Läsarkrönikan: Fattig

Veckans läsarkrönika kommer från en tjej någonstans i Sverige som tar upp sitt problem och berättar om det. Nämligen hur det är att vara fattig i Sverige idag, och det känns som om det är ett problem och en vardag som delas av många. Hon berör också i inledningen anledningen till detta och visst tål det här att funderas på?  Ps: fortsätt att skicka in krönikor till oss! Skicka den till: magdalenagraaf@gsonmedia.se. Du kan vara anonym, men vill du får du bifoga bild och lite information om dig själv. Varsågod ”Maria”, ordet är ditt!

Mitt namn är Maria. Jag är en kvinna på 30 år som lever tillsammans med min man och våra 4 barn. Utåt sett ser vi nog ut som vilken familj som helst, men vi har en mörk hemlighet. Vi är “fattiga”.

(bilden lånad! från Sveriges Radio)

.
Sedan 1, 5 år tillbaka lever vi på existensminimum pga av kronofogdemyndigheten utmäter våra inkomster. Ibland ställer jag mig frågan hur jag kunde sätta mig i den här situationen, på den frågan har jag inget svar. Jag vet bara att det är helt och hållet vårt fel, vi har gjort fel. Vi ville ha det alla andra hade, nyrenoverade villor, nya bilar, märkeskläder på barnen och allt det där. Våra inkomster räckte inte till så vi började ta smålån för att få vardagen att gå ihop, vi levde helt enkelt över våra tillgångar. Vi mådde allt sämre och sjönk djupare och djupare för varje dag.

.
Sista spiken i kistan var när vi började ta sms lån för att få till mat i slutet av månaden. Vi hade förhoppningar om att min bank skulle hjälpa till med någon form av uppsamlingslån för att komma tillrätta med vår ekonomi när jag återgick till mitt arbete efter min tredje föräldraledighet. Då kom nästa bakslag, företaget jag arbetade för gick i konkurs och jag hade inget arbete att gå tillbaka till. Inte nog med det, när vi sållade ibland räkningarna hade vi låtit bli att betala min fackavgift. Det låter egentligen helt sjukt, men om man måste välja mellan att betala fackavgift eller mat till familjen så är ju valet enkelt.

.
Trots detta tappade vi inte modet. Jag anmälde mig som timvikarie inom vården och vi kämpade vidare, vissa månader gick det ihop andra inte. Jag visste aldrig när jag skulle jobba, jag fick hoppa in med väldigt kort varsel, barnen hade inga som helst rutiner och kände sig väldigt otrygga. Vi kunde liksom aldrig riktigt koppla av och hela tiden malde pengaproblemen i skallen. Vid det här laget tog vi ett sms lån för att betala ett annat och så rullade det på, som i en ond cirkel. Mitt i allt detta fick vi veta att vi väntade vårt fjärde barn.
Hösten 2009 sökte vi oss till en kommunal skuldrådgivare. Där fick vi rådet att först och främst se till att få en ordnad vardagsekonomi. Detta innebar då att sluta betala alla sms lån, smålån och avbetalningar. Detta skulle leda till att allt i slutändan gick till kronofogden. För oss som kämpat så länge för att hålla oss därifrån var detta först helt otänkbart, men alla andra möjligheter var uttömda och vi visste att situationen var ohållbar. Till sist såg vi ingen annan utväg, vi slutade att betala in allt utom det utgifter som hörde till vårat uppehälle. Känslan av att släppa allt och “ge upp” var fruktansvärt skrämmande, men det värsta var skammen. Jag tänkte hela tiden på vad folk skulle tänka och tycka om mig och min familj om de fick reda på hur vår ekonomi såg ut. Eftersom vi inte betalade våra billån så slutade det med att bilarna blev hämtade, den dagen trodde jag ångesten skulle slita sönder bröstet på mig.

.
Idag är jag arbetssökande, min man arbetar och vi lever just nu på hans lön. Så länge jag är arbetslös finns det väldigt lite utrymme för kronofogden att utmäta något. Detta gör att skulderna bara växer och växer. För det mesta håller vi humöret uppe men ibland vill man bara hämta en spade och gräva ner sig. Det är mycket tack vare barnen att vi orkar kämpa vidare, vi jobbar hårt på att försöka dölja problemen för dem och ge dem en så normal uppväxt som möjligt. Vi lever vecka för vecka, ibland dag för dag. Pengarna räcker oftast bara halva månaden och sen är det två, tre ångestfyllda veckor fram tills barnbidraget kommer. På något sätt får vi alltid ihop det, ibland vet inte ens jag hur. Än så länge har vi tak över huvudet och mat på bordet och det är jag väldigt tacksam för. Det finns de som har det så mycket värre än oss, så många barn som får gå och lägga sig hungriga varje kväll och frysa om vintern när det inte finns pengar till varma kläder. Jag tänker också mycket på det sociala utanförskapet som barnfattigdomen leder till. Att behöva tacka nej till kalasinbjudningar och andra utflykter för att barnen vet att mamma och pappa inte har några pengar. En lärare sa en gång till mig
“en tjuga har väl alla råd med”.

.

Idag har jag omvärderat min syn på livet. Jag vet vad som är viktigt för mig och min familj. Jag bryr mig inte ett skit om vad folk tycker om mig eller vad de säger bakom min rygg. Jag vet idag att man inte är lycklig för att man har en fin fasad. Jag har sett vad som finns bakom dem och det är oftast inget att vara avundsjuk på. Jag har bra och mindre bra dagar som alla andra och jag tänker kämpa på för att barnen ska få en bra uppväxt och för att vi ska bli skuldfria.

