Läsarkrönikan: Att föda barn

Nu så är det onsdag igen! Dags för krönika! I dagens text får vi läsa om en förlossning som inte gick som planerat. Förhoppningsvis så har ni haft en bättre erfarenhet av er förlossning än vad veckans skribent har haft. Gick allt som planerat för er?
Vi får tacka veckans krönikör för hennes historia, och hon får gärna en lämna en update då det gått mer än ett år sedan vi tog emot krönikan. Tack!
Vill du också få vara med på sajten med din krönika, skicka då in den till magdalenagraaf@gsonmedia.se. Gärna ihop med en tillhörande bild och en kort text om vem du är, men likaså får du vara anonym.

Nu så är det onsdag igen! Dags för krönika! I dagens text får vi läsa om en förlossning som inte gick som planerat. Förhoppningsvis så har ni haft en bättre erfarenhet av er förlossning än vad veckans skribent har haft. Gick allt som planerat för er?
Vi får tacka veckans krönikör för hennes historia, och hon får gärna en lämna en update då det gått mer än ett år sedan vi tog emot krönikan. Tack!
Vill du också få vara med på sajten med din krönika, skicka då in den till magdalenagraaf@gsonmedia.se. Gärna ihop med en tillhörande bild och en kort text om vem du är, men likaså får du vara anonym.

Att föda barn
Att föda barn på ett normalt sätt är inget jag vet något om.
Allt jag ville ha var en normal förlossning, ett friskt barn och en bricka med macka och flagga. Jag fick inget av det.
Jag födde min son 2007.
Det var en mardröm. Läkarna missbedömde min förlossning. De trodde att jag kunde gå 2 veckor över tiden och föda ut min son på igångsättning när vattnet gått tre dagar innan. Jag var väldigt smal och magen enorm.
Det kan jag som ej utbildad förlossningsläkare redan nu säga att det skulle nog vara lite för makabert att utsätta någon för.

Men Sverige är Sverige. De är inte Danmark eller USA som som plockar ut barnen när de ska ut, Sverige och speciellt det sjukhuset jag var på, de utsätter mammor och barn för livsfara.
Tio timmar efter droppet satts in och jag var fortfarande inte öppnat mig tillräckligt ökade de droppet lite till, jag kom upp i de tio centimeterna man ska vara och fick krysta lite, det gick inte, barnet rubbades inte.
Då tog de fram den gamla hederliga sugklockan och började dra. Det kändes som om det sprättade upp mig med taggtråd. Sugklockan släppte gång på gång och till slut kastade läkaren sugklockan och sa: ”Det går inte”.
Precis de orden man vill höra under sin första förlossning.

Då blev det liv och rörelse i rummet, och de larmade efter bakjouren som fick komma och ta över.
Han frågade vad som hänt, de förklarar att barnet inte kom ut och han tog upp sugklockan och fortsatte dra. De drog och drog och till slut blev allt svart.
När jag vaknade till stod massa läkare och sköterskor i rummet och jag hörde att de dragit fast honom. Han satt alltså fast i mitt bäcken och kom varken ut eller in. Lite för sent med snitt kan man säga. Fy fasen tänkte jag bara, varför fick jag inte föda i vecka 40 som jag ville? Varför skulle detta hända just mig.
Allt svartnade igen och allt jag hann tänka var att nu dör jag.

När jag vaknade till så var detta nästan vad som hände, i alla fall det närmsta en styckning av människa man kan komma. Läkaren tog tag i hela mitt underrede, tog fram saxen och klippte ett stort så kallat dubbelklipp, rakt över på tvären, utan bedövning. Jajjamen, ni kan tänka er hur det kändes efter 20 timmars lidande i den sängen.
Sen tog två sköterskor tag i varje ben på mig, bände upp mig som en apa och den äldre sköterskan fick ta kommandot. Hon sa att nu trycker vi ut barnet. Och de gjorde de. Så med ett dubbelklipp, två sköterskor i varje ben och fyra armbågar i solarplexus knådade de ut barnet, revbenen small av och jag skrek utav bara helvete.
Till slut small det bara till och jag såg ljuset. Några strimmor och smärtan försvann, sen kom en duns och jag trodde jag fött ut en sten. De skrek på mig att jag skulle läsa numret på ett armband de höll upp som skulle sättas på barnet.

