Det händer inte mig, bara andra.

Tänker på hur många år jag bloggat. Sex år! Du har verkligen fått följa mig genom det mesta i livet.
Kärlek, skilsmässa, kriser,  förlossning, graviditet. Skid och solsemestrar, Nyår, julaftnar..

Skoj, bråk, barnens uppväxt, flyttar, Sigtuna, nystart, hundar, hamstrar, hus, vänner och arbete. Och nu så fruktansvärt tragiskt, min så älskade och förstfödde sons död..

Tänkte på en sak tidigare idag.
Vi vet alla att döden kommer en dyster dag. Men vi är så otroligt oförberedda? Jag var inte ett dugg rustad inför den här striden.
Sorg och saknad är ett avgrundsmonster utan dess like. Den skrämmer mig mer än vad något annat skrämt mig tidigare.
Ond, kall och utan barmhärtighet

Jag har börjat jagas av katastroftankar.
De vill inte släppa taget om mig.
”Döden kommer i tre”
Vem har missat det äckliga gamla talesättet?
Filips pappa somnade in i maj, Isak har lämnat oss. Vem blir den tredje??!

När telefonen ringer, när det knackar på dörren.

Har Charlie satt något i halsen på förskolan. Kommer min mamma bli sjuk.
Är killarna ovaksamma vid övergångsställerna och bli överkörda av en buss. Cancer. Bilolyckor. En ny olycka. Hjärtattacker, hjärnblödning, stroke.
Bli påkörda när de cyklar till skolan? Nedslagna. Falla från en klätterställning. Rattfyllerister, galningar?!

Jag är tillochmed orolig att taket ska ramla ner över Tristan i storarummet när jag nattar Charlie.
MEN det som skrämmer mig mest? Är att jag plötsligt insett att vi alla är dödliga. Och att jag kan inte, HUR mycket jag så inneligt skulle vilja och älskar mina barn. Skydda dem från allt ont i livet.

När jag glatt trallade genom vardagen tidigare, eller gnällde över skitsaker så fanns döden ALDRIG i mina tankar. I vår familj dör ingen. Det händer bara i andras familjer..

Nu ligger jag här och livet har stannat. Jag har svårt att se glädje eller mening i något just nu..
FAST jag har en fin familj och tre andra pojkar, så känns sorgen alldelles för stor för att orka bära.

Livet bara fortgår för alla runtomkring en. Människor skrattar, skålar. Folk på gatan, i butikerna…
Medans våran klocka och tid har stannat. Stannat totalt och kommer aldrig bli desamma.

Om du har dina små i rummet intill dig? Pussa och krama på dem en extra gång. Snusa dem i nacken. Stryk dem över kinderna.

Om inte, ring och säg att du älskar, saknar dem och att de är speciella, unika och värdefulla.

Man kan inte krama eller älska sina barn förmycket.

Rätt som det är, kan det vara försent. Och livet stannar. Utan rättvisa eller förståelse. Som mitt har gjort och säkert många andras.

image

Tack igen för att du tagit dig tid och skickat mig värme, lämnat avtryck i kommentarna och delat med dig av dina egna erfarenheter i sorg och saknad.

Stor kram

  1. Ord räcker inte till, livet är så orättvist!
    Det är inte meningen att man ska behöva begrava sina barn❤️
    Omge dig med de människor som älskar dig mest, de bär dig igenom stormen av känslor, de fångar dig om du faller och glöm inte att störst av allt är kärleken!
    Just nu har du ett stort öppet sår, det gör så vansinnigt ont, låt det göra ont…med tiden läker såret men ärret kommer du alltid att bära med dig, ett stort ärr som vittnar om din gränslösa kärlek till ditt barn!
    Styrka till dig, du finns i mina tankar❤️

  2. Jag tror att man aldrig kan vara beredd på att förlora någon närstående. Och framför allt inte ens barn. På något sätt tror jag ändå att det är en välsignelse att inte kunna vara beredd på det. Jag skickar dig ofantligt mycket värme, kärlek och styrka att ta dig igenom detta tunga tid. Kram!

  3. Ja mitt i livet får vi ibland stanna upp av saker vi aldrig kommer att förstå. Ditt liv förändrades och nu fortsätter livet där ute… Ja precis som du beskriver, att man själv är i en bubbla och allt har stannat.. men så samtidigt är det som vanligt utanför. Hur går det ihop, Hur kan allt bara snurra på runt omkring? Men stanna upp, ta dig tid. Var här och nu. Var med med dom som ger dig kärlek, värme och energi. Styrkekramar till er.
    Sofia – Tegnérlunden

  4. Lider så med dig och kan inte föreställa mig det du går igenom. De katastroftankarna du har nu måste du få hjälp med innan de tar över helt och hållet. All kärlek till dig underbara Magdalena, hoppas du kan få tillbaka livsgnistan igen<3

  5. Finns inga ord när sånt här händer. En mammas allra värsta mardröm. Jag har 3 underbara barn (tonåringar) och ska just nu skriva till dom ❤️ Här och nu! Varma kramar till dig Magdalena!

  6. Min älskade farmor och farfar miste sin äldsta son när han var 16 år. Fast jag aldrig träffade honom så har han alltid varit en del av familjen genom allt som har berättats om honom. Kommer över saknaden gör man aldrig, ont kommer det alltid göra. Men som farmor sa, det kändes befriande när man kunde tänka på och prata om honom utan att börja gråta. Tid tar det och tid får det ta. Kram <3

  7. Du skriver så fint och så innerligt. Jag hoppas att dina skrivna ord på bloggen kanske lite lite ibland kan lätta din sorg. Och kanske också andras sorg.

  8. Du skriver så fantastiskt öppet,förstår din smärta som är fysisk har själv varit nära en svårt sjuk vän och lidit av att alla andras liv bara rullar på när några kämpar oerhörda kamper.Tänker på dig och din familj mycket.Skickar styrke tankar!!!!

  9. Att du orkar…
    Du skriver så det berör, så du skriver känner jag, med dig. Snusa barnen i nacken, pussa en gång till, jag gör det och fäller en tår. Vi är okända för varandra men känslor som mor kan känna, ge och sakna är obeskrivligt

    Jag kan inte förstå vad du går igenom, men tanken av förlora sin ögonsten gör mig ännu mer tårögd.
    Du är stark men glöm inte bort dig själv.

  10. Magdalena….man borde kunna bära varandras smärta, sorg och förtvivlan – för en stund, för att låta varandra andas och låta släppa för en stund, hämta energi till rekylen. Fina du, kram från mig till dig.