  1. Väldigt bra och tänkvärt, ”Maria” är nog en bland många. Nu vet jag itne om det är det ni gör, men en flerbarnsfamilj borde ju få hjälp med skuldsanering. Jag hoppas det löser sig för er !
    Mvh

  2. Tack för en bra krönika!
    Detta får en verkligen att tänka till.
    Det kommer att lösa sig för er ”Maria”. Men den styrka du tycks besitta så går ni mot en ljusare framtid!

  3. Tack för du delar med dig, det är nog många som lever så här, för man vill ju vara som alla andra och kunna handla en massa. Det är lätt att hamna där, så man skall inte dömma nån, en dag kanske man står där själv. Tänker på dig och hoppas att ni löser allt till det bästa. Kram kram

  4. Åh, vad jag gillar ditt inlägg! För jag kan så väl relatera till hur det är och hur jobbigt det är. För min egen del så har jag förvisso inte haft det där med hus och bilar, men jag känner igen hur det är när man tar små lån för att klara tillvaron och även jag fick rådet av kommunens budgetrådgivare att bara släppa det ( sms lån etc) för att det går inte hålla på i den karusellen. Nu har jag förvisso skulder upp över öronen för räntan växer, men samtidigt så var det precis som du säger – en lättnad. Jag fick lämna min stora nybyggd lägenhet och bor nu med fem barn i en trea, men kan ändå värdesätta livet på ett sätt som är mycket mer äkta och djupt än tidigare. Tack för du skrev det här, tror många med mig känner sig stärkta över att det finns fler som sitter i samma båt. Lycka till i framtiden!

  5. Bra att du delar med dig! Vem som helst kan hamna i din situation, framförallt med dagens arbetslöshet och raserade välfärd. Skrämmande när man hör företag på företag som får problem.

  6. bra skrivet men ändå kan jag inte tycka man är lite självisk att skaffa ett ytterligare barn till när man redan har det svårt..
    Då vet jag inte vad man tänker med.
    Barn är ju inte billigare, även om ni har grejer första tiden sen de andra barnen så äre alltid extra pengar som drar iväg..
    Men jag hoppas det ordnar upp sig för er.

  7. Åh vilken bra krönika! Tack för att du delar med dig! Tror de flesta kan komma i denna situation, trots att man inte vill tro det. Den materiella värld vi lever i får ekorrhjulet snurra snabbare. Ett dåligt exempel: jag är en av få (??) som fortf har en vanlig gammal mobil – dvs ingen smartphone. Känner mig utanför och varit inne flera gånger att köpa en MEN min kära sambo tycker inte man ska köpa saker på avbetalning så nu sparar vi pengar så jag kan köpa en mobil. (Han har via jobbet). Hur många har betalat sina mobiltelefoner i dagens samhälle??? Helt omöjligt att alla unga/gamla/studerande/arbetslösa har råd att betala en iPhone för 4000-70000 kronor.

    Hoppas verkligen det löser sig för er! Önskar er all lycka och hoppas ni får hjälp att vända på alla stenar för att finna lösningen!

  8. Mycket bra skrivet! Man måste tänka till före, innan man skaffar
    sig alla statusprylar och många barn. Det finns saker, som är
    mycket viktigare än det materiella.

  9. Hallå Wilma och Emilia!!! Hur är det fatt, skramlar det tomt både upptill och nedtill? Hur vet ni att barnet var planerat? Eller skulle det bara skäras ut och brännas upp? Skäms!!!

  10. SÅ bra skrivet! detta är ju tyvärr värkligheten får otroligt många i Sverige. VI har varti inästa samma sits men där berodde det på ett företag som gick i konkurs och en sambo som är sjuk.
    Vad bra att DU skriver om detta. Starkt gjort. All lycka till er och hoppas det löser sig inom snar farmtid.
    KRAM på dig….

  11. Tack för en bra krönika där du vågar berätta om det ”hemliga”. Sitter lite i samma båt när mannen blev sjukskriven mitt under husbygget, jag blev varslad men hankade mig fram på vik här o där tills jag fick fast jobb!! Vi fick allt o gå runt precis varje månad tills fk började krångla, 2 mån med en inkomst satte käppar i hjulet men börjar nu ordna upp sig sakta men säkert.Jag vågar faktiskt säga att när vi hamnade hos kronofogden (småsummor som 1000:- fast många) började en ny ekonomisk människa som inte alls bryr sig om ting utan är en lyckligare människa. Betalar alltid kontant, älskar att betala av räkningarna och se dom minska o försvinna, handlar erbjudande i mataffärer osv så häng i och lycka till 🙂

  12. Bloody Mary: Hört talas om preventivmedel??
    Jag kan bara hålla med Wilma och Emilia, hur tänker man när man skaffar ett fjärde barn? Jag tycker hela historien är tragisk, jag hoppas också att det löser sig och detta för barnens skull för de har aldrig valt att hamna i detta.

  13. Jättebra skrivet.Ja man kan verkligen få sig en tankeställare när man läser.Det är nog många fler än man tror som har det tufft ekonomiskt.Jag har själv en nära vän familj på två vuxna och två barn som har det precis likadant som er.Jag önskar er all lycka på vägen och hoppas verkligen av hela mitt hjärta att det ska lösa sig för er till slut,vilket det säkert gör även om det kan ta sin lilla tid.Men tänk på det allt ont stärker en.Stor kram.A.

  14. Du har själv sett till så att du hamnat i denna situation. Levt över dina tillgångar. Tagit lån för att leva luxliv. Som msn bäddar går man ligga! Förstår inte hur du kan gråta ut å bloggar när du själv har satt dig i denna situation. Jag tycker inte synd om dig, du har valt detta själv. Däremot tycker jag synd om dina barn. Dessutom väljer du att skaffa ett till barn när du är i denna bedrövliga situation. Du borde skämmas!