Jag läste. Vilket barn tänkte jag? Har jag fått barn? Jag la mig ner och bara grät, de sydde mig slarvigt och det gjorde ont, riktigt ont, men jag brydde mig inte, jag tänkte att nu kan jag likaväl dö. Nu har de haft sönder mig helt. Mitt när de satt och sydde kom en stråle blod på 1,5 liter rakt i ansiktet på läkaren.
Då tuppade jag av igen. Jag blev utkörd ur rummet och uppmött av intensiven. De sa att de ska söva mig för att operera ut moderkakan. Tack sa jag, tack! Jag skulle äntligen få sova, bort från allt det onda och äntligen få ro.

Jag visste inte ens att jag hade fått barn, jag visste inte vad som hänt alls, det enda jag visste var att jag gått sönder i både själen och kroppen.
Precis när jag skulle sövas, då kom det igen, blod, blod över hela den vitmålade väggen inne på intensiven. Personalen väjde för att inte bli träffade av den enorma strålen som kom. En och en halv liter till. Nu kunde de inte längre söva mig. Nu var jag för svag. Jag låg som i ett vakuum och fick dropp med nytt blod. Efter ett tag var mina värden bättre, då sövde de mig. När jag vaknade så vaknade jag inte med mitt barn i famnen, då vaknade jag nämligen upp mitt under en polisutredning på intensiven. Precis vad alla drömmer om va?

En kille hade skadats och såg halvdöd ut där han låg med alla skador, polisen var mycket angelägna om att få reda på några personers namn. Jag hörde en tjej jämte som sa att när man kissat själv utan kateter, då får man lämna uppvaket och åka upp på avdelningen. Jag kastade mig på klockan och ringde allt vad jag orkade. De kom direkt, jag bad att få ett bäcken för jag skulle kissa. Det behövdes inte, jag hade kateter. Jag bad en gång till och jag fick ett, jag pressade ut lite urin och bad att få lämna intensiven, då fick jag en klapp på axeln och en spruta, sen blev allt svart.

En sköterska stod och viftade med ett kort när jag vaknade. Hon sa att hon tagit kort på min son och ville ge det till mig. Min son tänkte jag?! Jag tittade på min mage, den var mjuk. Jag måste ha fött mitt under allt det där hemska inatt, jag hade tydligen fått en son. Men varför var han så svullen och varför hade han massa slangar kopplade till sig?

Hon förklarade att hon varit med oss under förlossningen som varit mycket mycket svår, och genom yttre press hade jag fött ett gossebarn som precis klarat sig. Hur det skulle gå var det ingen som visste i nuläget. Men vi hade haft tur. Mitt under min förlossning hade barnläkaren precis gått jouren och var utanför vår sal, så de hade gett över min son direkt till barnläkaren som satte igång hans andning och lyckats få liv i honom. Nu visade det sig att han även hade mycket kramper och fått en blödning mellan stora och lilla hjärnan. Därför gav de honom krampmedicin och cortison samt höll honom nedsövd till 80’/. Just för att han skulle få läka i lugn och ro.

Till slut lyckades jag få ett rum på neonatalavdelningen och jag satt på en pall, jämte kuvösen i 8 dagar och vakade över min son. Stygnen värkte och underlivet bultade av smärta. Jag gick ner 16 kilo på fyra dagar. När ytterligare några dagar gått väckte de upp honom och han röntgades. Han hade inte fått några skador. Vi blev hemskickade med krampmedicin och ett återbesök.
Jag var så lycklig mitt i all sorg, min son var den finaste i världen. Jag var så stolt.
Tre månader senare högg det till i mitt bröst, jag gick till läkaren och de sa att jag fått panikångest pga det trauma vi varit med om. Jag fick medicin, den hjälpte inte så bra, jag har haft hjärtklappning i tre år. Hugg i bröstet och stickningar i händerna och i mina armar.

