Läsarkrönikan: Min senaste graviditet

Onsdag igen! Dags för läsarkrönika. Den här veckan har vi fått in en läsarkrönika som handlar om en minst sagt intressant graviditet.
En graviditet utöver det vanliga och som förhoppningsvis de flesta slipper. Tack för din krönika!
Hur var er graviditet? Som förväntat eller raka motsatsen?
Vi vill ha fler läsarkrönikor! Känner du dig manad? Skicka då in din text till magdalenagraaf@gsonmedia.se. Gärna ihop med en bild och en kort text om dig själv. Tack!

Hej
Jag är en 35 årig 4-barnsmamma som vill dela med mig av min senaste graviditet och hur den förändrade mitt o min familjs liv.

Min senaste graviditet
Det var farsdag 2011 som jag gjorde ett graviditetstest, min man var på jobbet. Jag hade mina aningar om att jag kanske var gravid med mitt fjärde barn… Min man visste inget om mina aningar eller att jag tänkte göra ett test.
Jag skickade ett sms till honom ”Grattis på farsdag kramar från barnen o lilla pyret i magen annamialife.blogspot.se

Kramar till er som läser det här!

  1. Hej!
    Vet precis vad varit igen men var själv tack o lov inte gravid när det hände mig… Efter mina dygn på intensiven var jag en gråtande hög och fick ta hjälp av psykolog i två omgångar. Ångesten över att man kunde dött flög oxå på mig samtidigt som man var så tacksam att man levde. Min läkare på till mig att han förstod att jag var ledsen, jag höll ju på att dö. Jobbigt att höra men ändå på ett sätt befriande, då var jag inte knäpp som var ledsen.
    Det tog mig ett år av sjukskrivning i olika hög grad att komma tillbaka till ett normalt liv. För min kropp la nästan av, konstant feber i 8 veckor, gallstensanfall, urinvägsinfektion, njurstensanfall, svårt att andas, extrem trötthet. Tröttheten skapade en utmattningsdepression efter ett halvår som gjorde att jag knappt fick upp ögonen. Tack o lov tog jag mig ur det och idag är jag igång och jobbar som vanligt.
    Tyvärr har jag fått diagnosen kronisk lungemboli och måste äta Waran resten av livet då min kropp ständigt bygger nya proppar. Inte roligt heller, eftersom man går på blodförtunnande måste man vara mycket försiktigare och minsta lilla skada blöder man så mycket.
    Men precis som du skriver är det viktigt att vara tacksam för det man har och vara rädda om varandra. Inte ta varandra för givet utan njuta och älska!!! Inte hänga upp sig på småsaker och tjafsa om sådant som inte spelar någon roll.
    Jag blev sjuk för 2 år sedan och lever ett mycket lyckligare liv nu, värderar allt högre och vårdar mig själv och de runt om mig bättre. En lärdom som är viktig!!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..