  15. Ett väldigt tragiskt öde som ju tyvärr delas av många andra.
    Allt i livet går tyvärr inte att styra över, oförutbestämda saker sker utan att man kan styra över dessa osv.
    Var och en av oss lever i sin lilla verklighet.
    Det här är en verklighet, 4 barn som inte går den bästa framtiden till mötes. På Haga vilar en liten prinsessa som går en helt annan verklighet till mötes. Så olika faller livets lotter.
    Man ska dock komma ihåg att vi är alla människor av kött och blod.

    Mrs G

  16. Wilma Emilia och Sandra: kan ni bara vara tysta, vad är det för fel på er? Ni är urtypen för snåla personligheter som så gärna vill hitta fel på människor som har det svårt. Så att det är deras eget fel. För då blir ni mindre obehagliga till mods. Ditt eget fel. Så tror jag. Er attityd hjälper inte ett skit så håll det för er själva. Osympatiska människor.
    Till dig krönikör: tack för att du delade med dig. Du är inte ensam om en sån sits. Var rädda om varandra i familjen och jag önskar er lycka till. Du har en stor rikedom som många rika saknar: 4 barn! Kram på dig!

  17. Jag lider verkligen med er och er situation. Men jag undrar också hur man tänker när man skaffar både, 1, 2, 3 och 4 barn. Jag menar inget illa, jag bara undrar hur man tänker då?

  18. Angående mina barn:
    När vi hamnade i denna sitsen hade vi redan 3 barn. Vårt fjärde barn var helt oplanerat, det fanns aldrig några tankar på att inte låta honom komma till världen. Inget av våra barn lider någon nöd på nånting, vi ser till att de har vad de behöver. Vissa beslut måste man ta med hjärtat och inte med huvudet. Tack till er som stöttar, det värmer.

  19. Problemet ligger i konsumtionssamhallet. Vi matas med en medial bild att alla skall ha allt. Vad ar det for fel pa att arva klader, barnen maste inte ha mobiltelefon, man maste inte aka pa utlands pa semester, maste inte ha den nyaste bilen eller det nyrenoverade huset. Karleken sitter inte i dessa ting. Det barn behover ar tid, bra forebilder och varderingar.

    Det loser sig! Finn lycka i vardagen – picknick i parken, mata ankorna, lek lekar och ga pa upptacksfarder. Anvand fantasin den ar gratis.Kram

  20. Självklart ska man få föda så många barn man vill i Sverige och jag kan lova att om man är i en tuff situation är det lätt att glömma t.ex preventivmedel. Jag vet så väl hur ni har det, jag hade det likadant när jag var ensamstående. Ingen som inte har varit i situationen kan förstå vad det innebär att välja mellan ketchup och lingonsylt en månad.
    Det som skrämmer mig mest är hur lätt det är att dras med när det gäller fina bilar, lyxiga mobiler, att huset ska vara tipptopp o.s.v. Hur ska vi komma ifrån det? Trots att jag VET att det är lätt att dras med finns det tillfällen när jag ändå gör det och sitter och suktar efter lyxprylar. Idiotiskt, för jag vet så väl att jag inte blir lyckligare ändå. Jag håller tummarna för er, jag vet att det går att komma ur det även om det känns så främmande!

  21. Jättebra skrivet, jag förstår precis hur ni har det.
    Jag är 21 år, flyttade hemifrån för ett år sedan och har fyra yngre syskon som alla bor hemma fortfarande. Då min pappa varit långtidssjukskriven flera gånger under min och mina syskons uppväxt, och Mamma jobbar inom vården har vi aldrig haft mycket pengar. VI har inte alltid haft de nyaste mobiltelefonerna, vi har alltid delat på en dator, jag har Aldrig kunnat få hela studiebidraget i månadspeng, jag hade inte fjällrävenjackor på vintrarna. Som jag uppfattade det då, så hade Alla andra allt och jag hade ingenting. Idag när jag tittar tillbaka på hur vi hade det så minns jag ingenting dåligt. Reaktionerna vi får utifrån om hur vi är i vår familj är att vi hyser så mycket kärlek till varandra att det nästan är onaturligt. Trots att vi är 21, 19, 16, 15 och 11 år gamla så följer vi alltid med familjen på allt. Oavsett om det är middag hos mormor, eller två veckor i 25-kvadratmetersstugan i skärgården som vi hyr varje sommar. Hur många tonåringar gör det? Om jag tycker att mina föräldrar varit själviska för att de skaffade fler barn efter mig? Aldrig, jag skulle inte vara den jag är idag utan mina fina fina syskon. Jag skulle inte byta min familj eller uppväxt mot någonting i världen. I dagens läge håler mina föräldrar på att separera. Mamma påbörjade en skuldsanering för 7 år sedan och är idag helt ren. Hon kan till och med köpa en lägenhet om hon vill. Pappa däremot har inte tagit tag i detta än, men inte tycker jag att han är en dålig människa för det. Nu ska jag med mitt fast jobb och min lägenhet gå i borgen för Pappa så han får kontrakt på sin nya lägenhet, på villkoret att han sätter hyran på autogiro och kontaktar kronofogden för en skuldsanering om senast ett år. klart jag ställer upp för mina föräldrar, de har ju ställt upp för mig i hela mitt liv.
    Maria, du kommer lösa detta, och dina barn kommer känna lika mycket kärlek och tacksamhet till dig och din man som jag och mina syskon gör för våra föräldrar.