  11. Du är speciell och värdefull Magdalena. Försök vända på dina tankar. När du tänker att något mer ont ska drabba dig. Tänk allt ont du varit med om så vänder du på tankesättet, då lär min tid komma nu och din lycka. Din och din familjs lyckokonto är på max. Efter allt ditt kämpande i livet. Tänk allt fantastisk du har framför dig. Dina barn framtid och din framtid. Den ser ljus ut. Säkert lätt för mig och säga men jag tror och vet att du förtjänar all lycka i livet. Himlens änglar kommer ge det till dig <3

    kärlek Bella

  12. När man råkat ut för något sånt här så hittar man sig själv väldigt väl förankrad i verkligheten. Man inte bara tror sig veta, utan man VET på riktigt att de mesta här i livet är dels försumbart men även bara till låns. Man kan ersätta det mesta men aldrig ett liv som gått förlorat. Efter att sonen dog så är stunden, här, nu och vi det viktigaste.
    Jag lever efter mottot att det behöver inte vara så förbannat märkvärdigt för att vara riktigt bra!
    ”Här, nu, vi…” <3

  13. Alla tankar till er i denna svåra stund min vän❤️️❤️️ Skickar dig en stor kram ❤️️❤️️ Tina (bellamössan)

  14. Känner så väl igen mig i det du skriver, tänker också hela tiden på att när kommer det hända något nytt, vem blir den nästa att dö?!
    Jag förlorade min kusin som bara var 19 år i en trafikolycka för snart 12 år sen och 2 år innan hon dog så omkom hennes mamma också i en bilolycka, för snart 5 år sen så förlorade jag min bonus son endast 16 år gammal han tog sitt liv, för över 2 år sen så omkom min sambo och pappan till min bonus son och även min svåger i en singelolycka, det är fruktansvärt och döden gör sig påmind hela tiden, saknar min sambo och mina barns far jätte mycket och det går inte en dag utan att jag tänker på honom!
    Jag tar en dag i taget och vågar inte planera något, försöker tänka framåt fast att det inte är så lätt! Tänker mycket på dig Maggan och det du går igenom, skänker dig en massa Styrkekramar! / Emelie

  15. Hej Magdalena. Jag beklagar din sorg Oerhört och kan inte tänka mig att Mina barn ska gå bort. Men det kan man ju aldrig vet när det händer. Man lever ju för att ”skydda” sina barn men det går ju inte alltid i praktiken, speciellt när dom inte bor hemma längre. Du är inte ensam, Vi Alla tänker på dig (fast vi inte känner dig) Håll ut!! Vi tänker på dig. Kramar Carola från Sundbyberg

  16. Vill bara tipsa om en fin bok att läsa tillsammans med barnen när du orkar. Den heter Visst får du gråta av Michaelene Mundy. Den var en fin tröst även för mig som mamma. Krama de dina och dig själv.

  17. Jättekram till fina du! Hoppas du finner styrka på din väg. Är så otroligt ledsen för din och din familjs skull. Styrkekramar i massor ❤️

  18. Fina Magdalena!! Det du skriver är så sant :-(. Jag känner igen mig i allt men min nya livsfilosofi är verkligen att vara nöjd med det man har och gör det bästa av det. Det finns så många som har mer pengar, större hus, välbetalda jobb, en fantastisk garderob fylld med kläder men de har inte det jag har fin make, tre underbara barn, ett jobb jag trivs med och där jag gör skillnad + ett lagom stort och gulligt hus. Livet är ett mysterium och det vi ska styra över är det som händer här och nu. Kram!!

  19. Har inga tröstande ord, önskar jag hade. Men jag vill sända dig en kram, tänker ofta på dig o vad du går igenom. Kram.

  20. Fina Maggan
    Har följt dig i många år och du har alltid berört mig nå fruktansvärt. Har alltid beundrat din styrka och ditt sätt att skriva. Har haft så många skratt ihop med dig. Så därför känns det extra tungt att gå igenom detta med dig. Gråter varje dag och talar om för mina ungar att jag älskar dom. Många styrkekramar till dig och dina kära

  21. Du skriver verkligen hur det är vid sorg, att tiden stannar och man blir nästan arg på alla andra som skrattar och tjoar, det är nästan så att man vill skrika åt dem;)
    När jag läste att din fina pojke har somnat in så fick jag klump i bröstet och blev så sjukt ledsen för jag tänkte såhär ”Varför drabbas du av denna sorg du som redan haft det så otroligt mycket runt dig”, så jag vill beklaga din sorg!
    Tack för att du skriver en blogg om verkligheten <3

  22. Åh, om man bara kunde bära den där sorgen åt dig, om så bara för en stund ….
    Vi bär dig i tanken ialla fall❤️❤️❤️❤️

  23. Brukar aldrig kommentera bloggar jag läser, men kan inte låta bli att gråta när jag läser dina ord.
    Vet att jag skulle känna precis likadant om det skulle hända mina barn något. Känns dumt att försöka ge tröst till dig för jag är någon som du inte känner eller vet vem jag är. Men jag vill ändå ge dig en stor kram, tycker du verkar vara en jättefin person och härlig. Kraaaam <3

  24. Magdalena, sluta aldrig att skriva. Du är fantastisk att sätta ord på känslor. Din sorg liksom går att ta på-dina ord berör! Har du försökt skriva dikter?

    Jag beklagar så oerhört er förlust, jag saknar ord-jag önskar att man kunde dela med sig av sin smärta så att den inte blir så tung att bära själv. Tror vi är många här inne som skulle ta en del av din smärta för dig.

    All styrka till er! Kram Linda

  25. NEJ NEJ magdalena, jag har förlorat en bror för några månader sedan, MEN BESTÄM DIG FÖR FAN I HELVETETS JÄVLA PISS ATT NU FÅR DET INTE HÄNDA NÅGOT MER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! och vet du man får var man tål är ett tröst i all jävla elände som kommer ens väg. ingen hade klarat ens liv utom en själv

    krraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaammmmmmm
    sara

    1. Om ”man får vad man tål” stämmer skulle inget mamma förlora sitt barn, för det tål man inte. Ingen är så stark, man bara måste! Jag har förlorat mitt barn och när jag hör ditt uttryck känner jag bara att jag är så jävla less på att tåla så mycket nu!

  26. Sorgen du känner vågar jag inte ens snudda vid i tanken. Önskar och ber om att du ska få känna sann frid och en djup och trygghet som en liten vindfläkt från himlen.

  27. Vill bara ge dig så många styrkekramar jag kan hitta <3
    Första gången jag kommenterar fast jag läst din blogg i många många år.
    Är så glad att du ändå orkar skriva och dela med dig av din sorg, för du är inte ensam.
    Kramar till dig och din familj <3

  28. Ååå Magdalena vad jag känner med dig. Känner igen känslan av att sin älskade bara är iväg en stund och kommer snart igen…..såå tungt. Har också mist en nära, såg henne på stan, i affären ja överallt. Det tar tid att förstå. Kram till dig och din familj!!