För ett år sedan gick det över, nu kommer det bara tillbaka under stress. Det kan jag ta. Jag är nu gravid i sjunde månaden med mitt andra barn och jag är lovad ett kejsarsnitt.
Min önskelista är samma som sist, allt jag vill ha är ett normalt kejsarsnitt, ett friskt barn och en bricka med flagga och macka.
Om några månader får vi svaret.
Hoppet är det sista som sviker människan.

  1. Gråter när jag läster detta. Var med om nåt liknande. Fast inte fullt ut. Blev ”bara” uppklippt på ena sidan och min son var ok. Tyvärr är jag inte så stark som dig så jag tänker aldrig mer bli gravid litar inte på att jag får ett kejsarsnitt. Även om de sagt att jag inte får föda vanligt igen, för skulle jag spricka går det inte att laga en gång till. Och detta hände mig för 11 år sen. Önskar dig all lycka till och hoppas du får en positiv upplevelse denna gången.
    Kramar från en som vet hur det är

  2. Hej!
    Det var bland de värsta jag läst.
    Hoppas verkligen du har gjort någon slags anmälan, för så här får det väl inte gå till!?
    Jag blir så ARG när jag läser vad du blivit utsatt för, det är rent för jävligt ( ursäkta ordvalet). Vilket sjukhus var du på? du borde hänga ut allihopa som var inblandade.
    Hoppas verkligen att ingen annan ska bli drabbad som du blev, och hopppas, hoppas du får en normal upplevelse nu denna gången. Det är otroligt att du överhuvudtaget vågar föda igen efter denna hemska upplevelse.
    Stort LYCKA TILL!

  3. Det gjorde ont i hela mig när jag läste din berättelse, jag kved och kunde inte sitta still. Fatta hur DU kände det då!!! Jag hoppas med du anmälde på något vis och väljer ett annat sjukhus denna gång. Jag tror jag hade blivit livrädd om jag väntade första och läste detta, men nu är det mitt tredje och vet hur det gått till innan. Men önskar dig LYCKA TILL med kommande bebis 🙂
    http://www.lotte4.blogspot.com

  4. Fy fanns rent ut sagt 🙁
    Får ont i hela kroppen när jag läser.
    Du måste ju haft helvetesont. 🙁

    Hoppas verkligen att din kommande förlossning blir som du vill ha den.

    Massor med kramar

  5. Var med om en liknande förlossning med min första! Blev igångsatt 19!!!! dagar efter beräknat datum, slutade med sugklocka, trasigt underliv och en son med hjärnblödning och kramper! Tack gode Gud så mår han bra idag och har två småsyskon! Men upplevde otrolig ångest inför småsyskonens förlossningar!

  6. Herregud vilken förskräcklig berättelse. Att det kan se i vårt land är katastrof. Vilken ”tur” att det gick så bra ändå i slutänden. Men fy stackars dig vad jag lider med dig. Hoppas du får en trevligare upplevelse denna gång. Massor av kramar till dig!

  7. Vilken historia, gråter och kan inte förstå hur det kan gå till så??
    Jag födde barn för två år sedan och bad om kejsarsnitt och fick det utan problem ( var själv lite chockad ) men är så glad att jag tog det beslutet . Jag vet att många tycker att man ”inte fött barn” om man gjort kejsarsnitt men alla får tycka som dom vill och jag är så nöjd. Jag vart så väl omhändertagen och kunde mig trygg hela vägen!
    Lycka till med din graviditet och din nya bebis! Kram

    1. Varför har man inte född barn om man gjort kejsarsnitt? Vem säger så? Har aldrig hört någon säga det. Det närmsta jag har kommit är från min vän som gjorde kejsarsnitt; hon sa att det kändes lite lustigt att han i ens synden var i magen och i nästa utanför utan att det gjorde ont.

      1. Man har inte kämpat och fött på naturlig väg, det har jag hört! Men jag lyssnar inte och är som jag skrev så glad över mitt beslut och tycker det är super att man har ett val.