  22. Vem har sagt att man är en mer lämplig föräldrer för att man har bra ekonomi? Så länge barnen har mat, kläder, trygghet och massor av kärlek från närvarande föräldrar så är inte jag orolig. Jag är mer orolig över hur Wilma, Emilia och Sandra fungerar som mammor. Man måste väl ha någon empatistörning som sitter och slänger ur sig skit på en blogg till en tjej som blottar sitt liv. Jag är säker på att er barn far illa av er känslomässiga rubbning. Har ni någon kontakt och närhet överhuvudtaget?

  23. Fin och tänkvärd krönika! Vem som helst kan hamna i en sådan sits med det osäkra samhälle vi har idag, inget jobb är tryggt & säkert! Och ditt inlägg Alexandra, det lyser av kärlek om dig, fina människa!

  24. Det är så lätt att fördöma, men om man har kunskap om vårt samhälle så vet man också att det är väldigt naivt och inskränkt att tro att bara man väljer ”rätt” så hamnar man aldrig i samma situation och sätta sig över andra människor. Den dagen när man råkar bli sjuk eller kanske en make lämnar, alternativt man kommer efter med någon räkning, barnen blir sjuka eller de varslar/man blir arbetslös – ja, då kan även den bästa med de mest goda förutsättningar och vilja hamna i en liknande situation och det är verkligen inte lätt att komma ur när man väl hamnat där. Krönikören – du har verkligen ingen skyldighet att förklara dig inför någon annan här varför du valde att behålla ditt barn. Din krönika var jättefin.

  25. Räcker att vara med om en trafikolycka så ändras livet på 1 sekund, inkluderat ens framtida ekonomi. Är välutbildad och hade ”full koll” innan men detta spelar ingen som helst roll när man sedan sitter här utförsäkrad från försäkringskassan och saknar arbetsförmåga (väl utredd).. Detta är nya fattigsverige, trist är att skammen skapar tystnad och i och med detta så fortsätter nedskärningarna och ökad utsatthet.

  26. Hej Maria!! Jag vill bara att du ska veta att du inte är ensam. Jag förstår dig och dina känslor. Det kunde lika bra varit jag som skrev krönikan. Kom ihåg o kämpa vidare och en dag så kommer du och jag vara utan våra skulder även om vägen dit känns tung ibland. Sök skuldsanering om du inte redan gjort det. Kram Jennie

  27. Väldigt bra krönika, jag känner att jag blev berörd och att jag fick mig en tankeställare. Tror att det är många som lever i liknande situationer och samhället har en stor del i detta tycker jag. För visst kan jag känna igen mig i att man ”måste” ha allt som alla andra har eller att det ska vara kläder,telefoner,skor och så vidare av vissa speciella märken…men blir man verkligen lyckligare av detta, knappast. Det som betyder mest är familjen! Kärlek,värme och omtänksamhet, inte materiella ting.
    Hoppas att det ordnar sig för er!!!!
    Kram C

  28. Alexandra 21år; Det är nog inte många 21-åringar som har en grund som du. 🙂 det kommer att gå toppenbra för dig i livet! All lycka till dig och din familj. ❤

  29. Wow! Alexandra!!!! Jag blir lycklig när jag läser din insändare, vilken sund och fin inställning. Javisst måste väl människor som inte har så god ekonomi också få ha barn…annars vore vi utan både Beethoven och många andra stora och små människor. Det var skrämmande att läsa vad Emelie, Wilma, Sandra och Madelene skrev…vilka små bigotta inskränkta kärlekslösa och dömande pappskallar!!! Bevare oss väl. Och Maria, du kommer att fixa det här, du har en sådan rak, ärlig och fin inställning så jag är övertygad om att du om några år har lagt allt det här bakom dig och förvärvat både visdom, levnadsklokhet, mod och nya friska tankar genom denna fas i ditt liv. Man önskar nästan att dina belackare också finge drabbas av lite dåligt öde och otur så att de blir snällare och varmare människor.

  30. Kan tillägga att min mamma har fått höra otaliga gånger att hon är självisk som skaffat oss barn, både från utomstående och nära vänner. Stå på dig Maria, det har Mamma alltid gjort! Lägg ingen vikt i vad andra människor säger, du vet själv vad som är bäst för dig och din familj!
    Tack Tina och Suss, vad snälla ni är 🙂

  31. Min mamma har fått höra otaliga gånger att hon är självisk för att hon skaffat oss barn, både från utomstående och från nära vänner. Stå på dig Maria, det har Mamma alltid gjort, och lägg ingen vikt vid vad andra människor säger. Du vet själv vad som är bäst för dig och din familj, och jag är övertygad om att dina barn inte lider.

  32. Jag är en svensk tjej som bor i Norge sedan snart 5 år och jag måste bara säga det att jag är väldigt trött på alla svenskar som bara klagar på sin ekonomi och inte kan hitta jobb.Har själv barn och hadde dåligt ekonomi och inget jobb i Sverige.Men istället för att gnälla och leva på ingenting tog jag tag i min situation.Jag flyttade till jobben!Man kan inte bara förvänta sig att saker ska ske.Läser stadigt om alla fattiga svenska familjer som inte har mat efter halva månaden, men om du kollar på platsbanken så finns det ju jobb även i Sverige.Menar i vården finns det jobb,kanske inte alltid så attraktivt men om jag inte hadde mat för dagen skulle jag ta vad tusan som helst för jobb.Kanske lättare och gå ner till socialen och få hjälp men vad gör det i långa loppet med en människa?Man mister ju all självrespekt.Har inte en dag ångrat på at jag flyttade till Norge då jag har haft mer än nog med arbete här.Bara ett litet tips….

  33. Tack för att du delar med dig !! Starkt gjort och jag vet att många lever i liknande situationer. Ni som kritiserar här inne kanske lever i lyx, vad vet jag? och inte kan relatera till de som har det lite svårare ekonomiskt.
    Själv så klarar vi oss ( just nu) min man driver firma som går väldigt dåligt just nu och jag själv är föräldrar ledig… Men vi är glada att vi har hus, mat, 2 friska barn och varandra. Vi klarar oss.
    Jag önsker er all lycka och som någon skrev det är inte alla som är rika på 4 barn.