  29. Fina Magdalena, jag är inte den som kommenterar..jag skulle så gärna vilja krama dig, länge, länge..tänker på dig mycket!! Kärlek, Melinda

  30. Varmaste, varma kramar &medkänsla till dig & din familj. Er förlust har berört mig så mkt, många tårar fällda. Du skriver & beskriver så att man ”känner”. All KÄRLEK till dig <3

  31. Att mista sitt barn måste vara det grymmast man kan gå igenom. Jag miste min bästa vän och 3 nära släktingar på mindre än ett år, den yngsta var bara 19 år , trodde allvarligt mitt hjärta skulle brista och att jag skulle dö av sorg,det gjorde så ont. men på något sätt så gick dagarna och månader blev till år. Jag kan självklart aldrig förstå din sorg då jag aldrig mist ett barn , kan bara ana hur smärtsamt det är.
    jag skickar all styrka och kärlek till dig. Kram. ♡♡

  32. Tack Magdalena för att du delar med dig av din så stora sorg, jag har själv fyra söner & kan inte ens tänka tanken att någon av dem skulle dö.
    Dina ord går rakt in i mitt hjärta, ska i dag säga till dem var & en hur mycket jag älskar dem.
    En stor kram till dig
    //Maria

  33. Mitt hjärta gråter och mina ögon fylls återigen med tårar när jag läser ditt inlägg. Du har varit med om det värsta som en människa kan vara med om och jag lider så med dig……………jag var med om en fruktansvärd tragedi för tio år sedan när min då 20 åriga sons flickvän tog sitt liv och han hittade henne. Efter den dagen blev mitt liv aldrig detsamma igen………..och då var det inte mitt barn som dog. Jag önskar av hela mitt hjärta att du finner styrka i din familj och alla dina vänner och naturligtvis av oss som finns här bakom våra dataskärmar. Många varma kramar från en vän i cyberrymden <3

  34. Kan knappt föreställa mig vad du går igenom, att förlora sitt barn måste vara det värsta en människa kan gå igenom. Har gråtit så många tårar över din förlorade son de senaste dagarna, det är så fruktansvärt hemskt och så fel. Vi är otroligt många som inget hellre vill än att sudda ut det som hänt, låta er tid ticka på som vanligt, som den gjorde innan det fruktansvärda hände. En stor stor tröstekram från en du inte känner alls, men som lider med dig oerhört.

  35. Hej!
    Du skriver så fint och uttrycker din innersta känslor och det berör mig enormt.
    Tänker på dig varje dag och vad du och din familj får gå igenom i er stora sorg.
    Styrkekramar till dig och din familj.
    Kram <3

  36. Åh vad jag gråter när läser detta <3 Är själv så rädd för döden,att något ska hända mig eller framförallt mina barn,min familj att jag gråter bara av tanken!
    Känner att jag nästan blir knäpp av tanken!
    Jag har blivit så otroligt påverkad av din sons bortgång,att jag gråter bara av tanken<3 Tack vare att jag följt din blogg och följt dig och dina killar känns det som vi är vänner:)Tänker så på dig Magdalena<3 Hoppas inerligt att du kommer se ljuset och glädje inom snar framtid<3

    Just som du skriver att vi fått följa ert liv här i bloggen börja jag tänka på Hamster jakten:)fick mig att skratta nu..Hur ni letade förtvivlat efter det lilla djuret (kommer dock ej på namnet nu) hur ni fick dra upp golvet och allt:)

    Tack fina du för att vi får följa dig/er hoppas att du kommer fortsätta med detta!Alla kramar till dig <3

  37. Jag rustar, rustar för att klara av den sorg som kommer med stormsteg.
    Vi fick den 8/8 veta att min kärlek, hjälte, min förälskelse i livet har cancer och den går inte att bota för den har spridit sig.
    Läkaren pratar om att vi har nåt år tillsammans och att vi ska njuta av livet. Det ät inte helt så enkelt när han mår så dåligt och inte orkar göra något. Så min sorg är annorlunda, jag tar ett långsamt farväl. Mitt hjärta värker redan så jag vet inte hur jag kommer att klara av det slutgiltiga farvälet.
    Men jag har barnen som lyfter upp livet, dessa underbara, fantastiska, härliga, kloka ungdomarna <3

  38. Hej! Har följt din blogg ett tag o du skriver så bra!
    Beklagar sorgen!!! Har själv barn o det är d finaste som man har.
    Sänder dig massvis med kramar❤️❤️❤️O tack för att du delar med dig!

  39. Tårarna forsar ner för mina kinder, när jag läser om det fruktansvärda ni går igenom. Stor styrkekram o all värme

  40. Du uttrycker dig så fantastiskt, jag blir berörd långt in i själen å det gör ont i hjärtat. Skickar dig styrka, kärlek å en stor kram.

  41. Men Magdalena har du inte haft dina tre katastrofer? det som hände under lets dance och sedan de andra två du skrev…..men absolut talesättet kan spöka till det hos en precis som du säger…

    En dag i taget och njut av de små stunderna och hämta kraft i dem. Ont kommer det att göra länge en med tiden gör det dock lika ont men inte lika ofta…en liten klen tröst från en som vet

  42. Fina Magdalena. Skickar en styrkekram. Önskar att jag kunde ge dig den på riktigt! Dina texter om ditt liv där du befinner dig nu, får mig att totalt tappa andan. Man känner din smärta rakt igenom orden, och jag blir så oerhört berörd och tagen av din sorg. All kärlek till dig och din familj.

  43. Att döden kommer i tre har jag aldrig hört och tänker inte börja tro på det nu heller! Jag lider också av katastroftankar. Så himla läskigt när de drar igång och snurrar som en oändlig spiral i hjärnan och drar igång alla känslor och reaktioner i kroppen. Vi människor har sådan otrolig fantasi och inlevelseförmåga att våra hjärnor omöjligt kan veta vad som är på riktigt och vad som är inbillning. Tänk så mycket vi skapar inom oss själva – oro, sorg, förtvivlan, ångest – självklart går det då att skapa motsatsen också! (Från en som kämpat i drygt ett år och tänker kämpa tills jag är optimist rakt igenom).