  8. Oj! Verkligen ingen rolig förlossning och upplevelse att bära med sig! Men försök att inte tänka på den! Inte lätt, jag vet! Men ett nytt barn är på väg och en ny upplevelse och säkert mycket bättre än första gången! Styrkekramar till dig!

  9. Herregud vilken hemsk förlossning!! Man tror ju knappt att det är sant det du skriver. Att det får gå till på det sättet!

  10. Hej! Ja det e inte klokt att vi kvinnor o våra barn inte betyder så mycket i samhället idag, eftersom de ”chansar” med liv.. Stackars lilla du o din son att bli behandlade på detta vis av människor som kallar sig ”proffs”. Tur att ni båda klara er ändå.. Håller tummarna att allt går bättre nu en andra gång för er. Visst är det så att det ändå finns fler hemskheter i u-länderna för kvinnor som föder barn där, än hos oss..Men här i Sverige måste vi förändra synen på kejsarsnitt istället för förlossning..alla får inte det så lätt som man säger. Har tyvärr själv verkligen haft mardrömsförlossningar, 4st barn. Gick också över tiden med nästan 3 veckor på mina..helt otroligt faktiskt. Barnen ökar ju i vikt väldigt mycket under den sista tiden o det gör inte det lättare att föda sen precis. Jag höll nästan på att dö vid min 3:e eftersom jag tappade så väldigt mycket blod samt att min son vägde 5100g. Jag tackar Gud att vi lever idag o att min 4:e förlossning trots allt gick bra för oss, hur det nu gick till..

  11. Herregud..händer sånt här i Sverige på 2000-talet?? Jag lider med dig för din första förlossningsupplevelse…och glädjs med dig för din andra! Att sprida sina upplevelser vidare och våga prata om det hjälper säkert enormt! Lycka till och ber om att du den här gången får en fantastisk förlossning där både du och ditt barn får må bra från början fram till brickan med flaggan!! 🙂

  12. Vilken skräckhistoria, men ack så vanligt idag!
    Alla som påstår att kejsarsnitt inte är en ”riktig” förlossning kan ju dra nått gammalt över sig! Väntar mitt andra barn och har bett om snitt då min första dotter förlöstes så och det var hur bra som helst. Sverige och förlossningsvården måste sluta framställa vaginala förlossningar som det normala, måste sluta att ge oss som vill ha snitt mindrevärdekomlex och framförallt måste alla jobbiga människor sluta upp att ha så j**la många åsikter och tyckande kring oss som faktiskt hellre vill ha snitt än vaginal förlossning!
    Stort lycka till med ditt snitt och hoppas det blir flagga macka och kaffe!

  13. Usch o fy det var ett av det värsta jag har hört! Stackars sate vad du fick gå igenom o helt omänsklig personal du hade. Nu hoppas jag innerligt att det ska gå bra denna förlossning och du ska få det du önskar, dvs bla ett kjejsarsnitt. Har själv fått det när mitt tredje skulle födas…
    Lycka till!

  14. Vad fasansfullt det låter. Stackars dig !! Tänk om läkarna kunde lyssna och tro på patienten men läkarna ska ju alltid ha rätt. En fet anmälan vore på sin plats. Vården i Sverige är bra för många men allt för många håller inte med. Hoppas att det går bra nästa gång du föder och att läkaren håller vad han lovat . Både du och ditt barn kunde ju ha dött. Vilken tur att läkaren gick förbi och kunde rädda ditt barn. Så onödigt lidande för er. Det gjorde ont i kroppen när jag läste detta.
    KRAM

  15. Är typ i samma sits som du när du skrev fetta inlägg. Min förlossning var i stil med den du beskriver. Är nu oplanerat gravid med barn nr 2 (hade ej tänkt skaffa fler pga tidigare förlossning). Det är tidigt i graviditeten än sålänge och jag överväger abort pga dålig förlossningsvård. Visst, jag kan ställa krav på snitt men förtroendet för förlossningsvården = noll. Samtidigt vill jag inte beröva min son chansen att få ett syskon.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..