    Alexandra 21: du berörde också och dig önskar jag också all lycka.

    Kramra J

  34. Jag är ensamstående 4 barns mamma som får vända på varenda krona varje månad. Jag kan inte köpa några märkeskläder, leksaker, prylar mm, vi kan inte åka på några resor, vi bor trångt, vi har tjock TV och en gammal bil. Jag vet mycket väl hur det är att vara fattig. Och jag har inte valt det själv. Jag får bara barnbidrag för ett barn pga mitt x som helt enkelt snor åt sej de andras och jag kan inte göra nått åt det. Min lön är inte fet. Är ett barn sjukt en månad så blir det absolut köp-stopp på allt utom mat.
    Barnen får kläder givetvis men det blir oftas på rea eller i Ullared, och om jag någon gång vill köpa något till mej själv så får jag spara och tänka efter minst 3 ggr innan jag köper det. Men oftas blir det att jag ”ärver” min äldsta dotters kläder..
    Vad jag inte kan förstå är att man som vuxen människa med barn kan sätta sej själv i en sådan situation för vad jag förstår är det bara status ni försökt köpa er till.. Förstår man inte att man faktiskt måste betala tillbaks varje lån man tar? Och om man inte kan det varför då ta ytterligare nya och nya igen? Vad är det som gör att det är så viktigt att ha det som ”alla” andra? Hur kan man tro att materiella ting gör en lyckligare?
    Förlåt mej.. Men jag kan inte få in i min hjärna hur man kan göra så mot sej själv och framför allt mot sina barn.. Som vuxen har man ju ändå ett ansvar.. Och detta har ni ju valt själva. Vartenda lån ni tagit är ert eget val.
    Sen finns det MÅNGA som inte kan rå för att de är fattiga. Sjuka, ensamstående, utförsäkrade mm mm. Det säger jag inget om. Men om man har ett drägligt liv från början. Varför är man inte nöjd med det? Varför måste man sträva efter det senaste? Fina huset? Snyggaste bilen? Märkeskläder på barn? PlattTv mm mm..

    För mej är lycka den tid jag får umgås med dem som jag älskar. Allt annat har ingen betydelse.
    Jag är fattig men ingen är så rik som mej, för jag har de 4 mest underbaraste barn i världen.
    Mitt liv är en enda stor resa. En resa i livet. Inte till fina semester orter.
    Jag glädjs och är nöjd över det jag har.
    Skrev följande inlägg i min blogg för ett tag sedan :
    http://prinsessan72.blogspot.com/2012/02/tacksam.html

    Tror att alla till manns behöver tänka efter lite grann. På vad som egentligen är viktigt.. Och att man inte ska stirra sej blind på vad andra har utan hitta sin egen lycka med det som man har.. Med sin lott i livet. Livet är orättvist. Man kan inte alltid rå för vad man hamnar. Men man kan rå för vad man gör med det. Hur man lever sitt liv efter de tillgångar man fått..
    Du är aldrig lyckligare än du själv gör dej..

    Förlåt Maria om jag lät hård, jag hoppas att det ordnar upp sej för er..

  35. Hej kära, kära Maria!
    Tack för att du är modig och delar med dig av din historia. Jag växte upp i en familj där det många gånger var otroligt knapert, och känner därför igen mycket av det du berättar.
    Jag vill uppmuntra dig och säga att min barndom inte har gjort mig olycklig, tvärtom, jag värdesätter det jag har och har fått ett rejält driv -startade eget företag för ett antal år sedan och har lärt mig mycket av mina föräldrars missar/erfarenheter… så hur jobbigt det än är så kan det komma något gott ur detta framöver. Det är inte alltid bra att födas med guldsked i munnen heller, även om jag förstår att du självklart vill ge dina barn det de behöver och vill ha. Hoppas av hela mitt hjärta att det löser sig för er!
    Till er som påstår att det är själviskt att skaffa barn i denna situation -fy så ruttet! Det är verkligen ett slag under bältet i den här sammanhanget. I det politiskt korrekta Sverige blir man totalt uthängd om man någonsin andas tveksamhet kring vår oinskränkta aborträtt. Lika för lika säger jag -om vi låter de som vill göra abort så måste vi väl för katten också respektera dem som inte vill göra abort!
    Peace & Love!

  36. Marta du verkar vara den smarta, tror du!! Hur många gånger ska man flytta till jobben då? Har du tänkt nåt på barnen där? Visst om man flyttar 1gång eller så då men tänk dig själv, nu ska vi flytta till jobben, riva upp barnens rötter!! Och sen, jobb inom vården, om man inte har utbildning då? Och nu är vi ute efter jobb här vi bor, om jag kollar utbudet i platsbanken så är de utbildning på precis allt. Min man är arbetslös men han är utbildad svarvare med erfarenhet men tyvärr finns de inget här. Nu har vi flyttat på våra barn 1 gång, pga att dom blev mobbade i skolan, av såna där översittarbarn, som hade nyaste och snyggaste kläderna.. Våra barn stortrivs i sin nya skola, ska vi då riva upp dom 1 gång till för att flytta till jobben? Näe hellre bor vi kvar tyvärr, tror våra barn mår bäst av de i längden, tänker inte för mitt liv riskera att dom hamnar i samma skit en gång till!!