  44. Tårarna rinner när jag läser ditt inlägg. Känner igen mig i mycket av det du skriver trots att det var mina mor och farföräldrar som alla dog inom kort tid. Visst de var gamla men jag var inte beredd på att det skulle gå så fort och alla fyra… Styrkekramar till dig och din familj <3

  45. <3<3<3 dina ord går rakt in i hjärtat på alla oss som läser din blogg..jobbigt. vill krama om er och ge er all styrka,

  46. så sant så sant…
    för ett år sedan så slog cancer till min familj, mannens familj..
    då 5 åriga kusinen drabbades av wilms tumör
    min kusin hjärntumör
    barnens farmors kusin, metastaser i hela levern, lungan…

    att gnälla, klaga över saker och ting försvann ut genom dörren

    idag ligger barnens kusin inlagd, cancern har sitt grepp över honom
    min kusin är på benen sakta men säkert
    farmorns kusin inväntar på att få komma till andra sidan , få komma till sin pappa som gick bort bara året innan

    sitter här, utan bil, inget jobb, ekonomin är på botten

    men , det gör inget , jag äter gärna nudlar , så länge mina barn får mat , så länge mina barn skrattar , så länge mina barn är varma , så länge jag får pussa de go natt så lever jag fattig som en mus…

    att se på tex fb hur folk klagar över regn ,sol, snö, eller att just den klänningen , just de skorna inte fanns i rätt strl , får mig att kasta ut datan genom fönstret.

    för länge sedan sa en vän till mig
    ”man har bara sina barn till låns”
    detta har alltid suttit fast i mitt huvud, alltid känt de orden, den meningen så fruktansvärt läskiga …
    massvis med kramar o styrka åt er alla

  47. Vill sända dig massor med styrkekramar! trots att jag inte känner dig mer än genom bloggen som jag länge följt så finns du i mina tankar, du och din familj.
    Blir berörd av det fina du skriver det är verkligen så sant,vi ska ta vara på de människor vi har i vår närhet och vårda dem med uppskattning o kärlek! Ta hand om er Maggan KRAMAR från en mamma till en annan

  48. Jag lider med dig, så fruktansvärt att mista någon som står en nära, och dessutom ett barn! Tårarna rinner när jag läser det du skriver. Man kan känna din smärta…Många många kramar till dig och din familj, fina Magdalena <3

  49. Hej fina du❤️
    Mina tårar rinner nerför min kind när jag läser ditt inlägg så himla orättvist , vill bara kram om dig och ge dig värdens styrke kram ❤️
    Kram Linda

  50. Kära Maggan!

    Vissa saker är svårt att ta till sig eller beröra och bara att skriva ett tröstande ord till dig känns så simpelt men jag vet att du också förstår att vi är många som så gärna vill sända dig ett tröstande ord i din sorg.

    Det görs så ont i mig att läsa om din förlust men jag har ingen aning om hur det är.
    Jag har mist många nära och kära men ens eget kött och blod är så grymt.
    Men jag vill säga att sorgen måste få sin tid, vi klarar sorgearbetet olika, välj din väg och du har bl.a funnit den i djuren och naturen, dina nära och kära.

    Jag tror dock att alla människor har ett stort behov i att prata, prata, älta, vrida och vända på allt tusen gånger om så du kanske framöver skulle möta andra som mist sina barn i något forum ( samtalsgrupper) kan vara ett alternativ att orka gå vidare.

    Sänder dig massor av styrka, kärlek och kramar till dig.
    Vi är många som tänker på dig/er.
    Kram Iréne

  51. Tänker på dig så oändligt ofta; stannar upp mitt i vardagen och skickar dig en kram…
    Jag hoppas och tror att den vidriga tre-serien började med din mammas hund, och att det inte väntar något runt hörnet… <3

  52. Fina Magdalena. Som jag läst, och tänkt på dig. Känt ända in i hjärteroten. Bett för dig och de dina. Av någon anledning drabbades jag så hårt av detta du beskriver att du upplever, och saker som man ständigt hör andra berätta, eller hör om på nyheterna. Folk blir sjuka, råkar ut för olyckor. All den kontrollerbarhet! Så till den milda grad att jag fick liknande katastroftankar (som du själv) beskriver. Jag kunde vakna mitt i natten. Jag kunde gråta mitt på dagen. Till slut torkade jag tårarna och sa till familjen med glimten i ögat. ”Ok, vi kan ingenting veta mer än nu. Jag älskar er och om någon av oss dör, så ses vi hos Jesus, ok?!” Kanske låter banalt… Men det kändes ändå skönt att både inför man och småbarn ”ha en plan” 😉 (sen att 7 åringen var lite bekymrad för han hade tänkt sig Nagijala… Men han bestämde sen att han skulle CYKLA till mig i himlen…)

    Aldrig kan jag föreställa mig vad du går igenom. Men kanske det hjälper oss alla att vi pratar om det, lever med vissheten att livet ÄR okontrollerbart? Att du berättar. Att andra berättar. Äsch, jag bara svamlar. Men allt gott, all frid och all värme och ljus i ditt mörker önskar jag dig.

  53. Om du visste så mycket jag har gråtit med dig! När man har följt din fantastiska blogg under så många år är det som man känner dig! Jag har själv en son i din ålder o det går inte föreställa sig vad du går igenom just nu! Vet inte om jag skulle klara det!? Det måste man ju såklart, man har inget val! Men hur ska man kunna förbereda sig för något sådant brutalt fullkomligt overkligt! Jag är en riktig katastroftänkarmänniska! Känner så med er i denna svåra situation! Massor av styrkekramar till dig!<3 Från Petra i Karlstad (du har en målning från mig)

  54. I ca en månads tid har jag velat kommentera dina inlägg. Skrivit, raderat, skrivit igen och raderat igen. Det finns inga ord. Det finns inga ord som låter vettiga. Har inte förlorat något barn så jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig in i din situation. Vet bara att det är mer än någon någonsin ska behöva vara med om. Du/ni finns i mina tankar. Du är så stark som orkar skriva och dela med dig och fast du inte orkar tänka på andra nu så hjälper du andra människor i samma situation med dina ord och tankar. Varma kramar jenny

  55. Du får så många kommentarer redan men känner att även jag vill skriva. Jag tänker så mycket på er att tårarna rinner ibland. Jag har ingen aning om vad du går igenom så kan inget säga. Jag önskar att jag kunde göra något. Livet är så orättvist. Många många kramar till dig och dina!

  56. Förstår att allt är fruktansvärt svart just nu.. och att det är svårt att se framåt. Tror och vet att det är bra att vi har känslor och det visar du. Kramar.

  57. Jag hoppas du får någon typ av ”krishanteringshjälp” Tror man behöver få höra att många av dom ”konstiga” tankarna är normala…

  58. Blir så rörd när jag läser dina ord….all styrka till dig och din fina familj. Tack för att du delar med dig av allt det svåra och det fina…..kram!

  59. Fina fina du! Mitt mammahjärta lider så med dig! Alla ord i världen kommer inte ens i närheten i uttryck för vad du går igenom och måste känna…

    Låt dig vara liten och känn inte att du måste vara tapper, den tiden kommer tids nog, då du får mer kraft att orka se vardagen och dess ”måsten”.

  60. Ofattbart och så otroligt sorgligt!!! Tårar rinner igen… Det finns verkligen inga tröstande ord att ge. Det som du går igenom nu är min absolut största skräck! Som du så klokt beskriver det, det går inte att styra… Det är så livet är men ”det händer bara andra”… Livrädd!!
    Många varma kramar

  61. Jag lider så med dig. Skänker en varm tanke till dig och dina barn. Jag hoppas så att du snart får må bättre, ja att ni alla får må bättre!

