Läsarkrönikan: Om du bara visste…

Idag så är det onsdag och vi har nu haft 3 fina dagar med sol den här veckan i Stockholm. Kanske har någon av er t.om sett några vårtecken?
Ett tecken på att det är onsdag är att vi idag publicerar en helt ny krönika från en av er läsare.
Idag så har vi en text som handlar om en tjejs emotionella kamp ur ett destruktivt förhållande. En historia som antagligen alldeles för många kan känna igen sig i. Tack för din läsarkrönika och för att du delar med dig av din historia!
Vill du också få vara med på sajten med din text? Hör då av dig till magdalenagraaf@gsonmedia.se, gärna ihop med en bild och en kort text om vem du är. Det går också mycket bra att vara anonym om man så önskar.
Tack på förhand!

Om du bara visste…
Jag fruktade dig, du var min trygghet mot den yttre världen, samtidigt som du var min enda otrygghet…
Jag visste att det inte spelade någon roll, vem eller vad som hade hänt, sagts, gjort, jag fick alltid betala.
Jag visste att jag sen skulle behöva hitta på ursäkter efter de spår du lämnat efter dig på mig, blåmärken, rivmärken, allt möjligt.
Jag gömde mig i mig själv, jag drömde mig bort till en annan värld, bara just för stunden då smärtan du orsakade mig,
var som värst, för om jag drömde mig bort, fanns jag inte där, i ditt grepp och då hade det aldrig hänt.
Jag kommer behöva bära på ärr ifrån dig resten av mitt liv, både utvärtes och invärtes.

Du är min första riktiga kärlek och samtidigt det största misstaget jag begått.
Att jag stod ut med det hela och även dig, så pass länge som jag gjorde, kan jag inte förstå.
Du hade sönder mig, du tog tag i mig från dag ett och sakta men säkert, hade du sönder mig, du krossade mig.
När smärtan var som värst, när du vart så brutal, då inte ens drömmarna kunde få det att försvinna, då mina skrik och vädjan inte kunde få dig att sluta, då du sa att du skulle döda mig, så önskade jag bara att du skulle göra det. Döda mig…

Jag förvandlades till en elak, bitter liten människa. Jag såg inte längre varken nöjet eller vitsen med att leva, allt var bara mörker.
Ändå höll jag upp en fasad inför vänner och familj, det fick inte visas utåt.
Du är nog den mest egoistiska människa jag vet, du brydde dig bara om att det såg fint ut på utsidan och att folk avundade dig.
Du hade allt fint, alla dina saker, dina fordon, ditt boende, allt, till och med din tjej. Sen om hela förhållandet bara var ett stort svart hål,
spelade ingen roll så länge ingen såg det.

Vi hade fina stunder också, väldigt fina och romantiska dagarna ihop, men de faller i det tomma intet bland den tjocka svarta dimman som vi levde i.
Jag vet nog varför du var tvungen att krossa mig, för att må bra själv och det enbart för att du visste att jag var och är starkare än dig.
Jag hade mål, drömmar och alla förutsättningar att lyckas i livet. Du hade inte det och du orkade aldrig sträva efter det heller.
Så du vart rädd, rädd att jag skulle gå en annan väg, än den du valt ut åt mig och att jag skulle lyckas. Du var rädd…
Du tog all glädje ifrån mig och gav bara den tillbaks, då du själv ville. Ibland i nån vecka, några dagar eller timmar,
du tog den alltid ifrån mig, aldrig fick jag behålla min egna glädje.

Om du tror att jag inte kan leva utan dig, om du tror att jag inte kommer hitta kärlek igen eller att jag är ingen utan dig, så har du fel.
Om du tror att jag aldrig kommer kunna stå på egna ben, om du tror att du är starkare än mig, så misstar du dig.
Jag vet att jag kommer att överleva och hitta tillbaks till min glöd, min lycka och mig själv igen, du ska se.

För att försöra en människas själ och att bryta ner nån i tusen bitar, behöver man inte vara ett geni, utan bara en ond och kall människa och det är du.
Du har fina sidor också, snälla till och med ibland, men de har du visat så sällan, att de är främmande för mig.

Det är väldigt lätt att sitta och titta på en film eller läsa en bok, om män som utsätter kvinnor för våld i ett förhållande.
Jag har själv suttit och skakat på huvudet och tyckt de är dumma, som stannar kvar trotts allt. Men när man väl är i den sitsen och är blint förälskad, så är det mycket man står ut med och allt på grund av kärlek, en kärlek som bara gör en ont.
När jag nu sitter och tänker på allt jag fått stå ut med, så blir jag rädd, jag får rysningar, för det hela låter som en film man sett på tv, nånting man aldrig trott man skulle få uppleva, jag skäms då och blir besviken på mig själv för att jag lät det hända.

Kärlek är nått fantastiskt, någonting fenomenalt och otroligt. Men ibland, ibland är kärlek inte värt det.
Det värsta är att jag trots allt, älskade dig över allt annat i världen och skulle kunna ge mitt liv för din skull.
Att lämna dig, gjorde ont och det var jobbigt, fast jag visste att en framtid med dig, bara skulle leda till en tidig död.

Men nu, står du ensam där och jag står på andra sidan, med min ljusa framtid och nya frihet. Jag kan lova dig, du har just nu förlorat det absolut bästa som nånsin hänt dig, så underbar jag varit mot dig, trotts allt, du har förlorat det en annan kommer att vara rädd om och bevara.

  1. Glad att du var stark nog att ta dig ur det förhållandet

    Tyvärr finns det många som inte klarar det eller när de får hjälp att komma bort så går de tillbaka igen för ” han är ju så bra när han är snäll”

    Eftersom jag inte själv varit med om ett sådant här förhållande så det är säkert lättare sagt och tänkt för en utomstående än det är för den inblanade att ta sig ur ett sådant förhållande, men har en vän som varit i ett liknande förhållande som fick hjälp av vänner o släktingar att byta lås i bostaden som stod på henne, komma bort barnen och få sova hos någon flera ggr eller någon annan hjälp, men som gick tillbaka till honom flera ggr så på sätt och vis så kände man nästan ibland att hon får skylla sig själv den här gången eftersom hon vet vad hon går tillbaka till tillslut tyckte man mest synd om barnen som fick se det ibland

  2. Så stark du är !! Säger en som vet ,vet hurdet är! Ingen annan kan förstå,det kunde inte jag heller förr..idag lever jag med mannen som fick ta sitt straff för vad han gjort mig,mannen som jag satt öga mot öga med i rätten

    1. Hela inlägget kom ej med visst.men vill säga att hjälpen han fick har aldrig motbevisat att det inte skulle funka som alla sa .och vänner som finns trotts ens svek och lögner är guld värda.det finns inget skyll dig själv ,om man förstår .

  3. Så stark du är som tagit dig ur detta! Jag har själv gått igenom liknande relation och kan fortfarande inte riktigt släppa kärleken till honom trots att jag nu är i en ny relation.

    Din sista mening är helt klockren, skulle kunna komma ur mig oxå.

  4. Det kändes som att jag läste mina egna tankar . Det har bara gått knappt 2 månader sedan jag bestämde mig att nu får det vara nog . Det är det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv . Tack för att jag fick läsa Din text och Kram till Dig för din styrka och ditt mod .

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..