  37. Blir fan förbannad av att någon påstår sig vara FATTIG i sverige… Visst man kan ha dålig ekonomi, inte kan köpa nyaste datorn, åka på skidsemester, köpa märkeskläder, eller ha en platt tv! MEN HERREGUD, SEN NÄR BLEV DE EN MÄNNSKLIGRÄTTIGHET? jag har jobbat massor i afrika, för & med FATTIGA människor. Dom har ingen mat. Dom har ingen sjukvård. Dom har inga kläder. Dom har ingen skola. Dom har INGENTING, dom är fattiga. Tacka gud att dom inte har någon dator så dom kan läsa den här krönikan, för vore jag dom skulle jag ta det som ett hån, speciellt när du inte har någon annan än dig själv att skylla. Du har tak över huvudet och mat på bordet, DET är inte att vara fattig.

  38. Emelie// Det finns olika typer av fattigdom och den ena utesluter inte den andra…. (man kan inte jämföra olika länder utan får utgå från respektive lands sociala, politiska och ekonomiska struktur)

  39. Emelie, vi kan vara fattiga i Sverige oxå, det går inte alltid att ställa saker i proportion till andra, tittar vi på Afrika, Libyen odyl. så har naturligtvis ingen det dåligt i Sverige.
    Men när man sitter i en sits som jag själv gör och man tär på andra blir hånad av samhället och inte år hjälp oavsett ur man vill det så kan man kalla sig fattig.
    Jag har inte alltid heller mat, jag får verkligen inte den sjukvård jag har sökt, just p.ga att jag är fattig.
    Mitt tak över huvudet har samhället kämpat länge för att ta bort

  40. Emelie:

    Om du är så berest och världsvan borde du begripa att fattigdom även kan mätas RELATIVT. Visst är väl ett svenskt barn som aldrig har råd att följa med på en skolutflykt eller köpa en födelsedagspresent till ett barnkalas att räknas som fattig? Förresten är du dåligt påläst, det finns gott om barn i Sverige där det inte ens finns pengar till mat varje dag….. Man måste ju jämföra fattigdom i det land man lever och verkar i, inte med Somalia i Afrika!!

  41. Sophie!

    Får du bara barnbidrag för ett barn, fast du har 4 stycken?
    Då går du ju back flera tusen varje månad! Ditt x kan väl inte bara sno åt sig barnbidragen om du har hand om barnen själv. Det är ju bara att låta det gå genom FK, då får du ju alla barnbidrag därifrån, och pappan får betala sin del dit. Aldrig jag skulle skänka efter så mycket pengar och leva fattig….

    Till dig Maria vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Var själv hemmafru med mina 4 barn när dom var små och vi levde bra på en lön. Ungarna var hela och rena och fick kläder och andra grejer. Bodde i nybyggt hus gjorde vi också. 1 veckas Sverigesemester per år fick räcka. Skulle ALDRIG ta en massa lån för att ha det bättre. Man får/fick rätta munnen efter matsäcken 😉

  42. Susanne: Betalar du den åt mig då?? Har 5 barn jag måste arbeta och försörja och jag har jobb, vet inte vad du missuppfattade??? Men om jag blir arbetslös och måste söka jobb, ja då finns de inga utan utbildning, arbetsförmedlingen har tom tagit bort kategorin arbete utan krav på utbildning

  43. Susanne, nu ska du veta att skaffa utbildning inte bara är att..
    Personligen fick jag slita som ett tok bara för att få börja utbilda mig.
    Men annars håller jag med i princip, man måste anpassa sig efter situationen som råder

  44. Tyvärr så har jag ingen medkänsla för vuxna människor som lånat sig in i en sån här situation. Man får helt enkelt som vuxen ta ansvar för sina handlingar. Varje gång jag sett delar av Lyxfällan får jag samma tanke: de får helt enkelt skylla sig själva när de spenderat pengar de egentligen inte har och jag tycker inte ett dugg synd om dem. Är man under tjugo år kan jag förstå detta blåögda beteende lite mer, men när det gäller vuxna människor, så förstår jag det faktiskt inte.

  45. Madde….Fattar inte vad du snackar om.Ser du ner på dom som har råd och ge sina barn märkeskläder,är det bara dom som mobbar?Har en man som jobbar i Nordsjön i Norge och är borta två veckor i månaden.Inte för att det är kul utan för att det är där jobben finns.Finns jobb för svarvare där också.

  46. Det är lätt att döma andra och vara efterklok, men hur många av alla som kommenterat här har en privat pensionförsäkring? Lägger undan pengar varje månad för tandläkarräkningar? Har en livförsäkring som täcker upp värdet på bostaden? Har en sjukdoms – och olycksfallsförsäkring som ger en inkomst motsvarande livränta? Har sett till att ha en lön som gör att man kan vabba en hel månad och ändå betala hyran? Jag har det inte, iaf och jag tror inte jag är ensam – tvärtom! Vi vill alla åka på semester och ge fina julklappar till våra barn istället.

  47. Skönt att höra att vi är flera i den här härvan. Jag och min man hade en helt vanlig familjetillvaro och vi klarade att betala räkningar osv. Allt brakade ihop när jag blev sjukskriven. Min pappa och min farbror förgrep sej på mej när jag var liten och nu får vi ta smällarna av det. Jag blev avstängd från försäkringskassan och sen hamnade vi hos Kronofogden.
    Jag förstår precis vad du berättar, man har gått från att vara en helt vanlig människa till en som måste kämpa för att se till att pojken i alla fall får mat. Om vi kan göra något åt denna misär så mejla gärna till mej agnetacasas@hotmail.com

  48. Testing, testing! Mitt förra inlägg som jag skrev för en timme sen kom inte med. Kanske lika bra det 😉 Spännande att se om detta kommer med….