    Många varma kramar från mig <3

  62. Det känns så fruktansvärt det som har hänt dig Margareta!
    Men trots den tunga sorgen, så måste du kämpa för att gå
    vidare. Försök att tänka på annat, fast jag förstår att det är
    mycket svårt just nu, sätt upp delmål för att gå vidare, och
    du kommer att klara det, även om det inte känns så just nu.
    Styrkekramar!

  63. Å dina ord, dina tankar är så ärliga, sätter sig i mig och jag kan inte känna smärtan men jag försöker förstå. Vill bara krama dig fast jag inte känner dig. Men jag känner med dig! Idag ska jag pussa lite extra mkt på mina små barn. En varm kram till dig i allt det hemska du upplever.

  64. Sorg smärta och massa tårar… Det ni går igenom är fruktansvärt . Sänder styrka i denna svåra tid . Ta vara på varandra . Kram

  65. Usch, har följt din resa och är så otroligt ledsen för din skull, och det värsta är att man inte kan skydda sina barn. Glöm det gamla talesättet, det är gammalt! Tänk istället; ingen regel utan undantag. Allt gott till dig!

  66. Skickar alla mina varmaste tankar och kramar till dig! Kan inte i min vildaste fantasi sätta mig in i din fruktansvärda situation men vill som medmänniska ändå ge några välmenande ord på vägen.. ha aldrig dåligt samvete, träng inte undan jobbiga känslor, var nära dina kära, prioritera alltid det som DU tycker är viktigast, och skjut aldrig upp saker du längtar efter, vill säga eller göra. Din tid är nu !

  67. Kära du.
    Kan inte uttrycka mig på något bra sätt, ville bara säga att jag tänker på dig varje dag. Har följt din blogg i många år och blev otroligt chockad över er sorg. Önskar jag kunde ge dej en hård varm kram!

  68. Hej beklagar värkligen så vårt för stå att , hur man kan han trea sån här sak som hänt er / dig .
    men man får ta en dag i taget hoppas du orkar ta dig igenom detta , <3 man vill bara krama om dig och familjen önska man hade kunna hjälpa dig med något . men det kan man inte de enda jag kan säga är du får FLERA JÄTTE KRAMAR FRÅN MIG OCH MIN FAMILJ , hoppas du ni får en bra onsdag mvh Lena

  69. Åh.. Känner igen mig så mycket i katastroftankarna som kommer. För fyra år sedan valde en i min familj att ta sitt liv, och sen dess är jag så rädd att någon ska dö. Jag vill inte svara i telefonen om jag inte är beredd på att det ska ringa, är orolig om någon ska resa långt med bil eller flyg, är rädd att någon ska få cancer. Och så händer det värsta, min pappa har fått cancer. Det blir som att man får en bekräftelse på att ens liv är förbannat. Det har gjort det svårt att njuta av allt det fina man har i livet eftersom man bara väntar på nästa katastrof.
    Jag beklagar din sorg från djupet av mitt hjärta och önskar att du slipper drabbas av fler sorger nu.

  70. Sedan jag fick barn så är döden mer närvarande. I form av katastroftankar. Jag undrar hur jag någonsin kommer våga släppa ut min tre och femåring själva. Hur? Jag kommer ha så svårt för detta och kommer sannolikt att smyga runt i buskarna. Jag förlorade min pappa plötsligt för 20 år sedan. Ena dagen fanns han, den andra var han borta. Jag kommer ihåg att jag låg på golvet i vardagsrummet och bara skakade och skrek rätt ut. Jag visste att han var borta men varje gång telefonen ringde trodde jag det var han.
    Jag kan inte ens föreställa mig vad du går igenom nu. Inga ord i världen kan hjälpa. Det är bara så orättvist att detta hände dig och din familj. Ha det bra. Tillåt dig själv att sörja.

  71. Jag läser din blogg som berör massor med värme, kärlek, glädje och nu en djup sorg. Som du skrev, ”sorg och saknad är ett avgrundsmonster utan dess like”, detta upplevde och berättade även Malin Sävstam om i sin bok, ”När livet stannar”. Den boken berörde mig djupt, den ger en annan vinkel av livet som många av oss inte har upplevt eller som vi kan förbereda oss på….Många varma kramar och styrka till dig!!!!!

  72. Jag kommer inte säga att jag vet hur du mår för det gör jag inte, men jag kan säga att jag känner igen mig över hur du beskriver din sorg. Jag har förlorat 2 nära vänner i tragiska omständigheter. Jag blev så otroligt chockad, för jag kunde inte riktigt förstå att någon som stod nära mig kunde dö. Det hände ju bara andra och inte mig. Jag kan inte säga eller göra någonting för att ta bort din sorg men du ska veta att jag tänker på dig och jag tycker du är duktig som kämpar.Styrkekramar

  73. Kära Magdalena…. mitt hjärta blöder för Dig. Du har drabbats av en mammas värsta mardröm och Du är i mina tankar, Du och Din familj . .. Varma kramar till Dig…

  74. Hej Magdalena! Mina varmaste tankar till dig! Vet precis hur det är. Jag har också mist min son. Han blev 24 år och dog pga en depression (suicid).
    Första tiden (ganska lång tid) efter ville jag bara dö! Sorgen var avgrundsdjup! Efter 1 år vände det lite med hjälp av medicin. Jag har en dotter och tre underbara barnbarn som jag lever för.

    Många kramar till dig!

  75. Magdalena, det värker så i bröstet när jag läser dina texter. Jag är också en av dem som har följt din blogg i många år, så det känns ju som att man känner dig lite, jag har skrattat med dig många gånger och nu gråter jag med dig. Jag vill så gärna trösta men jag vet att det inte går.. Ord känns så fattiga men jag vill skicka dig all kraft, styrka och kärlek! Jag tänker på dig varje dag, det är vi många som gör <3

  76. Sorg det är så svårt. Själv miste jag min älskade pappa 56 år hastigt nu i våras. Hans hjärta la av utan någon anledning. Poff så var han bara borta från vårt liv, vår familj blev halv den dagen. Han skulle inte dö, han som var odödlig i mina ögon. Det är så sant de du skriver- man tänker de händer inte oss, mig min familj. De händer bara andra. Min pappa var min trygghet, han jag ringde när de mesta krånglade. Åh jag känner med din sorg, (men är nog lite tuffare att mista sitt barn). Jag hade precis fått mitt första barn och längtade så efter att få ett nytt förhållande till min pappa, ordet morfar. Vi fick 3 månader. All sorg är olika och låt den vara de! Jag och mina systrar sörjer inte lika, inte samma dagar men vi förstår att vi alla saknar något så fruktansvärt. Bad min mamma läsa din blogg för du skriver så bra och hon fastnade för de du skrev i ett tidigare inlägg- om aldrig. Att man aldrig får träffas, prata, bråka, kramas m.m med den personen. Det är så sant men så förjävligt.

