stark som orkar ta dig an varje ny dag, och samtidigt kan man ibland bara få vara skör och sårbar och låta sorgen ta sin plats.
    Varma hälsningar

  37. Pepp, pepp, pepp! Det kommer säkerligen att gå upp och ner den kommande tiden men fokusera på topparna! Och vi alla tanter (är själv 30 :)) finns här i både uppgång och nedgång, det vet du! Mycket kärlek och värme!

  38. Känner igen mig i precis allt du går igenom, detta är precis rätt faser graven var för mig en plats som var jätte viktig, samma det med ljusen som måste brinna. Nu är det 9 år sen min son dog så nu har det avtagit, men graven är fortfarande en viktig plats att åka till. Vi åker oxå till skogen där han dog, där vi har satt upp ett trä kors med hans namn.

  39. Magdalena du är så stark att jag får själv hop om aldrig ge upp hur livet än är.
    Jag har följt dig länge och sparade boken till min semester som jag läste och det finns något som ekar i mitt huvud nu har jag fyra friska barn står det en olycka runt hörnet.
    Det är så läskigt så tänker jag alltid nu har jag ett friskt barn vågar jag skaffa fler för sådan tur kan man inte ha.
    Din bok är en sådan hållkäften bra bok du skriver exagt hur jag kände hela graviditeten och jag önskar jag kunde läst den innan jag fick barn så jag inte blev så chockad för du visar sanningen inte den där rosa moln alla skriver.

    Sen kan jag inte förstå sorgen du går igenom men jag har gråtit många tårar för dig/er det krossar mitt hjärta att man ska behöva gå igenom något sånt här ingen mamma ska behöva göra det.
    Du är sååå jävla stark kvinna, jag hade gett upp men händer något mig kommer jag tänka på dig du är en stark förebild för en som mig.

    Sen har jag själv haft det jätte tuft men både det ena och det andra gick på alla medeciner man kan sovmedecin och allt men jag kom till en psykolog i lund Alexandra som jag kom kontakt med via mediumet Benny i Helsingborg och hon har räddat mig denna kvinna är helt Amazing har säkert varit hos 20 olika psykologer men ingen är som denna kvinna, lite synsk, mycket kärlek och hon hör av sig till mig privat för höra så jag mår bra om du har möjlighet sök upp henne tror hon kan hjälpa dig med myclet.

    Jag brukar inte skriva men jag vill du ska veta hur stark du är och helt fantastisk.
    Stor kram från mig

  40. Ångest….

    Ångest är en karusell och det känns som det kryper i huden. Man vill slita isär bröstkorgen och skrika. Rastlöshet kontra jag vill vara själv, är processen av panikångest.
    Önskar jag kunde ta lite av din ångest. Lätta på den för ett tag så du hinner återhämta dig. <3

    Vi är härute och tänker på dig – styrkekramar!

  41. Fina du!
    Du skriver så otroligt målande så jag känner din smärta ända hit.
    Jag kan inte förstå hur det känns, men jag vill att du ska veta att jag tänker på dig väldigt mycket, och jag önskar att jag på något sätt kunde hjälpa dig.
    Skickar kärlek och kraft till dig <3
    Kram

  42. Vacker dina ord får mig att gråta & känslan är så stark av att vilja rädda dig bort från sorgen men vet att det är omöjligt..tänker på dig & hoppas av hela mitt hjärta att du hittar fler & fler ljusglimtar…❤

  43. Hej
    vad skönt att du kan läsa böcker! Själv så har jag drabbats av cancer och har fått massor av böcker av kompisar. Jag kan inte läsa några böcker, har svårt att koncentrera mig och hålla tråden pga av stress! Det är synd för det kan vara skönt att fly verkligheten ibland! Styrke kramar

  44. Jag finner inga ord för det som du och din familj måste gå igenom. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni någon gång någonstans landar en vardag där inte var dag blir en kamp. Massa kärlek från mig till dig

  45. När jag läser dina ord är det som om dom kom från mitt huvud. Mitt liv är en kopia av ditt tyvärr. Miste vår son 22 år 20 juli. Har hästar också och som du skriver så är det en paus i sorgen att umgås med dom. Dom har fått mig att resa mig upp och gå ut i stallet varje morgon (om jag inte redan varit vaken). För om jag vaknar så spinner hjulet igång med alla varför?? Alla dina känslor o när du beskriver hur du både vill och inte vill gå till graven. Att man inte vill läsa namnet på gravstenen. Jobbigt också med brev som kommer hem och min älsklings namn avslutas med ”dödsbo”…..så olidligt att bara gå ut till brevlådan! Att man måste aktivera sig hela tiden för att inte bli galen. Hur man gråter o allt känns oviktigt. Jag läser gärna din blogg för jag känner att jag läser mina tankar. Kramar

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..