  49. Var går gränsen för fattig egentligen ? Är det när man sitter där på några kartonger med sina tillbehörigheter på väg till ”vem vet vad” för att man inte har kunnat betala hyran och magarna skriker efter mat? Eller är det när man för tredje månaden inte kunnat betala vissa räkningar men har lite mat i kylen ? Eller vad? Var anser ni gränsen för fattig går? Undrar bara hur vi ser på fattig så det är ingen ironisk fråga…

  50. Tack snälla för att du delade med dig av ditt liv! Jag har jättesvårt för det här med ekonomi och lever ofta över mina tillgångar… tar från sparkontot varje månad för att få räkningarna att gå ihop. Jag vet innerst inne att jag gör fel.. Men ändå är det så svårt att planera och försöka tänka smart. Mina föräldrar dog tidigt i mitt liv. Jag hade inte ens hunnit flytta hemifrån. Så för mig rasade allting när jag helt plötsligt tvingades som 20 åring att stå på egna ben ensam i en ganska hård och kall värld. Jag försöker nu att satsa allt på att få en utbildning för att ”säkra” min framtid. Men det är tufft… Jag tackar min gud att jag har så fina vänner som ställer upp och hjälper mig att orka med allting. Som hindrar mig från att hamna i en lyxfälla och leva på ärvda pengar som så småning om med all säkerhet kommer att ta slut.

    Har läst dom flesta kommentarer här inne också.. Och blir lite chockad över hur en del bara går på och har den där ”skyll dig själv” stilen. Vi medmänniskor ska hjälpa varandra och inte stjälpa. Lyssna när någon har det svårt och inte dömma!

    All lycka till dig Maria och jag hoppas att det ordnar sig för er!

    Allting löser sig alltid till slut och har det inte löst sig så är det inte slut än!

  51. Mitt inlägg kom inte med…försöker igen.
    Jag har svårt att tycka synd om människor som blivit fattiga för att de levt över sina tillgångar och inte tagit ansvar för sina handlingar. Om man som vuxen lånar sig till statusprylar och det medför att ekonomin tillslut brakar ihop så tycker jag att man får skylla sig själv. Likadant känner jag när jag ser programmet Lyxfällan. Blir förbannad när de lever över sina tillgångar som att det inte fanns någon morgondag. Själv kämpar jag för att få min ekonomi att gå ihop varje månad, så jag vet hur det känns att ha dåligt med pengar.

  52. Svar till Sophie.
    Förlåt om jag låter brysk här men du måste ta tag på ditt liv och sluta sätta skulden på ditt ex. Att han tar pengar nu och sätter dig i den här positionen är inget än ditt fel, för du ”låter” honom.

    Till Maria.
    Tack för att du delar med dig, det är många i SVERIGE som lever så här men det är få som vet det.

  53. Lisa: Var skrev jag att de bara är såna som mobbar? Våra barn blev mobbade av just såna och min man känner igen dom här 2 flickornas föräldrar, han blev själv mobbad av dom när han gick i högstadiet! Skulle min man klara av att vara borta från oss 2 veckor så hade han säkert tagit ett jobb i Norge.

  54. Dom pratar på nyheterna om att barnfattigdomen ökar, inte konstigt när folk skaffar barn till höger och vänster när man inte har råd… Jag kan inte heller förstå varför man skaffar barn 4 barn när man inte har pengar. Oavsett hur mycket kläder och saker man har sen tidigare barn blir man aldrig rik på barn, det ska vabbas och betalas för hobbys m.m. Men människors ha begär kommer in även i barnskaffandet, synd, för barnen blir lidande!

  55. Helt enig med dig LINDA.Jag har två barn och vi har funderat på att skaffa ett till men har inte råd rätt och slätt.Visst kan man ärva kläder efter dom förra barnen,leva snålt mm. Men man ska ju vara föräldraledig och det får man inte ut mycket på och barn kostar pengar.Visst låter det fint då flera av er skriver att ni har ju varandra och kärleken till era barn.Verkar som flera av er lever i en egen värld.Sedan den oron ni hela tiden har med kronofogden som flåsar er i nacken, den måste ju påverka era barn.Verkar ju inte direkt som en trygghet.Tycker ni är egoistiska som skaffar barn efter barn då ni inte har råd!

  56. Usch Maria. Lider med dig. Måste va skisvårt när man har barn. Jag var själv fattig när jag var yngre. Flyttade hemifrån när jag var 17 o levde på barnbidrag och min sambos lön.
    Hade inga barn då som tur var. Måste va värre när man har det. Annars kan man liksom själv ta det, men nu har man annat att tänka på med.
    Hoppas verkligen det ordnar sig för er!
    Allt brukar lösa sig till slut.
    Ta hand om er och alla ni andra med.
    Det är inte ert fel att det blivit så, ibland händer det saker som gör att man hamnar fel utan artens veta om att det var så fel..

  57. Jag känner framför allt med barnen. Givetvis även med de vuxna, för vi har alla rätt (?) i viss mån att begå misstag, utan att straffas för dem resten av livet. Men som sagt barnen har inte valt den här situationen och hela den här storyn gör mig faktiskt lite illamående.

    Varför? Jo kanske p g a detta: ”Vi kunde liksom aldrig riktigt koppla av och hela tiden malde pengaproblemen i skallen….Mitt i allt detta fick vi veta att vi väntade vårt fjärde barn.”

    Ursäkta mig men man ”får” inte bara barn sådär. De här människorna verkar inte ha någon verklighetsförankring överhuvudtaget. Personen ifråga som skriver det här självömkande brevet gör sig själv till ett offer och i synnerhet då hon menar att hon helt oförhappandes bara sådär (osis) är gravid igen.

    I det här fallet tror jag faktiskt att det krävs mer än skuldsanering. Det behövs uppenbarligen också psykologisk hjälp som går på djupet kring vad som driver de här människorna. Inte minst för deras barns skull.