    Oj lång kommentar! Men ta hand om dig, sörj som du vill, gråt när du vill.
    ( jag började gråta sist för besiktninggubben för att han sa att min bil gick igenom, ( pappa var nämligen bilmekaniker och fixade alltid bilarna.) snacka om paff och förvånad kille som ser en tjej börja gråta för bilen gick igenom)

    Många kramar Malin

  77. Fortsätt kämpa. Du utsätts för det värsta en förälder kan råka ut för.
    Du är stark och kommer ta dig igen detta, men blir inte lätt, tyvärr inte. Glöm inte ta hjälp av dina nära och kära. Minns alla fina ni stunder ni fick tillsammans.

  78. Hej Magdalena.

    Från ett mammahjärta till ett annat beklagar jag djupt din förlust.
    Din, men naturligtvis din familjs också.
    Jag tänker på dig ofta. Det är ju hur konstigt som helst, jag känner ju inte dig. Jag är också en flerbarnsmor och kan inte ens börja att sätta mig in i vad du nu går igenom utan att drabbas av panikångest.
    Dagens inlägg slår an en sträng hos mig. En väldigt god vän till mig bevittnade i ung ålder ett självmord. Efter det startade henne ” katstroftänk” med precis samma slags ” tänk-om” sätt som vad du beskriver.
    Det du nu beskriver är så tabubelagt och så svårt att prata om. Men det är så viktigt och så fantastisk att du delar med dig i din svåra stumd.
    Tack för att du gör det! Du gör återigen en stor skillnad med kloka ord och tankar.
    Jag önskar att du snart känner att trycket över bröstet lättar lite och att de ljusa minnena tränger undan det som för ont och känns svart.
    Mycket styrka önskar jag dig.
    Kram

  79. Magdalena, finner inga ord som kan vara till lindring av din sorg eftersom det inte finns något som kan lindra sorgen efter ett barn.
    Tänker så på dig och det ni måste gå igenom.

    Många kramar från Cilla i Köpingebro

  80. Har läst din blogg och lyssnat på din pod ett tag nu. Ville bara skicka en tanke nu när du har det så tufft. Går inte ens föreställa dig det du går igenom. Du är en kämpe! Styrkekram

  81. Har velat skriva men vet verkligen inte vad jag ska säga. Du går igenom min värsta mardröm och mina tårar rinner för dig. Kan inte föreställa mig hur du har det och det ända jag vill är att sända dig all värme och kärlek ♡

  82. Så outhärdligt definitivt. Tårarna rinner när jag läser det du skriver, det finns inga ord… Varma, innerliga kramar! <3

  83. Tårarna rinner och hjärtat värker när jag läser det du skriver. Jag kan inte för mitt liv föreställa mig något värre än det du går igenom nu.
    Önskar innerligt dig och din familj all styrka, kärlek, hopp och lycka på vägen framöver..
    Kramar

  84. När jag var liten funderade jag någon gång vad som skulle hända om jag förlorade mina föräldrar. Minns att jag tänkte att jag måste sälja bilen eftersom jag inte hade körkort. Funderade på lite andra praktiska saker.
    När jag var 17 år dog min pappa plötsligt och jag insåg att man inte har en aning. Det går inte att förbereda sig på den totala smärta som sliter i hela kroppen. Känslan av ångest när det blir kväll och man inte vill gå och lägga sig för då är man helt utlämnad till sina tankar. Inget som distraherar. Man har ingen aning om hur det känns att vakna på morgonen och för några få hundradelar tro att allt är som vanligt, innan man åter igen blir golvad av det som hänt.
    Det värsta är när man vet hur snabbt det kan gå. Och att det kan hända mig. Det finns alltid saker att oroa sig för och ännu mer när man har barn.
    Många kramar till dig och din familj.

  85. Hej Magdalena! Jag tror att jag vet vad du går igenom. Jag har förlorat en son vid två års ålder. Jag tror att jag var djupfryst minst ett år efter han gick bort. Han begravdes i februari och jag tänkte att nu fryser han i graven, han borde ha en filt.
    Men livet går vidare och en dag mår du bättre. Men det tar tid och det måste man bara gå igenom.
    Jag har två vuxna, friska pojkar men jag kan inte sluta oroa mig. Jag fick GAD på köpet.
    Kram

  86. Underbara Maggan<3 tänker så mycket på dig och det du går igenom just nu, kan inte ens föreställa mig hur det känns att förlora ett barn. Jag har 6 barn och det bara knyter sig i magen av bara tanken att nåt skulle hända nåt av dom.
    Styrkekramar till dig och din familj, vi är många som tänker på er i er svåra stund<3

    Kram Camilla P

  87. Vanessa Falk hade en lillebror som tog livet av sig och en pappa som gick bort i cancer nyligen… Hon har skrivit låten ”Hurt” till sin lillebror, LYSSNA!!! En otroligt fin låt!!! Skickar massor av styrkekramar till dig Magdalena!

  88. Hej Magdalena lever ofta med katastrof tankar utan att det egentligen hänt
    barnen något, så förstår
    verkligen din känsla nu. Du finns i mina
    tankar, önskar verkligen av hela mitt ❤️
    att jag kunde göra något för dig, kramar
    Charlotte

  89. Vill säga att jag tycker du är otroligt stark! När du har det som svårast så delar du med dig öppenhjärtligt till oss. Vi är säkert många som önskar vi kunde göra mer för dig och jag hoppas du får nån tröst/hjälp/kärlek från oss i våra kommentarer! Styrkekramar!

  90. Magdalena!

    Du vackra härliga kvinna dig har jag följt i många år nu, många skratt har du framkallat och det går igenom ska ingen mamma behöva göra. Många kramar till dig, vi tänker på dig!

  91. Fina fina Magdalena, skriver och suddar skriver och suddar igen…..
    finns inga ord som kan uttrycka vad du går igenom nu, varje dag varje minut, varje sekund. Ord är bara ord, men ösnkar så innerligt att jag på riktigt kunna” skicka” lite värme kärlek och stöd, att du skall känna att du inte är ensam, att vi ”alla” finns här för dig när du behöver oss. Du som alltid skänker så mycket till oss, Den glädje du skänker , dina tokiga, busiga och galna inlägg som får en att skratta rätt ut när man läser dina inlägg. Nu finns vi för dig

    Kärlek <3

  92. Magdalena, jag känner igen mig i det du skriver. Jag förlorade min 4 år äldre storebror när jag var 21 år… och ett år efter det avled även min mamma. Livet stannade, det gick inte vidare. Det blev nåt nytt man tvingades in i. Mardrömmar. Jag kunde inte förstå hur folk kunde sysselsätta sig med facebook eller kolla roliga tv-program, jag blev förbannad när jag en dag gick på stan och såg alla dessa människor med systemet-påsar. Vem fan bryr sig om att festa, supa? Deras liv bara fortsatte, medans mitt liv hade fått ett hårt slag i magen, stannat upp. Jag ville inte gå till sängs för jag visste att drömmarna skulle komma, att jag skulle få se och höra och känna min bror igen, att jag sedan skulle vakna och gråta hejdlöst efter att ha insett att det bara var en dröm.
    Jag känner igen kärleken från hästarna. Lugnet, avslappningen. Det blev min terapi. Långa skogsturer med lugn skritt och galen galopp. Släppa tankarna för en stund, eller bara låta dem flöda i takt med hovslagen. Det har gått fem år nu. Känns som igår. Jag minns detaljer, jag minns sekunder innan telefonsamtalet, hur vanligt livet var. Jag minns hur jag föll ihop, jag minns beskedet året efter. Jag minns hur jag letade tecken.