  58. Det är väl ingen här som sagt att man är en bättre förälder bara för att man har pengar? MEN jag tycker faktiskt att det är oansvarigt att ”skaffa” fler barn när man inte har råd. Läser JOHANNAS inlägg här ovanför där de skulle vilja ha ett till barn, men helt enkelt inte har råd. Sunt tänkade tycker jag.
    Jag skulle oxå vilja ha barn nu, men vår ekonomi skulle nog inte riktigt fixa det just nu, eftersom vi köpt hus mm. Då väljer vi att vänta ett tag. För jag vill att mitt barn ska kunna gå på kalas o ha med sig en present, ha mat på bordet o varma kläder, OCH få gå på en sport tillexempel.

    Jag vill absolut inte låta elak eller okänslig, men jag lider verkligen med barnen. och självklart föräldrarna och deras situation, men det är barnen som missar så mycket pga föräldrarnas handlande.

  59. Barn blir inte lyckligare av att växa upp i ekonomisk trygghet än barn som lever med föräldrar med sämre ekonomi!! Det är en ren och skär PROJICERING ifrån oss vuxna, och vårt eget synsätt på pengar. Sign: MRS G var inte sen med att ”tycka synd” om barnen och göra en liknelse/jämförelse med en nyfödd prinsessa på Haga slott…Phu, det säger mer om MrsG:s inställning till pengar och att det skulle bringa lycka?! Inte så förvånande att Mrs G har den inställningen när man väljer att ”leva” på en annan människa.. Det vore ju fruktansvärt att födas in i den kungliga societeten, där uppväxten och framtiden redan är utstakad utan möjlighet till att välja hur man vill leva sitt liv. ”Fattiga barn” har alla möjligheter att välja sitt eget liv när de blir äldre. De är inga offer som vuxna utan har möjlighet att välja sin egen livsväg, om de har vuxit upp med stöd och känslomässig trygghet. Och jag pratar inte om barn som växer upp i misär; det är inget att romantisera om, riktig fattigdom är lika illa som överflöd av pengar. Pengar i sig gör inga barn lyckliga: Men det är svårt för endel att förstå som lever med en ytlig världsbild. Krönikören berättar för oss att hennes barn inte lider någon nöd, så varför tror ni att barnen far mer illa än de som har föräldrar med god ekonomi som lämnar sina ungar på dagis 7-17 varje dag och knappt träffar sina barn? Nej, sluta döma i detta fall; det är inte kul att vara fattig, (inte särskilt kul att vara rik heller), men gör inga bedömningar här inne hur krönikörens barn mår!

  60. Vill bara säga till Ossiana att alla med god ekonomi lämnar inte sina barn på ”dagis” 7-17. Du verkar ha levt i alla världar eftersom du så tvärsäkert vet hur det är att växa upp som fattig/rik/kunglig. Du tycker inte att du dömer själv på något vis?

  61. Åhhhh, säger jag bara. Here we go again, tänk vad många empati lösa besserwissar det finns..

    Man kan tänka olika, får ha olika åsikter, absolut. MEN att ”sparka på någon som redan ligger ner” och trycka till om hur barnen har det och sätta sig själv på ”höga hästar”, är INTE på något vis okej. Usch, säger jag bara. Hur kan man med att vara så kall och empatilös. Gällande barnen så har de det säkert bra, i form av kärlek och visst är det tråkigt att behöva säga.. ”nej, vi har inte råd att köpa ett nintendo”.. Men där är det absolut inget som säger att barnet/familjen med 5 tv apparater och 2 nintendo apparater..har bättre föräldrar eller ”mår bättre”. De barnen kanske aldrig blir ”sedda”, kanske har icke närvarande föräldrar..eller annat jobbigt runt omkring sig. Eller inte..

    Som sagt var, man får tycka..men att sparka på..och påstå att barnen har det dåligt osv-är FEL.

    Emelie: Ärligt talat..jag blir mörkrädd. Påstår Du att det inte finns fattigdom i Sverige..så är Du totalt ute och cyklar. Allt är relativt, absolut, men du kanske får se verkligheten om du någon gång hamnar i en tuff sits och tro mig..DET kan vi alla göra. Jag vet. Ingen är immun imot vad livet kan föra med sig..på gott och ont. Nu blev det ett långt inlägg men alltså…man häpnar.

    Till krönikören: Oavsett vad som har hänt, gjorts,inte gjorts.. försök att inte ta åt Dig om vad som skrivs om dig som förälder/dina barn. Kärlek,trygghet och mat på bordet/tak över huvudet-kommer man långt på. Jag tror säkert att dina barn, när de är vuxna, tänker tillbaka på att.. ”våra föräldrar kämpade och gav oss kärlek”-det är obetalbart och skapar säkert mycket empati hos dem som personer. Att det sedan är jätte tufft för er som familj och ångesten över att ”vända och vrida på pengarna”, oron.. det är något som bokstavligen ”äter upp en”. Skitjobbigt.

    Kram.

  62. Pingback: firearms for sale
  63. Vår familj är i samma situation ,av olika anledningar,dels som du beskriver att man vill ha som alla andra ,och så hade vi företag som gick i konkurs ,sålde villan och fick kvarskatt,Nu har vi utmätning och stor skuld,försöker hålla humöret uppe ,sätta på musik,tända värmeljus,baka osv. tänker på alla uteliggare och andar fattiga länder,men inners inne mår jag skit och sover dåligt och vi som är 53 år bägge två ,undrar om vi kan betala tillbaka till fogden tills pensionen. Ringde förra veckan för att fråga hur mycket som betalades av till själva skulden och ränta,fick ett svar som blev deprimerade,största delen var ränta. Har ni löst er situation och i så fall hur?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..