    Jag tänker så mycket på dig och din familj. Jag önskar jag kunde träffa rätt, ge en bra kommentar som tröst. Sorgen är så oerhört individuell. Ta hand om er. Ta hand om dig. All kärlek!

  93. Hej Magdalena, jag känner igen mig i precis allt du skriver. Jag drabbades under min uppväxt av många dödsfall nära i familjen, helt osannolika dödsfall. Då kom dessa tankar som du beskriver. De satt kvar i väldigt många år. Konstigt nog så minskade tankarna efter att jag själv var nära att dö. Jag tror att det var terapin som jag fick i samband med att detta hände. Jag fick perspektiv på livet och hjälp att hantera katastroftankarna som skapar en enorm stress och ångest. Det är helt naturligt att reagera med dessa katastroftankar då man förlorar en familjemedlem. Mitt råd är att söka hjälp, det hjälper på så många plan… Massor av varma kramar Maria

  94. Du skriver verkligen ”huvudet på spiken” Magdalena der går rakt in i hjärtat. Livet är så skört och man ska ta vara på varje dag men mitt i all vardag kan det vara svårt att uppskatta. Många kramar till dej.

  95. Fina Magdalena! Du är så ärlig och äkta, jag har följt din blogg i flera år och du har gett så mycket av dig själv! Vi har fått skratta och gråta med dig. Hoppas du känner att vi försöker bära lite av det tunga åt dig nu när du har det svårt. Livet är så orättvist!!!

  96. Jag kan inte alls förstå hur du känner men förstår att det är en mardröm. All min styrka till dig och din familj. Kramar <3

  97. Fina du! Kan inte ens föreställa mig din känsla. Har själv tre barn, bara tanken att något skulle hända dem är hemsk. Och det är bara min tanke, men din verklighet. Skickar dig massor med styrka, jag tänker ofta på dig och hur du har det. Kramar!!!

  98. Jag är så oerhört ledsen för din skull, ingen förälder ska behöva gå igenom det du gör just nu.
    Ska ringa mina stora barn och pussa min lilla här hemma lite extra. All kärlek och styrka till dig

  99. Jag lovar att puss lite extra på min dotter. Både ikväll och i morgon och varje dag som jag kan göra det. Tack för ditt gripande inlägg! Jag tog verkligen till mig det. Döden har varit närvarande i min familj också, men då med äldre familjemedlemmar. De har tagits ifrån oss alldeles för tidigt (min mamma fick bara fylla 65

  100. Jag lovar att puss lite extra på min dotter. Både ikväll och i morgon och varje dag som jag har möjligheten att få göra det. Tack för ditt gripande inlägg! Jag tog verkligen till mig det. Döden har varit närvarande i min familj också, men då med äldre familjemedlemmar. De har tagits ifrån oss alldeles för tidigt (min mamma fick bara fylla 65 år), men det går inte att jämföra med ett barn! Jag beundrar dig så kopiöst att du står på benen överhuvudtaget, att du orkar skriva till oss som du gör. Du är på riktigt en fantastisk människa! Jag hoppas innerligt att du på något sätt kan få lite mer styrka att orka och att nån gång få njuta av livet igen. Stor kram! <3

  101. Hej fina du <3
    Lider med dig och det ni går igenom. Känns så fruktansvärt orättvist! Önskar jag kunde säga eller göra något som lindrar smärtan. Vi förlorade en dotter för sju år sen och jag känner igen så mycket av känslorna i det du skriver, känner smärtan djupt i bröstet… Ingen ska behöva gå igenom det!
    Vill bara säga att jag tänker på er jättemycket och vill skicka massor av styrkekramar till dig <3 låter kanske konstigt men det kändes på något vis som en lättnad när du började blogga igen och kändes skönt att få se dig och barnen i stallet. Du verkar vara en sån stark människa och ha många stöttande och kärleksfulla nära dig. Ta hand om varandra. Kärlek och kraft till er <3 <3

  102. <3
    Kan inte ens föreställa mig vad du går igenom. Kan bara sända er min tanke och ge dig en stor, stor kram i tanken. Styrkekramar till dig och din familj.

  103. Min morbror, som var väldigt sjuk och gick bort för ett tag sedan sa alltid till mig när vi pratade om döden att ”Död blir jag den dagen ni slutar prata om mig och tänka på mig. Jag lever i ditt hjärtat och i din tanke precis så länge du vill ha mig där!”
    Beklagar verkligen din sorg och hoppas du kan hämta styrka från dina medmänniskor! <3

  104. Har följt din blogg i många, många år och tycker så mycket om dig (& dina nära).
    Jag tänker på dig varje dag och önskar jag kunde skicka lite styrka och hopp!

    (Går i kbt-terapi & enligt honom är det helt normalt att ha katastrof-tankar när något har hänt, det är om de är kvar efter år som man ska ta iut med dem. Lite info, jag inte ens vet om du vill ha).

    1. Hej alla.där.vi ber,bön,
      För det.som ja har läst
      Alt så vet.ja vad det handlar,
      Om så det är väll sten frisk ja känner
      Han han jort massor filmer på
      Tven har ja sett han på.googel med,,
      Ja vet hur.han ser utt han är.väll gammal
      Gubbe

  105. Finaste Magdalena, om jag bara kunde lindra din sorg… Jag kan bara skicka värme, kärlek och ett tänker på dig och din familj <3

  106. Har följt dej i några år nu. Din blogg har alltid känns så genuin och äkta. Man har skrattat med dej och gråtit med dej. Du verkar vara en sån Fin o stark människa. Du bloggar och skriver för din egen skull men du ger så mycket till andra. Verkligen! Kärlek och styrka till dej <3

  107. Tårarna faller på mig…jag känner dig inte alls men om jag träffade dig nu så skulle jag ge dig en varm kram utan att ens säga ett ord, för vad ska man säga…:( Du upplever det värsta som kan hända en förälder och något som man precis som du skriver bara tror händer andra… Jag smög in till mina små döttrar som sover sött, snusade dom i nacken, gav dem en puss och sa att jag älskade dom <3. Varm kram från mig <3

  108. Jag är inte den som kommenterar inlägg men jag kan inte undgå hur beundransvärd du är i denna tuffa tid o du måste få höra det! Magdalena, du är så stark och fortsätt kämpa!
    Varm höstkram till dig!

  109. Jag förstår vad du menar.
    För över 2 år sedan förlorade jag någon väldigt betydelsefull för mig. Jag satt på tunnelbanan en söndag på väg hem från jobbet när telefonen ringde och beskedet kom. Vi hade sökt honom per mail, telefon, facebook men inget svar. I många många månader kunde jag inte åka tunnelbana utan att tänka på honom och på att han dött. Än idag kan vissa resor med tunnelbanan komma med smärta i hjärttrakten. För att inte tala om paniken så fort jag vill få tag på någon men inte får något svar. Hur jag maniskt kan ringa och ringa och ringa bara för att brista ut i gråt när personen svarar och jag måste hulka fram att jag trodde att personen jag pratar med kanske hade dött. Idag ”förstår” jag oftast att han är död, men ibland kommer den där chockartade känslan åter, som en elstöt som går genom kroppen och värken bakom bröstbenet. För det är ju inte OK att unga människor är förlorade, inte egentligen, inte i min värld.

  110. Å vad jag pussat och pussat på min dotter. T o m sovit bredvid och vaknat och pussat igen. Att läsa om din och er ofantligt stora sorg berör så enormt. Nej precis en mamma ska INTE behöva gå igenom de du gör!!! Mitt i så glad utan att vara glad men för eran skull att media och så många respekterat er och legat lågt. Där mitt i er sorg växte Sverige igen i mina ögon att bl a journalister i vårt land inte är ”hyenor” då i ett annat land hade ni nog inte som offentlig familj fått vara ifred! Finner ABSOLUT INGA ord som kan trösta men efter ha läst utan att ha skrivit, skickar jag nu så varma goa tröstande kramar som går från mig till dig och er <3

  111. Jag läser din blogg sedan ett tag tillbaka & tycker att du är en alldeles underbar & härlig person. Kan inte ens föreställa vad du går igenom. En overklig händelse/chock, som gör vem som helst skräckslagen bara av tanken. Har tänkt så mycket på dig & din familj & önskar jag kunde hjälpa på något vis. Jag kan förstå dina tankar på ngt vis, då vi var med i tsunamin & hela familjen höll på försvinna. Katastroftankar & rädsla för allt & alla är kroppens reaktion på chocken. Behåll inte känslorna inom dig. Bli trött i hela kroppen, inte bara i huvudet. Jogga, gå & kom ut i friska luften. Skriv & rita, prata & skrik. Många varma kramar & tankar

  112. Pratade precis med en vän i telefon om träning, mammakilon och ångest och började sedan få en tanke om att tänk om jag skulle få cancer, då skulle jag vilja prata in en video till alla jag känner för att säga allt det där man aldrig säger, vad man verkligen är ledsen för, vilka man älskar så otroligt, be om ursäkt för de dumma saker man gjort…och helt plötsligt så kände jag mig så otroligt tacksam för min kropp, min familj och allt jag faktiskt har, hur oviktigt det där andra är men som ändå kan uppta så mycket av ens tid och liv. Kan aldrig förstå det du upplever och gått igenom men vill ändå sända någon slags värme och kram till dig. Livet är så förbannat orättvist och nyckfullt ibland. Kämpa på! Du kämpar för så många mer än du vet!

  113. Fantastiska Magdalena. Det gör så ont att höra hur tufft du har det. Men jag vill tacka dig för att du delar med dig. Det gör att jag inte känner mig lika ensam i min egen smärta. Jag har inte mist någon närstående till döden men min 58-åriga mamma har blivit personlighetsförändrad och det finns inte mycket kvar av hennes gamla jag, vilket gör att det känns som att jag förlorat henne. Hon har varit min bästa vän och jag tänker ständigt på henne och oroar mig konstant. Ja, hela min familj finns ständigt i mina tankar och jag har svårt att vara bland folk för att ängsligheten är så närvarande vilket gör mig frånvarande… Hoppas att detta är en övergående period. Återigen stort tack för att du visar att jag inte är ensam. Allra varmaste tankarna till dig och din familj

  114. Går nu in igen och pussar på min dotter som är i Charlies ålder…
    Tänker på dig. Sänder kärlek ❤️
    Finner inga ord.

  115. Det knyter sig i magen och bröstet när jag läser detta, särskilt din uppmaning om att krama om våra älskade barn lite extra och verkligen tala om för dem hur mycket man älskar dem. Det är nu mitt i natten och mina ligger och sover sedan några timmar tillbaka. Men jag lovar dig fina Magdalena, att jag i morgon dag ska göra så som du skriver. Vi måste ta vara på den tid vi har. Kram ♥

  116. Är så otroligt ledsen för din skull….
    Så jäkla orättvist livet är…. ska ge min dotter en massa extra kramar o pussar så fort hon vaknar!!
    Massa styrka o kärlek till dig Magdalena

  117. OMG så hemskt att förlora sitt barn , vet exakt hur du känner , tårarna faller på mig när jag läser din inlägg 🙁 styrkekramar till dig och din familj !!!!, kram

  118. Tack för att du påminner om det som eg är så självklart men som man så lätt rusar förbi i livet! Sitter m min dotter i knäet och kan liksom inte komma härifrån när jag läst dina ord. Vill stanna här för evigt!!!
    Du är så stark som orkar dela
    med dig och hjälper oss stanna upp och ta vara på varandra!
    Stor kram
    Varm kram

  119. Sänder dett för 100ade gången verkar inte funka alls syns inget fastän jag redan sagt det står det, men testar igen då vet du ifall du blir överöst med
    101 lika inlägg kanske funkar bättre på mannes lilla platta…..Vår familj har drabbats av cancer 3ggr på kort tid. Varje gång har jag svårt att förstå hur livet kan fortgå runtomkring när en människa man älskar bara försvinner från jordens yta det har gjort mig både arg, ledsen och förbryllad., det är som du säger att livet stannar upp för ett tag.
    Kan du börja jobba gör det & du har ju turen att ha ett arbete där du glädjer andra så det kanske kan ge både energi & ork.
    Jag har en liten slät sten på mitt nattygsbord det är min tacksamhetssten, den håller jag i handen varje kväll & räknar upp de saker jag känner tacksamhet över just den dagen, ofta gnäller vi över vad som inte är bra så den ger mig perspektiv på tillvaron…

    Kramar till dig fina♡♡?

  120. Du skriver på ett sätt som verkligen berör, så naket och äkta. Man känner igen sig i mycket av dina tankar o känslor. Har nyss fått min första dotter o ryser av tanken vad du just nu går igenom. Du kämpar på bra! Glöm inte att man måste bryta ihop för att orka vara stark, gör saker som får dig att må bra, omge dig bland positiv energi!!
    Kramar från en mamma i norr

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..